När man besöker Thessaloniki i Grekland bör man absolut sätta av lite tid för att gå in i några av de bysantinska kyrkor som ligger i centrum. En av dem är Agia Sophia (eller Hagia Sophia som det står i vissa guideböcker). Man vet inte exakt när den byggdes, en del hävdar att den är från 300-talet, andra från 700-talet, men i vilket fall som helst är den en av de äldsta kyrkobyggnaderna i landet. Och av den anledningen finns den också med på UNESCO:s världsarvslista.
Precis som namnet säger, så har den en hel del gemensamt med Hagia Sophia i Istanbul, både till utseende och vad den gått igenom under historiens lopp. Den var ortodox domkyrka under hela den bysantinska tiden, men under korstågen på 1200-talet blev den katolsk kyrka. Inte nog med det, när Grekland föll för det osmanska riket på 1400-talet så förvandlades kyrkan till moské. Och som moské fungerade den ända till 1912 då Thessaloniki befriades och blev grekiskt igen.
Under 1900-talet skadades Agia Sophia av flera jordbävningar, men fortfarande står den där, stor och imponerande, mitt i stans affärscentrum. Så varför inte slinka in där nästa gång och låta dig imponeras av de fina mosaikerna och av att den fortfarande står kvar efter minst 1300 års stormig historia
Jag minns när det i Sverige var gratis inträde till muséerna - och eftersom gratis är gott blev det betydligt mer kulturkonsumtion än brukligt för egen del. Nu passade jag på igen men denna gång till ESSL Museum Klosterneuburg utanför Wien i Österrike. Det är ett museum för samtidskonst och nu firar de jubileum och då är inträdet gratis fram till den 2 februari i år. Även bussarna dit är väldigt gratis och det tar cirka 25 minuter från Albertinaplatz i Wiens första distrikt, direkt fram till entrén.
Muséet är sobert och trivsamt, byggnaden är öppen och inbjudande. Mest minnesvärda upplevelserna tyckte jag nog dels var en drömsk videoinstallation av omtalade Pippilotti Rist, A Liberty Statue for Tokyo, där man ombeds ta av sig skorna innan man kliver in bakom mörka ridåer. Inne i mörkret lägger man sig sen på en stor plyschmadrass och tar in videoverket till suggestiva toner. Nytt och udda sätt att kolla film på. Man kan dessutom se installationen från vilken vinkel man vill.
En annan installation heter Gonflés, Degonflés av konstnären Annette Messager och består i princip av ett rum fyllt med halvabstrakta uppblåsbara figurer som vecklar ut sig och sjunker ihop hela tiden. Roligast var att notera reaktionerna bland publiken när en stor plastpenis blåstes upp.
När man studerat färdigt konstverken kan man fika på det trevliga caféet, kolla in ett litet arty bibliotek eller browsa den obligatoriska bokhandeln med svindyr kulturelitistisk litteratur. För övrigt erbjuder man även workshops för barn och “art education”-seminarier där man diskuterar konst i allmänhet.
Jag var nyligen på besök hos en musikförening i Wien - Wiener Musikverein. Låter lite hobbyaktigt eller hur? Men det är betydligt maffigare än så. Det är här som de berömda nyårskonserterna utspelas, och som sänds direkt i TV även i Sverige. Själva kallar de sin förening för the “Eldorado of Classical music”.
När vi var där så gavs konsertkvällen genom ett slags tema som kallas jeunesse, vilket ungefär betyder att det inte är dresscode, biljetterna är inte lika dyra, alla kategorier av människor kommer och lyssnar. Men fortfarande gudomlig musik.
Vår konsert utspelades i den gyllene salen, Große Goldene Musikvereinssaal vilket är precis vad det låter som. En stor konsertsal i guld med fantastisk akustik i världsklass erbjuds besökaren. Man sitter förvisso på obekväma långa träbänkar, modell kyrkbänk, men det spelar ingen roll – man fullkomligt absorberas av prakten runtomkring och musiken som liksom upplevs på ett mer “totalt” sätt än jag någonsin känt. Man glömmer bort sig själv. Huvudet simmar inuti musiken.
Den ena konserten avlöser den andra och det blir till slut paus. Då går man ut och minglar lite och tar sig kanske ett bloss och en skvätt sekt (bubbeldricka). Jag lägger märke till en beväpnad polis/vakt som spatserar i folkvimlet, men han ser föga skräckinjagande ut. Mer som en museiintendent.
Konserthuset ger ungefär 500 konserter om året, mest de stora klassikerna men även kompositioner av modernare snitt. Själv hade jag gärna kommit hit på den där berömda nyårskonserten, men ryktet gör gällande att det är cirka två års väntetid för dessa biljetter...
Det är lite besvärligt att resa med bil eller buss för närvarande i Grekland. I alla fall om man åker stora riksvägen mellan Aten och Thessaloniki, vilket är en av de viktigaste vägarna i landet. Anledningen är att en stor stenbumling rasade ner på vägen ett par veckor före jul, och sen dess är vägen stängd. Och Grekland är mer eller mindra avskuret på mitten.
Den stora motorvägen är bred och bekväm nästan hela vägen de drygt 50 milen mellan Aten och Thessaloniki. Förutom på ett enda ställe där vägen går genom en stor ravin som heter Tembi. Där är vägen smal och slingrig och alla väntar på den tunnel genom berget som snart är färdigbyggd.
Och det var just där i ravinen som stenraset skedde i december. Eftersom man är rädd för fler ras så kommer riksvägen att vara stängd tills hela området undersökts och säkrats. I bästa fall kommer trafiken att släppas på igen lagom till påsk. Den här avstängningen gör att trafiken måste omdirigeras långa sträckor och restiden har ökat med flera timmar. Busstrafiken mellan norra och södra delen av landet har upphört helt tills vägen är klar, medan tågen istället är proppfulla eftersom tågspåren passerar ravinen genom en tunnel.
Boendet är ju en av de dyrare grejerna i New York, både för turister och bofasta. Detta skapar förstås efterfrågan, för besökare att försöka hitta billigare alternativ och för New Yorkare att hyra ut rum i sina lägenheter. En väldigt bra kombination.
Medan det är svårt att hitta ett hotellrum under 150 dollar/natt så kan man hyra gästrum för kanske halva den summan. Du får förstås oftast dela badrum med värden men på de billigare hotellen får du dela med ett gäng andra gäster. Dessutom får man ju tillgång till kök med den om inget annat så viktiga kylen för kalla drycker och nästan alltid också gratis wifi.
Till och med de vandrarhem jag kollat tar 40 dollar/bädd och då delar man ju rum med andra. Är man två kostar det alltså inte mer att få ett privat rum i någons lägenhet.
Det finns ett gäng olika sajter. En som inte är så känd i Sverige men som många i USA använder och som fungerar bra är AirBnB.
I New York finns det ju alltid en uppsjö av olika nattliga nöjen. Det senaste jag upptäckt är klubben "Basement Bhangra" som går av stapeln en torsdag i månaden på SOB:s i West Village.
Bhangra är indisk musik och dans från regionen Punjabi. Den innehåller mycket trummor men glider ibland över till hiphop beats. Den viktigaste kroppsdelen för dansen är axlarna som ständigt ska skakas, gärna med händerna lyfta över huvudet. Det är lite svårt att beskriva, men jag lovar - det är omöjligt att stå stilla när DJ:n sätter igång.
Det roliga med den här klubben är också att om man kommer i tid, vid 20.30-21, så hålls en danslektion där man får lära sig några kul grundsteg som man sen kan använda under resten av kvällen. Kommer man före 20 får man dessutom gratis mojitos - och det kanske hjälper när man ska skaka loss sen. Förbered dig på träningsvärk.
För er som tänkt gå Inkaleden under 2010 är det dags att börja planera och boka. Vandringssäsongen till den spektakulära inkastaden Machu Picchu - som aldrig hittades av de spanska erövrarna utan förblev "förlorad" fram till återupptäckten 1911 - startar i mars. Sedan 2001 behöver man speciella tillstånd för att gå leden (för att begränsa skadorna till följd av erosion), och dessa är redan nu ute till försäljning - tidigare på året än vanligt.
Och på grund av att antal personer på leden är begränsat till 500 per dag (inklusive bärare, kockar och guider), är sannolikheten stor att dessa eftertraktade tillstånd tar slut rätt snart för de månader som betraktas som högsäsong, det vill säga runt påsk och juli-september.
För en lista över Inkaledens licensierade operatörer, gå in på http://www.nahui.gob.pe/ och ta er vidare till Agencias Autorizadas.
Pitti Uomo - den stora modemässan för män i Florens!
Mellan den 12 och 15 januari öppnar Florens den internationella modesäsongen med Pitti Immagine Uomo. Hela staden kommer att andas herrmode och trender, och har ni vägarna förbi kan ni inte missa den här berömda modemässan. På Pitti Immagine´s hemsida (där ni hittar all nödvändig information samt program) kan man bland annat läsa:
It is Pitti Uomo that will open the 2010 international fashion agenda – and it will be filled with exclusive programs and previews.This edition’s special event will be a thrilling fashion show, the first by Corneliani.
Inte bara jul och nyår är stora helger i Grekland, utan även Trettondagen den 6 januari. Eftersom den ortodoxa kyrkan den dagen firar Jesu dop i floden Jordan, så är vattnet "huvudperson" i Trettondagsfirandet. Det sker ceremonier vid minsta lilla damm, flod eller sjö, för att inte tala om alla grekiska hamnar.
Ceremonin går ut på att prästen slänger i ett kors i vattnet - i dammen, floden eller havet. På det sättet anser man att allt vatten välsignas. Men inte nog med det, när korset slängts i så hoppar småkillar eller yngre män (har aldrig sett nån kvinna hoppa i!) i det kalla vattnet för att få tag på korset. Den som vinner anses få lycka under det kommande året. Ibland kan det nästan bli slagsmål i plurret om vem som ska få tag på korset.
Men Trettondagen är också dagen då, enligt folktron, de så kallade "kalikantsaros" - små dvärgar eller elaka tomtar - försvinner ner i underjorden igen efter två veckor i frihet. Där får de stanna tills nästa jul då de kommer upp och ställer till bus på nytt...
Bortsett från de nordligaste delarna av Italien som varje år presenterar ett vinterlandskap, är inte Italien ett land som är van vid snö, än mindre talar man om vita jular.
Sedan 2002 bor jag i Toscana, och jag kan nästan räkna på mina fingrar de gånger jag verkligen upplevt snö. Snö som ligger kvar, och snöfall som bäddar in hus och träd som i Sverige.
Men den här vintern har vi haft en vit vinter, och inte bara i Toscana utan i stora delar av Italien. Som vanligt skapar det kaos i trafiken, gnälliga italienare och problem med snöslask, sandning, saltning och skottning. Men jag kan inte låta bli att jubla som den sanna norrbottning jag är.
När man vaknar upp och finner hela trädgården under ett snötäcke, åker in till stan och ser domen pudrad med snö..då känns det som riktig vinter, som jag vill ha den, men all'italiana!
Jag har stört mig länge på mobilabonnemangen i New York. Det jag haft sen jag kom hit förra året har inte fungerat så bra - bland annat försvinner alla sms från utländska nummer och även en del skickade från amerikanska - och nu när jag håller på att byta kommer alla irritationsmoment tillbaka.
Det stora problemet är att det är väldigt dyrt. USA är det enda landet jag har varit i där man måste betala även för inkommande samtal och sms. Hade priset varit hälften hade det väl varit okej men till exempel enligt stora Verizons prislista kostar det 20 cent per sms. När jag skickar ett sms och får svar i Sverige betalar jag 69 öre, med Verizon här kostar samma sak över 3 kronor.
Det bolag jag har nu, Boost, tar cirka 470 kr/månad för obegränsat med samtal, sms och webb. Problemet är att man måste använda deras speciella telefoner som både kostar att köpa och dessutom är så dåliga att det inte går att surfa med dem.
När jag kollade runt verkade Virgin erbjuda en ganska billig deal, men i butiken visade det sig att även med dem måste man köpa en speciell mobil. Jag riktade då in mig på lite dyrare AT&T vars SIM-kort jag kan använda i min svenskköpta mobil. Men just den butiken jag var i sålde abonnemanget enbart ihop med en ny telefon.
Det verkar som om de inte vill att man ska teckna några avtal här.
Den gångna jul-och nyårshelgen var den varmaste på 50 år i Grekland. Temperaturen nådde på många håll en bra bit över 20 grader. Så den snö som föll tidigare i december smälte bort med en väldig fart och gjorde alla skidåkare besvikna.
Men skridskor kan man fortfarande åka! I alla fall i Aten och Thessaloniki samt på flera andra håll i landet. För nu har isbanor med konstgjord is blivit högsta mode i Grekland. Man sätter upp tillfälliga isbanor på centrala platser och folk strömmar till, både stora och små, för det är många som vill prova. Företaget som ordnar isbanan hyr också ut skridskor och hjälmar - ibland till ett ganska saftigt pris.
Ofta sätter man dessutom upp stånd eller små stugor runt banan, där man säljer prylar eller varmt vin att dricka. Och vips känner man sig förflyttad till en tysk eller österrikisk stad - eller varför inte en svensk. Det är bara snön och kylan som fattas!
Rosenbladsbadet är en av de mest populära platserna att hänga, starta roskrig, bli begravd eller bara kasta bladen upp i luften och låta dem regna ner. Foto: Nelson N Chen.
New York sägs vara en av de bästa städerna i världen att fira nyår, det ordnas många olika fester och event och folk kommer från hela världen. Inte konstigt att det då är lite svårt att välja vad man ska göra. Med i beräkningen måste man ju också ta prislappen - många klubbar och till och med vanliga barer tar galna priser denna kväll - och kylan - inga utomhusaktiviteter för mig.
Till slut blev det ändå festen i den gigantiska lagerlokalen i Brooklyn dit de flesta av vännerna skulle. Det var vid en liknande fest jag ledde yoga i september och även nyårsfesten var full av aktiviteter. Det här är något jag verkligen uppskattar, när det inte bara går ut på att dricka och dansa. Det var mer som en lekpark för festglada vuxna, full av konst, installationer och en massa kul.
Några exempel var diverse relaxområden med bland annat uppblåsbara kuddfyllda barnpooler, ett tält med divaner och vattenpipor och ett hav av rosenblad att bada i. Det fanns också rockringar, jättebollar, folk på styltor och det i New York så populära "fotobåset" där alla förevigar minnet av kvällen.
Från januari fram till mars, drar italiens stora vinterrea igång. Städer som Rom, Milano, Venedig, Bologna och Neapel har redan startat, medan Florens väntar till den 7 januari. Befinner ni er i Italien så ta chansen att fynda exempelvis kläder och skor till vrakpriser, och gör som italienarna själva - bege er till de stora modehusen och fynda dyrgripar till överkomliga priser!
Många har väl läst om att det nu har införts extra säkerhetskontroller för dem som ska flyga till USA. Det beror förstås på att en man lyckades smuggla in bombmaterial på ett plan från Amsterdam till Detroit.
Olika bolag verkar välja olika sätt att handskas med detta. En del sägs nu tillåta mindre handbagage, förbjuda filtar eller småobjekt som pennor under inflygningen eller att man inte får gå på toa under sista timmen.
Själv flög jag precis med SAS från Stockholm till New York och det enda som gällde här var en extra säkerhetskontroll. Jag har på en tidigare flight blivit utplockad för ett stickprov och den här kontrollen är liknande, men nu ska alltså varenda passagerare kollas noggrannt. Varenda pinal i handbagaget plockas ut och gås igenom ner till att känna på tuggummipaket och bläddra igenom kvitton i plånboken. Man blir också kroppsvisiterad - dock med kläderna i behåll.
Men alla kan räkna ut att det här tar tid. Normalt brukar jag anlända till flygplatsen 1,5 timme innan. Nu kom jag 2,5 timmar i förväg och det var inte tid för nån taxfreeshopping utan man får gå raka vägen till gaten. När jag gått igenom blev köerna långa och alla var inte klara när planet skulle avgå. Så mitt råd är: Anländ till flygplatsen 2,5-3 timmar i förväg nu den närmsta tiden.
Redan i november börjar man samla grenar och stubbar i skog och mark. Helst ska det vara rejält stora stubbar. Och på julaftonsnatten är det äntligen dags att tända eld på det som nu formats till en stor brasa. Varje kvarter har sin egen brasa, den ena större än den andra. Den här traditionen med eldar, så kallade "kartsiounos", finns på lite olika håll i Grekland.
Förr var konkurrensen stor mellan kvarteren om vem som hade lyckats samla ihop till den största brasan. Numera tar man lättare på "tävlandet", men fortfarande lever traditionen med julbrasor vidare. Kvarterets invånare samlas tidigt på juldagens morgon runt brasan, man dricker vin eller tsipouro, gör i ordning lite smårätter och man grillar korv och kotletter. Enligt traditionen så är anledningen till att man tänder brasor just på juldagens morgon att man vill värma det nyfödda Jesus-barnet i sin krubba.
Det räcker med några enstaka snöflingor i New York för att det ska bli kaos. När det som veckan innan jul snöade nästan en halvmeter så kan man lätt förstå hur det påverkar stan. Biltrafik, tunnelbanan och flygen - allt påverkas snabbt och folk får stora svårigheter att förflytta sig.
Bilarna har ju inte vinterdäck, så de slirar runt, fastnar och håller uppe trafiken för alla andra bakom. Flygen var enormt försenade och jag hade flera turister som hörde av sig och frågade om de fick hyra rum en extra natt för att de inte kom iväg.
Medan vi svenskar gärna går ut och njuter av snön håller sig New Yorkborna helst inne. Till viss del för att det är svårt att förflytta sig men även för att de inte verkar allt för förtjusta när vädret tar över. Därför var många klubbar och fester nästan tomma på folk den där lördagkvällen.
Den totala julstämningen har nu infunnit sig i Wien (och Österrike); välkomnande glühweintält som ångar vid varje mindre torg och husknut, likadant med alla trevliga adventmarkts man slagit upp. De jag hunnit besöka som känns mest sevärda att kolla in är den vid Am Hof men framförallt Spittelberg som börjar vid Mariahilferstrasse i Neubau (7 bezirk) och som sedan sträcker sig inåt säkert 20 kvarter. Här finns överflöd av god mat, traditionellt hantverk och en stor dos kitschighet. Om man mot all förmodan inte hittar något av intresse är det i vilket fall ett sant nöje att bara flanera omkring, äta några rostade maronis och allmänt njuta av julstämningen.
Omkring Stephansplatz och posha 1:a distriktet glimrar och gnistrar juldekoren, en elektrisk överdådig paradgata hela vägen till Hofburg. Hästarna som drar fram droskorna med turister har till och med fått små tomteluvor, vilket ser gulligt ut, men också tämligen underligt.
Ingen räknade med att snön skulle komma, än mindre lägga sig, men nu har det lagt sig ett litet vitt täcke vilket skänker stans många gråa husfasader en välbehövlig lyster. Massor med folk rör sig inne i stan, tunnelbanan och kollektivtrafiken är rejält överbelamrad, men fungerar åtminstone som den ska!
Vill man lyxa till det ordentligt på sin resa är Maldiverna ett populärt resmål. Ö-riket består av 26 korallatoller och för att hindra exploatering gäller strikta regler för hur många besökare landet tar emot per år. Nu finns dock hot mot Maldivernas hela fortsatta existens. Ett av de länder som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringarna är just Maldiverna, som kanske helt kommer att försvinna.
Havsnivån på jorden ökar ständigt och för ett land som Maldiverna, vars landnivå enbart är 1.5 meter över havet, kan ökningen betyda att landet tillslut ligger helt under vatten. För att påvisa detta höll Maldivernas president ett symboliskt tal under vattenytan i höstas. Nu var han en av politikerna vid miljökonferensen i Köpenhamn som kämpade hårdast för att påverka andra politiker att inse vikten av att dämpa temperaturhöjningen i världen. Om inte en förändring sker i trenden av höjd temperatur och därmed höjd vattennivå ligger landet under vatten vid nästa sekel.
Om man vill tillbringa en annorlunda och makaber eftermiddag i Florens är stadens seriemördare och dödsstraff museum en möjlighet. Här ges möjligheten att fördjupa sig i obehagligheter och redan vid entrén möts du av en docka föreställande Hannibal Lecter (som var så förtjust i...just det, Florens).
Såhär presenterar sig museet: Serial Killers and Death Penalty: the most disturbing murderers from Jack the Ripper to nowadays.
Om ni inte blir avskräckta utan finner något intressant i ämnet, finner ni museet inte långt från Domen, längs berömda gatan via Cavour, nr 51. Öppettider 10.00 - 23.00.
