Blogg

Efter att ha läst Sophie’s inlägg med praktiska tips för Italienresenärer så tänkte jag dela med mig av praktiska tips som kan hjälpa när man är i Brasilien. Brasilien och Italien har ett liknande system för många saker.

Bar och lanchonete: Iställer för att gå på kafé så går man på Lanchonete och äter friterad snabbmat. Oftast betalar man i en separat kassa, sedan får man gå och visa upp sitt kvitto att man betalat för att göra sin beställning. En del ställen tar däremot betalt efteråt.

Bussbiljetter: Bussbiljetter kan köpas på busstationen eller på bussen. Man kan även köpa busskort för enstaka turer. Varje buss har en spärr som man måste gå igenom precis efter att man stigit på bussen. Där sitter det en kontrollant och tar emot betalningar samt hjälper dig om du har problem med kortet.

Att sända post och vykort: Här där jag bor så kan man bara skicka brev om man går just till posten. Frimärken kan du hitta på enstaka tobakshandlare men det är ovanligt. Frimärke heter sello på Portugisiska och brev carta.

Telefoni: Telefonautomater  finns nästan överallt och kräver telefonkort. Det är lättare att hitta telefonkort än det är att hitta frimärken men det beror också på vart man bor.

Vatten: Jag hävdar att brasilianskt vatten är drickbart för jag har alltid druckit det och aldrig haft några problem, däremed inte sagt att det är så överallt. I början bör man vara försiktig. Många har också watercoolers och byter ut de stora bunkarna med vatten när det behövs. Vill man köpa kolsyrat vatten så är det Aqua com gás, utan kolsyra är Aqua sem gás.

Klädbutiker: Här i Brasilien tar de försäljning på allvar. Varje butik har minst tre stycken försäljare som står vid ingången redo att hjälpa dig. De arbetar genom ett roterande system med kommision och är väldigt måna om att sälja vad de kan till dig så snabbt som möjligt så att de kan gå tillbaka till ingången och vänta på nästa kund. I många butiker behöver man ett kvitto från sin försäljare som sedan tas till en kassa för att de ska packa ihop dina saker medan du själv får ett annat kvitto så du kan gå till en andra kassa och betala och när du gjort det går du till en tredje kassa för att lösa ut dina varor med ditt kvitto. Ett väldigt komplicerat system som i.a.f. gör att arbetslösheten  minskar något. Kläder heter roupa på Portugisiska.

Bild:Zeca Baronio

Earth Day inträffade ju officiellt på tisdagen den här veckan, men vi firade redan i lördags. Då gick nämligen Operation Stone Canyon Creek Restoration Project av stapeln på UCLA’s campus och, vägledda av Santa Monica Baykeeper, grävde och drog och lirkade och slet vi bort växter och gräs och allt annat som inte hörde hemma just där en hel eftermiddag.

Ungarna drog en del gräs de också, men mest grävde de efter mask. Maskarna ville de helst av allt knyta runt pinnar och använda som bete för att fiska, men det fick de inte göra – det var ju faktiskt Earth Day och åtminstone den dagen har väl ändå minsta mask rätt att leva. Det höll ungarna med om, i princip gjorde de det, men så var det ju så fantastiskt kul att fiska också, så en och annan mask kan möjligtvis ha strukit med, trots goda intentioner och löften om allmän maskfrid.

Santa Monic Baykeepers ”Director”, Tom Ford, gick för dagen under namnet Captain Kelp (ni vet, kelp forest, sånt som växer i haven, kelp är ett slags sjögräs) och han höll ett vakande öga över oss allihopa. Han berättade också att Stone Canyon Creek är det enda vattendraget på UCLA’s campus som fortfarande är öppet, alltså rinner obehindrat, och SM Baykeeper har fått pengar för att förvandla området till ett litet stycke kalifornisk vildmark, mitt bland alla parkeringsplatser och byggnader och studenter.

Det var därför vi var där och grävde och rensade och vi kände oss ganska nöjda när vi linkade hemåt framåt eftermiddagen. En liten insats för en liten plats på jorden är bättre än ingen alls. Och (nästan) alla maskar vid Stone Canyon Creek nickade och höll med.

Happy Earth Day!

Tävlingen med Unity Line är nu slut och vi har korat fyra vinnare. De lyckliga vinnarna listas nedan och de vinner alla en lyxig kryssning till Polen. Sarita Palazzi vinner dessutom ett golfpaket.

Vi säger grattis till er alla och hoppas att ni får en skön och avkopplande tur på havet.

Och tack till Unity Line som sponsrade tävlingen. 

1 pris: Sarita Palazzi

2 pris: Tomas Hansson

3 pris: Simon Blomqvist

4 pris: Lars Rane

Salaam aleikum! Här kommer en hälsning från ett soligt Marocko. Jag heter Carolina Masip men har kallat mig för Nejma på nätet ända sedan jag började blogga för över tre år sedan. Vid det här laget är jag så identifierad med mitt nick att jag ÄR Nejma och kallar mig så i nästan alla sammanhang på nätet och så även här.

Från och med i dag kommer jag att blogga regelbundet här för att ge er en inblick i livet i en liten stad i norra Marocko, en verklighet som skiljer sig markant från det glättiga turistlivet i Agadir och det sagoskimrande Marrakech.

Staden jag bor i heter Río Martil och är inte är så känd bland de nordiska turisterna. Min stad ligger 10 km ifrån Tetuán, huvudstaden i provinsen med samma namn. Martil är en universitetsstad som lever upp framför allt under sommarmånaderna när staden ”invaderas” av turister, främst sydmarockaner som föredrar att tillbringa sommaren vid Medelhavet, men det kommer även gott om utlandsmarockaner, fransmän och belgare. Så här års rullar de utländska husbilarna in över gränsen för att tillbringa sommarhalvåret på någon campingplats runt om i landet.

Jag har två barn, B och G, som är två pojkar på 8 och 10 år. De går på en spansk privatskola inne i Tetuán, så det blir mycket pendlande mellan städerna i kollektivtaxi. Officiellt sett är jag hemmafru men inofficiellt arbetar jag som spansklärare på ett kulturcenter och som voluntär med olika humanitära projekt. Jag pluggar dessutom till språkvetare/lärare på distans på ett spanskt universitet. Jag talar flytande spanska och engelska och tragglar mig fram på usel franska och haltande marockanska. På min fritid gillar jag att läsa, lyssna på musik, blogga, fotografera, umgås med vänner, promenera och lära mig mer om livet runt omkring mig. Om ni fortsätter att följa mina inlägg här på Travelstart kommer ni att kunna läsa mycket mer om språk, kulturkrockar, mitt arbete som lärare och olika voluntärprojekt.

De turister som besökte Moskva förra veckan fick nog en smärre chock. Vem hade väl trott att Moskva i april skulle innebära strålande sol och 20 grader varmt i skuggan! Under de senaste dagarnas oväntade sommarvärme har träd och buskar fullkomligt exploderat ut i grönska! Vanligen slår träden inte ut förrän fram i maj.

Överrumplade moskvabor skyndade till sportaffären för att köpa rollerblades och även cyklister blev en något mindre sällsynt syn på gatorna. Många tog chansen att förklara årets grillsäsong öppnad! Ännu fler tog tillfället i akt att göra lite förberedande petande och påtande i jorden på datjan.

När snön töat bort och solen börjat titta fram lite mer frekvent lägger sig en odör av målarfärg över Moskva. Alla stadens räcken, staket och trottoarkanter målas nämligen varje vår i grälla färger. Men när träden börjat lövas är en regnig natt allt som behövs för att doften av de många popplarna ska kännas i morgonluften.

I morse kände jag poppeldoften! Härligt!

Reseguidebolaget Lonely Planet har hamnat i blåsväder sedan en av deras författare har gått ut och sagt att han hittat på stora delar av det han skrivit och att han aldrig ens varit i Colombia, landet han författat om, eftersom Lonely Planet betalade så dåligt.

Thomas Kohnstamm, som författaren heter, har gått ut i pressen och sagt att han var tvungen att sälja droger vid sidan av för att försörja sig. Boken skrev han i San Francisco, och colombiainformationen fick han från en tjej som han dejtade som praktiserade på konsulatet i Colombia. Han hävdar vidare att han plagierat en del information från andra guideböcker och att han tvärtemot företagets regler tagit emot gåvor, såsom gratis resor.

Lonely Planet, å sin sida, hävdar att informationen som ges i deras guideböcker är korrekt och att de efter en akut genomgång av Colombia-boken inte har hittat några felaktigheter. Dessutom menar de att det inte var nödvändigt för Kohnstamm att resa till Colombia eftersom han var anställd för att skriva om landets historia, inte för att resa runt och testa restauranger och boende - det arbetet gjordes av två andra författare.

Vad som kan få en att tvivla lite på Kohnstamms historia är att han, som av en tillfällighet, i dagarna ger ut boken "Do Travel Writers Go to Hell?: A Swashbuckling Tale of High Adventures, Questionable Ethics and Professional Hedonism" som handlar om hans äventyr i guideboksbranschen. Kan hans utspel i media möjligtvis ha att göra med att han vill skapa publicitet för sin bok?

Hur som helst, inte bara när det gäller Lonely Planets Colombia-bok, utan vilken annan bok som helst, så gäller det att ta informationen med en nypa salt. Guideböcker är till för att guida, inte styra ens resa in i minsta detalj.

Under våren, innan den riktigt heta sommarvärmen kommer till Italien, har vi som regel att varje söndag ta med oss våra små jackrussell terrier till en stor park här i Florens, som heter le Cascine.

Det är ett stort område som sträcker sig längs med floden Arno i riktning mot Signa, och som börjar uppe vid Ponte del la Vittoria inne i Florens. Det bästa är att parken sträcker i sig i kilometer och innefattar både skogsdungar och gräsplättar, cykelbanor och stigar, en liten amfiteater och diverse olika brunnar, dessutom ligger den vid Florens travbana och några ridskolor, så ofta ser man hästar i parken, utöver alla personer och hundar.

Det går lokalbussar från Florens ut till parken, men även till fots är det överkomligt och om man som vi, kommer från ytterområden och tar bilen in, finns det gratisparkeringar vid de olika ingångarna.

Ni som tillbringar lite längre tid i Florens nu under våren, eller som reser med barn eller sällskapshund, gör i ordning en picknickkorg och tillbringa en förmiddag alle Cascine. Njut av det stora grönområdet så nära centrala Florens, i svenskt högsommar väder, för det är det helt klart värt.

Nu har vi dragit vinnaren i vår tävling med Auto Europe. Den lyckliga vinnaren av en roadtrip heter Maria Hallberg.

Grattis Maria, vi hoppas att du får en riktigt trevlig biltur i Nice med omnejd.

Den 24 maj inleds den fyra veckor långa Israelfestivalen, som går av stapeln årligen i Jerusalem och i övriga landet. Då kan publiken (i många fall gratis) njuta av internationella och inhemska artister, som visar upp sina talanger i klassisk och övrig musik, dans, teater, med mera. Evenemanget äger rum på flera teatrar i huvudstaden, men även i det internationella kongresscentret, ute på gatorna och så vidare. Dessutom deltar ett par scener i Tel Aviv, Haifa och Holon i festivalen.

Israelfestivalens mål är att visa upp internationella artister för den israeliska publiken, men också att uppmuntra till samarbete mellan israeliska artister och deras internationella kollegor. Under festivalen överbryggas kulturella och politiska skillnader till förmån för konstnärligt samarbete. Under Israelfestivalen brukar också en galakväll anordnas, där en populär inhemsk artist hyllas för sitt livsverk.

Bland tidigare internationella deltagare i festivalen finns orkestrar från Tyskland och Storbritannien samt teatersällskap från Ryssland och Italien. Under årets festival erbjuds en mycket varierad repertoar, där ett schweiziskt och ett kinesiskt bidrag kan vara speciellt värda att nämnas. Från Schweiz kommer teatergruppen Hashirigaki, som erbjuder en härlig mix av teater, dans, video, texter och musik. Bland annat bjuder de på the Beach Boys och traditionell japansk musik. Den akrobatiska truppen från Wuhan i Kina, som består av sextio artister som är på scen samtidigt, erbjuder en färgsprakande föreställning för hela familjen, där cirkuskonster och kinesiskt kulturarv blandas friskt.

Mer information om Israelfestivalen kan du hitta här.

Foto: * Jerry *

Under ett besök till Washington DC känns det självklart att besöka något, eller flera, av Smithsonians många museer.  Dessa museer är i världklass och helt gratis för allmänheten.

Här kan du njuta av Monet  på National Gallery of Art.
Du kan lära dig om amerikansk historia på American History Museum.
Se Hope diamanten på Natural History Museum.
Är du intresserad av rymden  ska du absolut besöka Air and Space Museum.
Listan på museer kan göras lång.  Det bästa är också att museerna ligger som ett pärlband utefter ”The National Mall” mitt i Washington DC. 

Lättast är det att ta tunnelbanan till Smithsonian stationen, då kommer du upp mitt på ”the mall” och kan därifrån välja vilket museum du vill gå till.
Hungern kommer att göra sig påmind efter några timmar och då kan jag verkligen rekommendera restaurangen på National Gallery of Art.  Där kan du dricka gott te med goda scones och på så sätt fylla på batterierna. 

Du kommer att hitta museet, eller museerna för dig i DC när du är här på besök!  En fantastisk kulturskatt!