Det är något speciellt med livet här, något beroendeframkallande.
Nästan alla som kommer på besök vill tillbaka.
Efter mina första nio månader i Etiopien var jag så trött på landet att jag fick hemska utslag i ansiktet bara någon nämna Etiopien. Jag fick problem med magen av deras skitmusik, fick krupp av dem jobbiga lyckosökarna  som alla ville ha en bit av mig, den vita rika.

Att sätta sig på flyget hem till Skandinavien var som att sjunka ner i ett varmt bubbelbad efter ett maraton.
Arlanda välkomnade mig med öppna armar men jag kunde inte låta bli att förundras över hur stressade människorna var och hur dyrt allt var. Väl hemma i soffan framför "Sikta mot stjärnorna" började något röra på sig djupt där inne. Det bubblade, puttrade och sjöd och gjorde så mycket väsen av sig att jag kastade mig över telefonen och bokade en biljett ner till mitt underbara och förfärliga Etiopien. Saknade hade tagit över.

Foto: Inger Marie Jaavall