Vi har haft en sorglig vecka här i Spanien och på Gran Canaria.
Förra veckan den 20 augusti kraschade ett flygplan när det skulle lyfta från flygplatsen i Madrid för att flyga till Las Palmas. 173 personer fanns ombord på planet, 164 passagerare och 9 personal från flygbolaget Spanair. Bara ett 20-tal personer räddades mirakulöst.

Av de 173 personerna ombord på planet så var 86 stycken från Gran Canaria. 77 dog och 9 räddades. Fortfarande är det inte helt säkert att alla dessa kommer att överleva. Det var många familjer ombord och många barn, däribland 2 bebisar.

Vi hade tre dagar i sorg efter olyckan och pö om pö så identifieras kropparna och de anhöriga får klarhet i vad som hänt deras kära. Listorna på de avlidna publiceras och det har gjorts reportage i tidningarna om vilka de förolyckade är. Då kommer olyckan så nära helt plötsligt.

Först hör du om olyckan och det känns som vilken som helst. Så går det upp för dig att det är här i din närhet, det kan vara någon i din familj. Så får du reda på att din familj klarat sig. Men när du tänker efter så var det ju detta flyget som din svåger flög med förra veckan, samma flyg som du själv flög med för ett år sedan. Det slår dig att det kunde varit din familj.

Ja denna olyckan överskuggade allt olympiskt spel och när dagarna går kommer det fram att jag känner till ett par av de döda. En kvinna i trappuppgången satt och väntade på sin son som skulle komma med fru och de två barnbarnen för att hälsa på en vecka. De dog i olyckan hela familjen. Vi har sett familjemedlemmar komma till kvinnan hela veckan för att stödja henne i sin sorg. En arbetsbekant till min sambo stod på listan över avlidna. En pappa till en barndomskamrat förolyckades. Och så ringer min tyska kompis U. Vi är här nu, tillbaka från semestern. Vi kom i onsdags. Vi skulle ha tagit planet som störtade men vi hade tur och fick plats på ett direktflyg istället. Vilken tur va?

Tur eller ödet?
Jag såg en bloggare (på ett annat ställe än här) som skrev om vart i planet man skulle sitta för att ha störst chans att klara sig vid en krasch. Men man får inte glömma bort att chansen att det ska hända något är mycket liten och att det dör flera flygplan fulla med personer på bilvägarna varje år. Och fortfarande så åker folk bil, utan bälte och ibland även onyktra.
Tänk på det!

Foto: Kozumel

Comments

Mina tankar går till de som är drabbade av den hemska olyckan.