Blogg

Som turist är man i ficktjuvarnas fokus, men ibland kan det räcka med att välja fel bankomat för att bli lurad på pengar.

I Italien existerar ligor som modifierar bankomater för att kopiera chip och koder. De sätter upp en "falsk" kortläsare framför den riktiga som kopierar kortet. Se därför upp med bankomater som ser underliga ut, eller där kortläsaren är ovanligt stor.

Och sen ett litet praktiskt tips på vägen: i Italien ska bankomatkortet stoppas in med ovansidan uppåt, i motsats till Sverige där det ska vändas med remsan uppåt.

På alla järnvägsstationer i hela Ryssland är det lika påfrestande att köpa en biljett. Om du tänkt åka långt så letar du dig fram till kassasalen för "dalnego sledovania". Där möts du av ett antal kassor och vid alla de små luckorna står en kö.

Än så länge ser allting mer eller mindre normalt ut.

Intet ont anande ställer du dig i den kö som ser kortast ut...förstås. Människorna vid luckan har naturligtvis ingen aning om vilket tåg de vill ta utan börjar ställa frågor om olika datum och tider. Mannen framför dig suckar djupt och pillar slött på sitt pass, som han sedan en kvart står och håller i handen, redo att lämna fram det vid biljettköpet. När mannen framför dig går fram till luckan kommer det plötsligt en kvinna från ingenstans och påstår att hon stod efter mannen men bara var tvungen att springa ett ärende!

När det väl blir din tur fäller kassörskan känslokallt ner persiennen. Nu ska hon ha 15 minuters rast (vilket faktiskt stod på en lapp i fönstret bredvid luckan, men det såg ju inte du)! Så du mumlar något elakt om världen och dess orättvisa och flyttar till nästa kö, efter att noggrant ha kollat rasttiden där.

Här upprepas samma procedur igen, men denna gången hinner du inte ens komma fram till luckan innan damen framför dig vänder sig om och med en suck konstaterar att biljettpappren är slut så vi får gå till nästa kassa.
And so on and so on...

Men nu finns det ju ett så smidigt sätt att undvika dessa köer!
Registrera dig på ryska järnvägens officiella hemsida och köp biljetterna på nätet!

www.rzd.ru

Finns det något att göra i Addis? Är det bara massa hyddor med stampat jordgolv? Är det kameler och åsnor som gäller när man pratar om kollektivtrafik? Finns det mat eller ska man ta med sig lite "Varma koppen"? Fördomarna är många, kunskapen är i stort sett obefintlig. Etiopien är mer än ett antal miljoner som lever under förfärliga omständigheter.

I går hörde jag att 8 miljoner människor svälter i Etiopien. Hur många människor är det? Det är lika många som alla vi svenskar. Talen är allt för stora för att var greppbara, vi stänger dem ute för att kunna hantera informationen.

Vad vet du om Etiopien? Det första du tänker på är kanske svält, bilder av utmärglade barn och kvinnor med sinande bröst kanske fladdrar förbi. Är du intresserad av löpning tänker du kanske på atleter såsom Haile Gebre Selassi, Meseret Dafar eller Kenenisa Bekele som har slagit en hel värld med häpnad när de spränger världsrekord efter världsrekord. Kejsaren, hans majestät Haile Selassi kanske är bekant. Han är än idag en ikon inom rastafarirörelsen.

Vad vet du mer om Etiopien? Vilka länder gränsar till detta enorma land? Vad äter man? Vad talar man för språk? Kan dom engelska? Hur låter deras traditionella musik? Hur dansar man? Det finns bara ett sätt att finna svaren och uppleva dem. Etiopien väntar på dig.

Jag gillar verkligen San Diego. Klimatet är otroligt skönt. Vi har haft mellan 20-30 grader under hela tiden vi har varit här (6 mån). Då San Diego ligger vid havet så blir det aldrig för hett här heller, utan alldeles lagom. Närheten till havet och det varma klimatet har gjort San Diego till en stad med mycket surf och skateboardkultur. Det är väldigt mycket andra utomhusaktiviteter här också, som cykling, löpning, rollerblades, segling m.m. Sen finns det väldigt många rekreations områden där många amerikaner hänger på helgerna, de har barbecues, spelar volleyboll och flyger med drakar m.m.

Downtown här är ganska litet men San Diego County är stort och har en population på 1,3 miljoner människor. Så det är många små förorter till Downtown där det bor mycket folk. Alla förorter har sin charm och sin stil vilket är kul. Det finns en stor variation på människor och olika områden.

Vi bor i en förort som heter Pacific Beach (PB). PB ligger ca 10 minuter med bil norr om city och här finns en fin stor strand och en pir som är ganska känd, Chrystal Pier. Där kan man stå och titta ut på alla surfare. I PB bor det mycket unga människor och här finns mycket barer och billigare restauranger. Det är en väldigt avslappnad stil här.
 

Om hur allt började….

Jag heter Sofia och kommer skriva om hur det är att bo i San Diego i södra Kalifornien, U.S.A. Jag och min man Ulf vann green card på Amerikanska regeringens green card lotteri, vilket innebär att vi kan bo och arbeta här. Sugen på att söka följ länken nedan.

Var med i greencard lotteriet...

Vi skulle kunna säga att vi är immigranter precis som min mormors föräldrar var i slutet av 1800-talet. Dom immigrerade till Seattle, men återvände till Västergötland när min mormor var 4 år gammal. Det var ju tur det annars hade ju inte jag funnits.

Det är inte lika vanligt att flytta från Sverige till U.S.A nu, som det var då. Och det är något som har varit intressant att erfara. Det är skillnad på att vara här och plugga, eller att flytta hit via ett företag än att på helt egen hand flytta hit och etablera sig här. Vi har fått börja om helt enkelt. Ingen arbetsgivare här vet något om våra tidigare arbetsplatser i Sverige? De har inte en aning om vad våra svenska utbildningar handlar om? osv. Det är inte enkelt, men vi får otroliga minnen och en erfarenhet som vi kommer ha nytta och glädje av i hela livet.

En sak som är bra att ha i det här landet och framförallt om man flyttar hit på egenhand är kontakter. Den enda platsen i U.S.A där vi hade det var i San Diego. Det var tur det för San Diego är den staden som har bäst klimat i hela U.S.A.  Och därför hamnade vi här för 6 månader sen.

San Diego Visitor Center

Att bo i Sydafrika och ha en gammal bil som man av brist på tid och intresse inte servar ordentligt kan ge många oväntade och intressanta upplevelser. Den tredje av intermezzon på tre veckor var igår när en del av ljuddämparen plötsligt ramlade av till hälften och började släpa i backen. Nog hade min mekaniker sagt att jag borde byta ut ljuddämparen för att få en tystare bil, men jag visste inte att den var så illa däran! Jag hade tänkt göra det när det lugnat ner sig på jobbet lite. Som tur var befann jag mig fortfarande i det vackra Cape Town som ni ser på bilden och inte på motorvägen när det skrapande ljudet uppstod, och folk började titta och vinka efter mig. Så det var bara att ta bilen till närmsta verkstad och vänta på att låna pojkvännens bil. Pojkvännen å sin sida väntade hemma på rörmokaren vars schema gick på African Time, varpå jag slog mig i slang med en kille som också väntade på skjuts. Som visade sig jobba som stuntman i Bollywoodfilmer!

Tydligen är Sydafrika hett för Bollywood för det är fint som Europa men billigare att filma i. Han sa att det är mycket lättare att jobba med Bollywood än Hollywood för de är så mycket mer effektiva; ”1800 filmer per år jämfört med Hollywoods 180, det du!” Nu var han på väg till en inspelning i Durban, där han skulle medverka i en scen där ett flygplan kraschar på ett tåg. ”Tänk dig mig som småväxt indier”, sa han, ”det är otroligt vad makeup kan göra!”

Se där, nya kunskaper! Inte visste jag att Bollywood gillade Sydafrika! När jag väl kunde ta pojkvännens (mycket mer pålitliga) bil till jobbet var jag tre timmar försenad, igen. Denna gång lyfte mina kollegor inte ens blicken från datorerna. ”Vad sägs om att köpa en ny BIL!”

Nej, inte vill jag köpa ny bil…sånt slöseri… jag vill ju helst inte ha någon bil alls! Men efter den sista upplevelsen inser jag att det är bara att serva bilen när mekanikern säger att det behövs. Jag vet ju inte hur länge jag kommer att ha tur i mina äventyr…..

Trafiken här i Las Palmas är livsfarlig, folk kör som galningar. :) Skämt åsido men med lite allvar. Jag kör inte inne i Las Palmas. Om jag ska till centrum så tar jag hellre bussen. Dels kan folk inte köra bil här, jag vet inte hur de får körkorten. Dels så finns det inte plats inne i centrum för bilar, varken att köra eller att parkera.

Las Palmas är en gammal stad där man först byggt en massa hus och sedan tänkt på hur det ska fungera med bilar och parkering.

Min sambo (kanarie) vägrar att ta bussen. Och det är lika bra för varenda gång som vi tagit den så har vi fått vänta i evigheter på att den ska komma, eller så kommer den inte alls. Han har någon förbannelse ihop med bussen. Och han är inte ensam. Det är inte många kanariska män som åker buss. Om man åker buss så ser man nästan bara kvinnor, barn och gamlingar på den.

Men nu skulle vi inte tala om buss. Utan att åka bil.

Här gäller inga vanliga regler.
Blinker används nästan aldrig, det är handen ut genom rutan som gäller.
Tutan används till allt utom det den ska för. Titta en bekant, TUT TUT!
Titta en snygg tjej TUT TUT!
Låt mig komma fram TUT TUT!

Att man ska lägga sig i ytterfilen i en rondell för att svänga av från den, det är det ingen som känner till. Här svänger man av direkt från innerfilen. Den som kommer efteråt får tvärbromsa. Inte mitt problem.
Att man ska hålla avstånd på motorvägen vet väl alla i Sverige. Kommer ni ihåg reklamen, ett tusen ett, ett tusen två och ett tusen tre? Jag försöker hålla det avståndet ifall någon får för sig att tvärbromsa. Men då är det alltid någon som tränger in sig i den luckan och så ligger man i häcken på någon igen. Och alla bilar har bucklor och repor, även de splitter nya. Det slog mig när jag kom hit. Helt otroligt. Fastän det är väl inte utan orsak…

Nej som sagt jag kör inte bil i centrum. Min sambo sa till mig:
– Jag är inte orolig för dig när du kör bil, för att du ska göra något fel. Jag är orolig för dig när du kör bil för att de andra gör fel.

Foto: edans

I utkanterna av Florens har det precis som runt om i hela Italien, växt fram köpcenter. Allt från mat, butiker och nöjen samlat under samma tak och med stora parkeringar. Det mest berömda köpcentret heter "i Gigli" och ligger norr om Florens, och drar besökare från hela Toscana, och har så mycket som 13 miljoner besök om året!

Över 120 butiker med allt från kläder till inredning, böcker, skor, frisörer, elektronik och sport. Ett drygt tiotal restauranger i olika prisklasser och smaker, och precis som många andra köpcenter, event och tillställningar med jämna mellanrum.

Öppet alla veckans dagar, och första söndagen varje månad, I Gigli ligger i kranskommunen Campi Bisenzio, och nås enklast med egen bil.
Utfart Calenzano från motorväg A1.
Detaljerad karta hittar ni här.

Hemsida vänd till turister (på engelska) hittar ni här.

Ofta kan en italiensk restaurangmeny te sig aningen komplicerad för svenska turister.

Här kommer några enkla riktlinjer och förklaringar:

Först av allt bör man komma ihåg att man sätter sig till bords betydligt senare i Italien, och att många restaurangkök inte börjar tillaga förrän vid sju-åtta tiden på kvällen. Har man svårt att hålla hungern i styr till dess kan man göra som italienarna själva gör, och gå och ta sig en aperitivo med buffé vid sex-sju snåret. Att middagen sedan kan vara till in på natten är självklart i ett land där maten och det goda köket spelar en stor och viktig roll.

Förenklad menyförklaring:

Antipasti: Aptitretarna.

Primi: Förrätterna. Ofta pastarätter, risottos eller soppor.

Secondi: Huvudrätterna. Kontrollera om huvudrätten behöver en contorno (se nedan), för ofta ingår den inte.

Contorni: Tillbehören till huvudrätten, kan vara exempelvis grönsaker, potatis eller bönor.

Vatten; kolsyrat vatten heter ”gassata” eller ”frizzante”, medan ”naturale” är stilla.

Man äter ofta flera olika rätter efter varandra, och tar både antipasti, primi och secondi, men det finns ju ingen regel utan undantag. Man kan hoppa från antipasto till huvudrätt, eller bara äta en förrätt om man inte känner sig överdrivet hungrig utan att begå ett etikettbrott på vanliga restauranger. (Man bör dock poängtera om personer i sällskapet exempelvis vill äta en förrätt tillsammans med de andra som tar sig an en huvudrätt, annars är risken stor att förrätten kommer in ensam, om man så att säga vill slänga om ordningen lite). Ofta håller man sig dock till samma typ av rätter, dvs börjar man med fisk och havsinspirerade aptitretare brukar man äta fisk middagen igenom och vice versa om det handlar om kött. Ofta faller det sig bäst för smaklökarna och det är ett praktiskt drag vad gäller valet av vin också, i och med att man bör välja vin beroende på om man håller sig till fisk eller kött.

Till sist kommer kaffet, amaretton, limoncellon eller grappan. Många utländska turister kan ta sig en cappuccino efter maten till italienarnas stora förskräckelse. Cappuccino hör till morgonritualen och efter middagen lämpar sig det främst med en liten espresso. Men jag bör inte uttala mig för jag är ingen kaffedrickare alls.

Övriga tips för en smidigare italiensemester har jag skrivit om här.

Det är som ett osynligt band mellan oss. De förklarar, jag förstår, jag berättar och de nickar, de frågar, jag svarar, de längtar, jag känner. De svenskar och norrmän jag mött i Addis delar en hemlighet med mig. Vi kan tillsammans småle åt roliga fraser som jag tagit med mig hem från landet i fjärran. Dem kan förstå min frustration när jag kränkt bubblar över. Jag förstår deras längtan efter landet med 13 månader av solsken för jag har själv upplevt den. Vi hade etiopisk återträff i Borås i förra veckan, vi som annars aldrig ses förutom i Etiopien. Det är som ett osynligt band som binder oss samman. Jag kan bli deras koppling till ett land som lockar och charmar dem. Det är dom enda som förstår när jag delar mina tankar och erfarenheter rörande landet för de har själva upplevt det.

Foto: Ulf Nilsson