Blogg

Detta är en fristående fortsättning på berättelsen om hur bilanalfabism kan leda till spännande nya erfarenheter och insikter. Mitt andra tillmäle på tre veckor gällde vattenpumpen, eller ”voda pumpa”, begreppet som effektivt hjälpt Johanne Hildebrant att kommunicera sin bils problem till en bosnisk bonde när hon var korrespondent där under kriget. Men det var en helt annan historia.

Min Opels voda pumpa var i fin form, trodde jag när jag låg och körde på N2, motorvägen som löper förbi Cape Towns stora township, en tidig morgon kl halv sju. Jag noterade att temperaturmätaren stod mellan blå och röd, vilket jag i min bilanalfabetism tolkade som att ”jag borde nog fylla på vatten snart”. Varpå motorn började totalryka. Utanför Khayelitsha, det mest beryktade townshipet. Jag fick stanna och eftersom jag är bilidiot visste jag inte om motorn var på väg att explodera, så jag tog skrämt mina saker och sprang fem meter bort.

Jag är inte lika rädd som de flesta andra priviligerade personer i det här landet eftersom jag bott i ett township själv och vet att de flesta townshipbor inte alls är mördare och rånare utan vanliga, om än fattiga och mycket hårt arbetande, medborgare. Men jag kände att jag borde nog vara rädd ändå, kanske? Det är ju ändå fortfarande mörkt och gänget killar som står och hänger på motorvägens vägren femtio meter bort kanske är rånare och inte blue-collar workers som väntar på sin skjuts? Så där står jag och grinar, ringer utan resultat pojkvännen som utan konkurrens är Sydafrikas talanglösaste på att vakna på morgonen. Ganska snart stannar en farbror som förstås blir bestört att hitta mig där och är mycket hjälpsam.

Medan han kopplar på bogserlinan går solen upp över Khayelitsha och det är den vackraste morgonen på länge. Himlen är rosa, barn skyndar i den kylslagna morgonen från skjulen där de bor till skolan och andra sneddar över motorvägen på väg till jobbet. En otroligt vacker syn som jag garanterat aldrig hade sett om inte min voda pumpa hade varit oberäknelig. Farbrorn hjälper mig att bogsera min bil till sitt jobb, som visar sig vara en infanteribas belägen nära Khayelitsha som jag inte visste existerade. ”Beware of Marching Soldiers” står det på vägskyltarna, och plötsligt kommer det ett gäng svarta soldater och joggar förbi i kängor, vissa pratar i mobil samtidigt. Det är de första svarta militärer jag sett live inser jag, annars har fenomenet mest förevisats i nyhetsinslag och Hollywoodfilmer. Vid det här laget har pojkvännen vaknat och ringer tillbaka. Ett uppgivet ”Oh my God…”blir svaret när jag förklarar att ”min motor började ryka vid Khayelitsha men nu blir jag bogserad av en snäll farbror in i en armébas!”

Väl framme konstaterar farbrorn att vattenpumpen är död men att han kan fixa den temporärt, tittar strängt på mig och får mig att lova att ta bilen på service. Vilket jag gör, och kommer sedan endast tre timmar sent till jobbet där mina kollegor himlar med ögonen och undrar när jag egentligen ska inse att jag måste köpa en ny bil?

Fortsättning följer.

I Las Palmas när man åker på shopping så åker man vanligtvis till ett shoppingcenter. Det finns två stora shoppinggator men många flera shoppingcenter i Las Palmas och ett av dem är 7 Palmer.

Shoppingcentret 7 Palmer ligger mycket logiskt i området som också heter 7 Palmer och är ett av de nyaste i Las Palmas, både centret och området. Det räknas som lite ”finare” och det är lite dyrare att bo där. Om man kommer in i Las Palmas på den nya motorvägen och ska köra inåt landet så passerar man detta område innan man kommer till utkanterna av staden.

Bredvid själva shoppingcentret så ligger även en lika stor byggnad som är varuhuset El Corte Ingles (den korta engelsmannen). El CI är ett varuhus som det finns två av i Las Palmas och är lite typ Harrods i London, lite finare, lite dyrare, där man kan hitta det mesta på olika våningar. Jag skriver mer om detta i ett annat inlägg.

I själva shoppingcentret 7 Palmer så finns en massa butiker och utanför på gatan så fortsätter det både upp och ner med fler butiker att shoppa i.

I centret finns den lokala matvarukedjan Mercadona, klädbutiker som Zara, Mango, Pull and Bear, Springfield, Mango och många fler. Den stora skobutikskedjan Calzados Navarros finns där, mobiltelefonbutiker som Vodafone, Moviestar, The phonehouse och så MediaMarkt som är en stor teknikbutik typ OnOff. På den översta våningen finns restauranger, cafeterior och en stor biograf. Där ligger även McDonalds och ett lekland för barnen.

Ta en titt på deras hemsida (på spanska): http://www.centrocomercial7palmas.com/

Centret består av ett antal våningar och har två våningar med gratis parkering undertill. Kör in i parkeringen gör man både från framsidan och på baksidan som ligger mot den nya sportstadion. Nära centret ligger även den stora kyrkogården San Lázaro.

Shoppingcentret 7 Palmer får 3 av 5 stjärnor av mig. Hit åker man när man vill ha någonting från en butik som inte finns någon annanstans typ från El CI eller MediaMarkt. Det finns både bättre och sämre center än detta.

Mitt inne i centrala Jerusalem, mellan Jaffagatan och de gamla stadsdelarna, invigdes nyligen ett modernt och mycket fashionabelt shoppingstråk, nämligen Mamilla.

Shoppingstråket, som fortfarande utvidgas, består än så länge av ett trettiotal relativt lyxiga affärer och caféer. Byggnaderna, som är antingen gamla och restaurerade eller nya, men byggda i gammal stil, inrymmer märkesbutiker inom främst kläd-, sko- och smyckebranschen. Ett flertal caféer erbjuder en rik och varierad meny, men framför allt fantastiska uteserveringar med en enastående utsikt över ringmuren som omger Jerusalems gamla stad, Davids torn, med mera.

Ett annat tips, för bilburna, är att det finns tre våningar med fler än tusen parkeringsplatser under Mamillas shoppingstråk. Dessa är dessutom gratis i tre timmar. Perfekt för shopping eller andra ärenden inne i centrala Jerusalem.

Foto: Udodelig

Mitt första år i Italien kantades inte bara av språksvårigheter (i och med att jag inte hade studerat italienska innan) utan även av en lättare tv-chock.

Italiensk tv är inte som svensk, och innan man vänjer sig kan man undra på vilken planet man hamnat. Men efter alla dessa år här nere vill jag ändå slå ett slag för italiensk tv och gå emot den strida ström av kritik som utlänningar älskar att hänge sig åt. För ofta är det kritik som drar lite väl snabba slutsatser.

Italiensk tv är mer än bara fotboll, tv-värdinnor och quiz, politisk pajkastning och teveserier om Påvar och präster (även om man måste vänja sig vid den tablån eller avstå från mainstream tv) även om det utgör en stor del av tablån. Vet man att välja rätt program och att ofta ha tålamod att sitta uppe till sent på natten, kan man hitta program, filmer och dokumentärer som inget har att avundas svensk tv. Italien är ett fascinerande och komplext land och så mycket mer än vad de huvudsakliga tv-kanalerna basunerar ut på bekvämaste sändningstid. Italiensk tv kan vara riktigt intressant. Om man skrapar lite på ytan.

En Etiopienresa blir vad du gör den till. Tillåter plånboken kan du leva ett riktigt lyxliv i Addis.

Sheraton hotell kommer garanterat att blända dig med sin skönhet, du kan spegla dig i marmorgolven och äta vansinnigt gott. Någon kallade detta hotell en stor gräddtårta mitt på soptippen. En natt i dubbelrum på Sheraton kostar ca 350 dollar men höjs till det dubbla under jul. Det finns ett flertal statliga hotell som håller helt ok standard med priser från ett par hundra svenska riksdaler per natt.

För den mer sparsamma finns det hur många lokala hotell som helst som endast kommer kosta dig ett par tior per natt. Gällande transport kan du efter lite obligatoriskt tjat få billiga taxiresor. Dessa små blå Lador tar dig dit du vill för summor långt under svenska priser. En mil kostar dagtid ca 20 SEK. Dessa privatägda taxis är den enda räddningen om man är ute och vill hem efter kl. 21 på kvällen då nästan hela Addis lyfter på hatten, tackar för sig och går och lägger sig. Det finns självklart ett proportionellt  samband mellan sena tider och ökat pris.

Den mer äventyrliga som är pigg på att bekanta sig med  befolkningen på nära håll kan komma billigt undan. Minibussarna är ett poplulärt och tryggt sätt att komma kulturen under huden. Nackdelen är att man måste ha en bra karta eller guide som vet vart man ska eftersom det inte finns någon information tillgänglig. De etiopier som är någelunda utbildade kan ofta engelska och hjälper gärna till så vi gästande främlingar kommer på rätt taxi. Det kostar mellan 1-2 SEK att åka minibuss, dessa priser är fasta. Se dock upp för trafikrusning som inträffar runt kl 08-09 på morgonen och kl. 17 och framåt, det är en upplevelse man kan vara utan. Valfriheten är stor i Addis så det finns egentligen ingen orsak att tveka.

Många av mina inlägg på sistone handlar om havet. Så är livet här i Kapstaden - havet är en viktig del av stadens själ och att spendera tid nära det (paddla, surfa, bada, hänga på stranden) är en del av de flesta Capetonians liv. När något händer med havet blir det en viktigt event. Så var fallet också med helgens storm - Kapstadens största på åratal.

Strandpromenaden i Sea Point täcktes av skum. Det var en märklig upplevelse för mig, ett barn av pulkaåkning och snö, att gå omkring i den vinande vinden med skum yrandes runt öronen. Det kändes, minst sagt, som en februaridag hemma i Sverige! Särskilt när barnen sprang och lekte i skummet (se bilden) fick jag svenska vinterkänslor.

Flera vänner hade åkt runt halvön neråt Godahoppsudden till för att kolla in stormen och  rapporterade märkliga syner, hela det upprörda havet såg ut som grädde med allt skum och många bilar med havsnära parkering var helt täckta i skum. Så vinterlikt som det kan bli här nere!

Men snart får det väl vara nog med kyla ändå. Första september är den officiella starten på våren här, och nu har vi faktiskt frusit så att vi är värda att kunna gå runt i tunna kläder och leva riktigt Kapstaden-liv igen. Med andra ord, alla resenärer, från oktober fram till april är det varmt och skönt här nere igen!

Jag minns en gång när jag kom jag till universitetet och min rysklärare sa «Jaha, nu har de stängt den sista matvaruaffären i mitt kvarter och öppnat ännu ett kafé.» I centrum är det inte helt lätt att hitta vettiga matvaruaffärer. De flesta ryssar tar bilen ut till något stort köpcentra, Ashan, Ramstore eller Mosmart en gång i veckan och storhandlar. Jag som inte har bil kan förstås också ta mig ut till dessa "gipermarkety" men bara tanken på att behöva knö in mig med stora matkassar i en liten marshrutka (tillsammans med 11 andra som också besökt samma affär) är nog för att få mig att tänka om. Den klassiska "matvarubutiken nere på hörnan" är öppen dygnet runt och erbjuder konserverade livsmedel, gryn och korn, juice och alkohol.

I bostadsområden finns för det mesta minst två av följande matvaruaffärskedjor (här listade efter prisklass, först är billigast):

Kopejka – Påminner om Lidl, fast fattigare och utan den fräsha frukt- och grönsaksavdelningen.

Pjaterotjka – Snäppet bättre men utbudet är fortfarande ganska begränsat. Hit går vanligt folk och köper vanliga basvaror, bröd, mjölk, bovete, kefir, vodka. ;)

Perekrestok – Här dyker plötsligt svenska prinsesstårtor upp i frysdisken! Har ett eget märke som brukar vara några rubel billgare.

Sed'moj kontinent – Kanske den affär som mest liknar det vi är vana vid hemifrån. Det mesta finns och priserna är något över det «normala».

Azbuka vkusa – Se upp! Även de basvaror som finns i alla övriga affärer säljs här till skrämmande överpris!

Etiopien är ett jätte smutsigt land, ett av världens allra smutsigaste faktiskt. När Sverige toppar listan på det renaste, mest hälsosamma landet att leva i gräver sig Etiopien från en bottenplacering ännu längre ner.

Med några enkla förhållningsregler kan man få ha sin semester i fred från amöbor och andra parasiter. Låt för allt i världen inte det stoppa dig från att uppleva landet. Med lite schyssta vaccinationer är man väl utrustad och med alcogel i bagaget och sunt förnuft så finns det absolut ingen anledning att oroa sig. Mina tips efter att ha sett turister komma och gå i ett par år lyder som följer: undvik grönsallad, drick inte kranvatten om du bara är där på en kort semester.

Överdriven fruktan tycker jag är malplacerad. Med en bra försäkring och med 24 timmars tillgänglighet på Svenska kliniken finns det ingen anledning att låta fruktan smyga sig på. Tvätta händerna, skala frukten men framför allt  njut, upplev och våga leva.

Jag skrev ju för ett tag sedan om det spanska sättet att äta tapas (smårätter) på. Att sitta runt ett bord, alla med små gafflar i händerna och ”pica” (småäta) från diverse olika små tallrikar.

Den över laget populäraste tapasen här på Gran Canaria är utan tvekan Papas arrugadas (skrynklig småpotatis) som jag gav receptet på.

Här kommer en annan väldigt populär tapas-rätt, rysk sallad ”ensaladia rusa”.
Det är som en potatissallad, kokt potatis i små bitar som blandas med majonnäs. I den salladen blandas också tonfisk, kokta morötter, kokta gröna bönor, gröna oliver, rå gul lök, gröna ärtor, kokt ägg och grillad paprika (typ den i pizzasallad). Allt detta skurna i små tärningar.

Det är ett hästjobb att göra salladen för det tar evigheter att skära alla ingredienserna. Men tapasen är mycket populär och man hittar den i alla restauranger som serverar tapas. Vad man kan känna sig lite orolig över är majonnäsen och värmen ihop, det kan bli magsjuka om den inte behandlas rätt.

På bilden ser man salladen gjord av min svärmor som gör den som ett riktigt konstverk. Hon fyller ett stort fat med salladen, täcker den med ett lager majonnäs och dekorerar med ägg, ärtor och paprika. Den ska stå kallt ett dygn innan så att den är riktigt kall och så äter man bröd till.

Mums! Men inget man kan äta för ofta med tanke på kolesterolen och kalorierna.

Det israeliska turistdepartementet, tillsammans med Jerusalems kommun samt pensionärs- och miljödepartementen, lanserade nyligen en grupp med ideellt arbetande pensionärer, vars uppgift är att hjälpa turister i Jerusalem. Ett femtiotal medarbetare, mellan 60 och 85 år gamla, ska bistå besökare med vägbeskrivningar, information om olika platser och så vidare, men även rapportera om något behöver städas eller repareras i staden.

Pensionärerna, som talar flera språk, så som hebreiska, engelska, franska, spanska och italienska, tar emot turisterna i en speciell uniform, med namnet på engelska och hebreiska. Deras mål är att förbättra turisternas vistelse i Jerusalem, vars stad och sevärdheter är de mest populära i Israel. Samtidigt håller sig pensionärerna aktiva, vilket, enligt initiativtagarna, gör dem gott.

Foto: NancyK!