Blogg

Vi åkte till IKEA förra helgen (mitten på november) för att titta på julpynt och för att köpa svensk julmat. Förra året åkte vi när julbroschyren kom (början på december) och då var nästan allt pynt slutsålt och av julmaten fanns det inte ett spår. Jag fick göra egen glögg. (Vilket faktiskt inte blev så tokigt: äppeljos, kanelstång, kardemumma och kryddnejlikor som får stå och dra, så blandar man det med rödvin till angenäm styrka och smak…)

Hur som helst nu åkte vi i alla fall innan julbroschyren kommit, med hopp om att få komma hem med lite smått och gått. Ja, det fanns mycket att titta på men en del saker var redan slutsålt. Helt otroligt! Antingen så är spanjorerna och utlandssvenskarna heltokiga i svenska julsaker eller också så tar de in alldeles för små partier till butiken.

När vi kom till lampavdelningen så hittade jag en jättefin adventsljusstake som jag ville ha. Men så kom jag på en sak. Vad händer varje år när man ska ta fram sina stakar? Jo, jämt är det en massa lampor trasiga som man måste byta en efter en för att komma fram till vilken det egentligen är som är trasig. Och lampor har man ju aldrig hemma. Så jag frågade om IKEA hade lampor till staken att byta med.
Och tänka sig!
Det hade de INTE!

Är inte det konstigt att man säljer en lampa som man inte har tagit hem reservlampor till. Ja, jag har sagt det förut men spanjorerna är inte så speciellt bra på att tänka på problem som kan dyka upp i framtiden. Så det blir att föräldrarna får skicka lampor i framtiden också. Jag kan slå mig i backen på att på IKEA i Sverige så finns det reservlampor i högar. Så att man kan ha ett lager större än man har nytta för ifall att reservlamporna till stakarna också går sönder när man sitter där 1:a advent och har bråttom att få upp dem.

Sedan kom vi till en angenäm överraskning på matavdelningen som är allra sist i butiken. Det fanns pepparkakor och deg! Det fanns sill och julskinka! Det fanns till och med starkvinsglögg, julöl, cider och julsnaps! Tänk dig att kunna åka till IKEA för att handla alkohol. Jag blev helt lyrisk och höll på att köpa allt som fanns. Men så kom jag på att jag inte tycker om snaps. Men jag tycker om glögg och på söndag är det äntligen dags att korka upp. Glad första advent!

IKEAfoto: OiMax

Jag har aldrig varit med om maken till omväxlande väder, på detta plan slår Ålesund verkligen rekord. Dagen kan starta med en tio minuter lång hagelstorm, övergå till en timmas regnoväder som sedan mirakulöst gör att himlen spricker upp och solen tittar fram. Efter en timma med underbar sol kan det börja snöa och vips så är hagelstormen tillbaka igen. Förra helgen hade vi en riktig snöstorm här. Jag var bokstavligen talat tvungen att hålla i mig i lyktstolparna på vägen till jobbet för att inte blåsa bort. Jag fruktade för mitt liv (en liten överdrift, men obehagligt var det)!

Man märker att julen börjar närma sig. Vi har en massa julbordsbeställningar på restaurangen, tomtar och ljusstakar finns i varenda affär och julmusiken har börjat skråla i högtalarna överallt. Jag har till och med fått smaka norsk julmat! Det var riktigt gott! Vem behöver svensk julskinka när man får "pinnekjött, svinemör och kålerotstappe" (salt lammkött, spareribs-liknande kött och kålrotsmos)? Jo, jag erkänner, jag saknar redan julskinkan, men den norska julmaten är inte fy skam.

En god julklapp från Norge är att alla får reducerad skatt denna månad. Man betalar bara halv skatt i november, eller i december (beroende på företaget), så man får extra mycket pengar att spendera denna kommersiella månad. Det gillar vi! Wohoo!

Gårdagens nyheter i kvällsposten.
Carolina är dock tillbaks i Malmö nu. Så "fast" var nog mer dagstidningarna förkärlek för sensationer.

Det är väldigt populärt att använda sig av engelska och amerikanska uttryck och ord i Italien. I ett land där kunskaperna i främmande språk är skrämmande låga, roas man av att slänga in lite english för att känna sig mer smart och världsvan.

Exempel?

Kända personer i tv går under benämningen ”VIP”, fotbollstränare kallas ”mister”, valdagen i sista valet kallades för ”election day” och katolska kyrkan proklamerade en ”family day” för att manifestera för kärnfamiljen. Datorer kallas för ”computer”, tv-värdinnor för ”showgirls” och deras beundrare för ”fan” och veckans sista dagar kallas inte längre för finesettimana men för ”weekend”. Skvaller är omdöpt till ”gossip”, om man trivs i någon persons sällskap handlar det om ”feeling”, bra teveprogram skapar ”audience” och kollegieblock heter ”blocknotes” (med kraftig italienskt uttal : blåckenåtes).

Jenny Nilsson, skribent på www.backpacking.se, är på plats i Bangkok och rapporterar om läget:

Det underligaste är att jag inte märker av någonting alls av oroligheterna. Inte direkt i alla fall. Jag har nu spenderat en vecka i Thailands huvudstad. Nyheten att flygplatsen intagits nådde mig först via mail från Sverige. På svenska ambassadens hemsida varnas jag att röra mig i stora folksamlingar. Dock har jag inte sett några sådana. Jag kanske bara har varit på rätt plats vid rätt tillfälle?

Stämningen bland turisterna börjar bli spänd. Detta beror på att många är strandade och har problem med transporter. Andra, som jag, är oroliga över att våra vänner inte kommer in i Thailand eftersom flygen är inställda. På Hualamphung, tågstationen, rådde i dag vid lunchtid en frenetisk aktivitet vid bokningsdisken. Samtliga västerlänningar jag pratade med försökte ta sig söderut. En kvinna hade fått sitt flyg ombokat. Istället för att flyga från Bangkok måste hon nu ta sig till Singapore. Ett killgäng vill ner till Phuket omedelbart och många andra försöker desperat ta sig till Malaysia. Att resa norrut lockar inte många just nu.

Centrala Bangkok har, så vitt jag kunnat se, varit lugnt de senaste dagarna. Lumphini park, Siam Square och Chinatown lever vidare som vanligt. Jag vill uppmana alla föräldrar som har barn som reser i Thailand just nu att ta det lungt. Förutom transportproblemen känner vi oss inte hotade på något sätt.

De backpackers som inte har någon stressfaktor till flygbiljett att bry sig om tar det alltså med ro. Khaosan Road är lika fylld med festsuget folk som vanligt. Glada rop och musik tränger in genom internetcaféets dörr varje gång någon går ut eller in. Det är dags för mig att ge mig ut i vimmlet.

Jenny Nilsson, Bangkok.   

Jag och min kollega Leeanne har varit i mumbai sedan i mandags.

Vi kom med olika plan då leeanne kom ifrån capetown och vårt Sydafrikanska kontor.

Leeanne har aldrig tidigare varit i Indien. Hon var helt chockad over sin taxiresa från flygplatsen.

I Indien kör man ofta mitt på gatan tills man möter trafik, eller en ko, då värjer man.

Trafiken på sina ställen i Mumbai, eller Indien för den delen är alarmerande, men det fungerar på något märkligt sätt.
Jag log och sa-well you know-India is all about having faith.

Igar kväll stod jag i hotellets bokshop när en äldre Indisk gentleman kom in och sa-en bomb har exploderad utanfor Taj-och så lutade han sig fram för att inspektera en bok.

Taj, tänkte jag, och tänkte pa Taj Mahal i Agra.

Väl uppe på rummet sappade jag på tvn-Breaking news!! Terror Attack in Mumbai.

Taj-det är också namnet på hotellet vi bor på-som tillhör indiens största hotellkedja.

Tack o lov (om man nu far vara sa egoistisk) sa var det inte vart hotell utan Taj Mahal Palace inne i centrala Mumbai-precis vid turistattraktionen Gate To India.

Vi hade lunch där i tisdags.

Vi tänker just nu på alla de familjer som har förlorat anhöriga och vänner i dessa tragiska attacker.

Till sist-låt oss inte sluta resa-varlden är alltför fantastisk! Its all about having faith!

Carolina Palmqvist, Travelstarts VD, och Leeanne Melton, som är bolagets operativa chef i Sydafrika, befinner sig just nu i Mumbai, en stad under attack.

I går utfördes inte mindre än 7 terrorattacker på platser av strategisk betydelse för stadens kommersiella infrastruktur och turism.
De båda är i Mumbai för en konferens och passade under gårdagen på att ta en lunch på legendariska Taj Mahal Palace, vid Gate of India. Endast några timmar senare exploderade bomber både där och på andra platser som centralstationen samt det finansiella distriktet.

Både Carolina och Leeanne och utom fara men har blivit skakade av upplevelsen.
Konferensen är inställd tills vidare inställd.

Det är verkligen fullt med svenskar här i Norge. Nog för att jag visste det tidigare, redan innan jag var här själv, men nu förstår jag att det VERKLIGEN är fullt med svenskar här. Jag vet inte hur det ligger till i Oslo eller i andra städer i Norge, men här i Ålesund finns det tyvärr inte särskilt mycket jobb över till alla unga svenskar som vallfärdar hit.

Senast i dag kom det in två unga killar på restaurangen där jag jobbar och undrade om det fanns några jobbmöjligheter där. Jag rådde dem att vara tålmodiga och fortsätta sitt CV-utdelande (precis som jag själv gjorde) och gav dem lite tips och råd i övrigt, men att det tyvärr inte fanns något där. Det bästa tipset kanske var att dra vidare mot Oslo?

Jag sa upp mig i går eftersom jag ska åka tillbaka till Sverige över julen för att sedan stanna där och börja plugga i januari. Chefen verkade nästan lättad att jag skulle åka (jag tror, och hoppas, att det inte beror på att jag är en dålig arbetare) eftersom det är tuffa tider och svårt att ge tillräckligt med timmar till alla.

Jag undrar om trenden att åka till Norge och jobba är på väg neråt eller om den kommer hålla i sig. Hur som helst så har i alla fall svenskar fått ett gott rykte hos arbetsgivare här. De vet att vi jobbar bra, mycket och hårt. Kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta som kommer hit enbart kommer för att spara pengar utan att göra så mycket annat. Vem behöver ett liv när man har pengar? När tar de guldgrävande svenskarna slut egentligen?

Nu ska det resas, till Tibet! Resan hittills är nästan omöjlig, så nära men ändå så långt bort. Tillstånd att komma in i landet verkar vara det största kruxet. Ringde min kära kinesiska vän He Fang och frågade om råd.

He Fang är som att ha en privat resebyrå. Exakt trettio minuter efter att jag frågat om ett resetillstånd var nödvändigt så ringde hon tillbaks. Nej, du behöver inget resetillstånd Alex, jag var hos en resebyrå och frågade.

- Gäller det även för oss utlänningar?

- Ja, även för er. Ingen fara, åk bara men var försiktig, det är farligt. Titta inte på sakerna de säljer för då måste du nästan köpa de och ska du ta kort betala dem en yuan (1 krona)för varje person du tar kort på. Inte bara för ett kort utan till alla som är med på kortet. Ha en trevlig resa. Klick.

He Fang har hjälpt mig förut så jag litar på henne fullständigt, men eftersom det står olika på olika webbsajter överallt så ska jag till första bästa resebyrå i morgon för att kolla läget.

Nu googlar jag information och researchar som en tok!! Och tvättar kläder om jag måste dra redan i morgon..Zaijian!

Beijings världskända OS-stadium, Fågelboet kallat, är verkligen en häftig syn. Redan på TV såg det coolt ut och det är definitivt en egenartad skapelse också i verkligheten. OS-området en halvtimme utanför centrala Beijing är fortfarande en turistmagnet, turistgrupper vallas runt i mängd och som ni ser på bilden var jag inte ensam om att vilja knäppa kort på huvudattraktionen.

Det ser verkligen ut som ett fågelbo! Strån och blad och allt i perfekt assymetri. Det coolaste är att det är designat av sonen till en konstnär som under kulturrevolutionen tjänade flera år som straffånge på grund av sin konst. Det skulle man kunna se som ett tecken på att det nya Kina verkligen har anlänt.