Blogg

Visst är det säkert så på många ställen, och jag med min begränsade reseerfarenhet har inte så stor referensram. Men hjälp, vilken skillnad att komma till Kinshasa med en ordentlig budget.

Förra gången var det tajt budget, lågprisboende långt ute i tjottahejti med fem centimeters-kackerlackor, pengar stulna ur rummet, vatten ibland och el någon timme varje kväll från en generator. Verkligheten för de flesta Kinshasabor som bor i township där vägarna förvandlas till lerbad när det regnar.

Det var rätt jobbigt att försöka jobba under sådana omständigheter, och jag ville undvika det när jag planerade min andra resa hit. Nu bor jag på ett dyrt hotell inne i det dollarstinna expat-täta Gombe, innerstan här i Kinshasa.

Och visst är det bekvämt. Vatten, el, internet, säkerhet, man skulle nästan kunna vara var som helst i världen. Det går lätt att jobba och är smidigt att bo inne i stan. Men vad är väl en bal på slottet... så intressant är det faktiskt inte. Jag känner inte att Kongo kryper in under skinnet på mig den här gången, men det är väl backpackaren inom mig som bråkar och vill komma ut och upptäcka. Men är man här på jobb och måste jobba hårt är det bara att leva i sin bubbla och hoppas att man någon gång har tid att komma tillbaka och uppleva Kinshasa mer på djupet.

Karnevalen i Grekland närmar sig sin kulmen. Under de tre dagarna mellan den 28 februari och 2 mars kommer hela landet att leva i karnevalsyra. Vissa platser som Patras, Xanthi och Moschato kommer då att dra till sig hundratusentals personer för en sista urladdning innan den långa fastan före påsk påbörjas.

Men förutom de stora karnevalsparaderna med dans och satir, så betyder karneval i Grekland också att vissa folkliga traditioner lever upp, särskilt i byar och på mindre platser. En sådan tradition är den som är speciell för Naousa, "Boules och Genitsaroi". Och det här är en tradition som ligger mig personligen väldigt varmt om hjärtat, eftersom jag levt nära den under de 15 år jag bott här.

Problemet är bara att en sån här tradition är svår att beskriva i ord, den måste upplevas. Men visst kan jag ändå göra ett försök och berätta om hur det tar timmar att klä de unga männen i de speciella dräkterna (endast ogifta unga män deltar), om hur man sen går från hus till hus för att samla ihop gruppen. Om hur den som hämtas går ut på balkongen och hälsar de övriga genom att sträcka armarna i skyn och skaka på kroppen så att västen av silvermynt klirrar (just då fälls det alltid tårar av rörelse hos dem som tittar på), om hur man går till stadshuset för att få "tillstånd" från borgmästaren för att få dansa på gatorna, och om hur man sen dansar ända tills sent på kvällen, och först då får ta av sig maskerna. 

Det är starkt att uppleva det här på nära håll: klirret av västen, de blänkande svärdens slag, de ihållande tonerna från instrumenten zournas och daouli, de svåra dansstegen men också stoltheten och allvaret hos dem som deltar. Naousas unga män har deltagit i samma tradition under flera hundra år och seden lämnas ständigt vidare till nya generationer, det ser man på alla de små barn som deltar från det de är så små att de knappt kan gå.

Om någon vill uppleva det här på plats, så är mitt förslag att nästa års sportlov tillbringas i ett karnevalsrusigt Grekland - och gärna då i Naousa förstås - för då kan dansandet kombineras med skidåkning på dagarna...

Jag blev så begeistrad senast jag skrev om Kuba att all information om priser och liknande inte riktigt fick plats. Här kommer en liten uppföljare!

En flygbiljett till Kuba kan variera lite i pris, men kring 10 000 kr får man räkna med. Destinationen Havanna är en bra utgångspunkt där man lätt kan ta sig runt till hela landet. Ja, det kanske inte är världens bästa vägar på Kuba och bussarna tar otroligt lång tid att komma dit de ska, men bussarna går i alla fall till många städer. Om man är några stycken, och inte ska åka så långa avstånd, kan det vara en idé att ta en taxi istället för buss, det blir ungefär samma pris och det går dubbelt så fort.

Det är ofta ett mycket bättre och framförallt trevligare alternativ till hotell att bo hemma hos privatpersoner med tillstånd för ett slags miniatyrvandrarhem. Det är billigare, cirka 70 kronor per person och natt, och man får en bra chans att prata med lokalbefolkningen. En fördel här är att kunna prata spanska, många kan inte engelska. Dessa privatboenden är lätta att få tag på, familjerna har en blå och vit symbol på ytterdörren, och åker man från en stad till en annan ordnar de gärna boendet i nästa stad åt dig.

Middag på restaurang kostar mellan 60-90 kronor, men enligt min personliga erfarenhet kan det vara svårt att hitta något gott, men vad vet jag, jag kanske är dålig på att leta! Korta tips om måsten att besöka: Viñales, Caye Lovisa, Trinidad och Cienfuegos (och Havanna såklart!). Shoppingen man kan tala om på Kuba är alla fantastiska tavlor och annat handarbete. Och cigarrerna såklart. De säljs överallt av folk på gatan, men dessa är inte handrullade utan kommer från fabriken. Annars, kanske en Che t-shirt?Situationen för befolkningen på Kuba är speciell. Jag tyckte det var otroligt givande att prata med människorna som levde där. Ta dig tid, lyssna på och begrunda.

Veckan har gått och karnevalen är i full gång. Förra lördagen (14 februari) var det Karnevalens drottning som skulle koras. En akt som av många anses vara karnevalens höjdpunkt. Och visst är det spektakulärt att se alla dessa kreationer täckta av paljetter, stenar och guld.

Normalt sett brukar det vara en 15-20 olika kandidater men i år var de bara 10, någon viskade om kris. Normalt sett brukar det finnas en jury som består av en massa kändisar, sångare, klädskapare, politiker och så vidare. I år fanns det en jury men inga långväga- eller superkändisar. Nu viskades det inte om någon kris utan det hade man sagt högt, redan från början att man skulle dra in på för att spara pengar.

Först en liten förklaring om själva tävlingen. Ett antal kandidater ställer upp i en tävling om vem som ska bli karnevalens drottning. Det är ingen skönhetstävling, även om det på slutändan ändå blir en sådan, utan en tävling i att designa den mest otroliga klänningen. Ja klänning och klänning är det ju inte heller nuförtiden. Det är någon slags skapelse som ska bäras upp. Förr i tiden skulle kandidaterna bära upp klänningen och kunna gå omkring i den men numera är det tillåtet att ha hjul i den så det har gått från att ha på sig en klänning till att skjuta omkring den på en vagn. Varje bidrag är sponsrad av något företag och man bedömer idérikedom, design, kandidatens uppträdande och så vidare. Många är de som trillat omkull på scenen på grund av snedbelastning eller klänning som fastnat i någon del av scenen.

Det väljs en drottning och sedan tre hovdamer till henne. Dessa får sedan uppträda i det stora karnevalståget och åka omkring på ett lastbilsflak till allas beskådande.

Vi åkte inte ut för att se på tävlingen för entrébiljetterna var slutsålda sedan länge. Men vi satt hemma och tittade på TV. Därav den dåliga bildkvalitén på mitt foto.

För att se bilder från galan: http://www.canarias7.es/multimedia/galeria.cfm?id=2857&n=1
Den på bild nr 1 var den som vann.

Resten av bilderna är från Teneriffa år 2005 då jag tog kort på klänningarna i det stora karnevalståget.

Denna helg (20 februari) var det Drag Queen-tävlingen och det var en stor höjdpunkt. Men det skriver jag om nästa vecka.

Carolina Palmqvist slutar som VD för Travelstart av familjeskäl.

Carolina har varit på Travelstart i 3 år och som VD 2 år. Bolaget har de senaste åren växt med 75% per år med god lönsamhet. Samtidigt som bolaget lanserat verksamhet i Sydafrika och Brasilien har Carolina fött två barn och inte hunnit ta en dags barnledighet.

”Det är trist att Carolina slutar. Hon är en fantastisk människa och älskad av alla medarbetare och leverantörer.” Säger bolagets grundare Stephan Ekbergh som fortsätter ”Vår svenska försäljning står för knappt 20% och vårt internationella fokus intensifieras i och med de sämre tiderna i  Norden och framför allt Sverige. Vi tror fortsatt mycket på Sydamerika, Afrika och Asien” avslutar Stephan.

Travelstart växer även om den svenska försäljningen inte ökar på samma sätt som övriga marknader. Tillväxten under januari i Sverige var 5% att jämföra med 35% året innan.

För ytterligare information kontakta Stephan Ekbergh på 0739-426418

För den som vill gå ut och äta mat i Aten, så är tavernan ”Bairaktaris” ett måste. Något mer typiskt grekiskt får man nog leta efter. Men då talar vi inte om en miljö där man målat lite blått och vitt och lagt rutiga dukar på borden för att liksom skapa en grekisk miljö. Här handlar det om en taverna där dess historia från 1879 sitter i väggarna!

Nästan alla som besöker Aten går väl en runda i kvarteret Monastiraki, där det finns småbutiker och loppmarknad under veckans alla dagar. "Bairaktaris" ligger precis vid Monastiraki-torget, dit även tunnelbanan går. Har man tur och besöker Aten under vinterhalvåret, så brukar det gå relativt lätt att hitta ett bord. Under varma sommarkvällar kan det vara svårare, även om ägaren Spiros Bairaktaris och hans personal är fenomenala på att ordna fram sittplatser trots att det ser fullt ut.

Och det är TRÅNGT hos ”Bairaktaris”, man sitter nästan i knät på varann. Men det är trångt på ett trivsamt sätt, i alla fall för gästerna. Det är nog värre för personalen när de ska springa mellan borden med tallrikar och glas utan att snubbla på nåt stolsben. För de springer verkligen, nån snabbare servering tror jag inte att jag varit med om.

Det här är en taverna dit ”alla” går. Väggarna är fyllda av fotografier på kända personer som varit där för att äta: musiker, skådespelare, politiker. Men alla behandlas lika, även en lantis från norra Grekland (som jag) tas emot med värme och god service.

Vad ska man äta då? Jo, helst ska man nog pröva det som kallas kebab på grekiska, det vill säga ett grillspett med en sorts köttbullar som serveras tillsammans med tre stora pitabröd. Det är tavernans specialitet, men även det som vi på svenska kallar kebab (giros på grekiska) hör till favoriterna. Det är gott, stora portioner – och prisvärt. Att det sen också bjuds på levande musik nästan varje kväll gör ju inte tavernabesöket sämre.

Det är något som lockar. Kanske är det lukten? Kanske är det vyerna? Eller så är det närheten till den goda franska maten på Bistro Madeleine. Eller Moules frites och Leffe Blonde på Café Belga? I vilket fall – Intercontinental Dubai festival city är mitt favorithotell. Med all säkerhet bidrar deras uppgraderingspolitik till att jag gillar hotellet så mycket.

Senast betalade jag för ett rum på ett stadshotell i en mellansvensk stad – 1000 kronor - och hamnade i en tvårumssvit på 85 kvadratmeter med badkar med vy över Dubai Creek. Det är säkert också frukostarna på Anise, japanskt, arabiskt, kontinentalt eller jag vet inte egentligen varifrån allt kommer, men det är mäktigt. Och gott. Och räcker igenom en hel söndagsbilaga.

Eller så är det frukostarna på Bistro Madeleines uteservering – Eggs Benedictine och Financial Times och en ristretto. Swimmingpoolen på fjärde våningen har en avslutning sista tre metrarna som inte är något för en med svindel. Plexiglasbotten. Simma mot poolens bortre ända och se fyra våningar rakt ner. Simma snabbt tillbaka. Till fast mark. Till mindre svindel.

Fem minuters promenad genom Festival city och du kommer fram till Kalles Kaviar. IKEA. Skyltar förklarar varför det finns så få expediter. I andra butiker kan du inte gå fem meter i en butik innan du har en expedit naglad på dig. Men inte på IKEA. Där är det öde, tomt, stilla och förvirrat. Närheten till flygplatsen är också ett plus. När det är rusningstrafik i Dubai så är det segt, men om man bor vid Festival city – där finns också systerhotellet Crowne Plaza om man vill komma lite billigare undan - så tar resan tio minuter.

Tips; boka via ww.ichotels.com och betala i förväg – om du är säker på dina resedatum – det förbetalda får du inte tillbaka vid avbeställning, men du får ett superrum för halva priset.

Lukten….? Jo arabisk söt parfym.

På italienska använder man sig ofta av ett säreget uttryck för att önska någon lycka till inför en utmaning (det kan handla om exempelvis prov och examen eller svåra möten) och ofta kan personer som inte fullt behärskar vardagsitalienskan och dess seder bli fundersamma, och ibland använder sig italienarna av det med flit för att se hur pass införstådd man är med deras kultur.

"In bocca al lupo" ( ungefär: in i vargens käft) säger den som vill önska dig lycka till. Och du som tar emot denna lyckönskning måste svara något i stil med "Crepi il lupo" eller bara "crepi", för att det ska gälla. Vilket i sin tur betyder, "må vargen falla död ner" eller helt enkelt "fall död/dö".

Det är ett uttryck, som precis som många andra, hör till de allmänna vidskepligheterna i Italien. Det exakta ursprunget är inte fastställt men det finns två huvudsakliga teorier, att det med största sannolikhet kommer från herdarna och böndernas språkbruk där vargen var det farligaste rovdjuret som tog deras boskap, alternativt att det kommer från jägarnas jargong som ansåg att dödandet av en varg var något mycket prestigefyllt och att det ursprungligen skulle ha varit en lyckönskning inför jakten.

Oavsett varifrån denna vidskepliga lyckönskning kommer, har den sin givna plats i vardagens Italien och kanske för den lycka med sig.

Att flytta utomlands med barn är ju alltid aningen mer komplicerat än om man flyttar själv eller med sin partner. Om man ska arbeta så kommer ju frågan upp hur man gör med barnomsorg. Vem ska ta hand om min dotter, vad behöver jag veta?

För den som är intresserad av att flytta till just Brasilien och har dessa frågor så har jag skrivit ett inlägg om just detta på Brazilian Linda – Att gå på dagis och skola i Brasilien. Förhoppningsvis svarar det på de frågor som man kan tänkas ha när man söker sig hit. Oavsett vilket land man flyttar till är det bästa att ta reda på så mycket fakta som möjligt innan man ger sig av och leta reda på ännu mer när man väl är där.

Om du har frågor angående det land du vill flytta till så leta upp en av bloggarna här på Travelstart och fråga dem, de hjälper säkert gärna till. Lycka till att flytta med familjen utomlands, det blir nog bara så komplicerat som du gör det. Med ett öppet sinne och tålamod så klarar man allt.

Bild:broma