Det finns inga jordbävningar. Det finns inga orkaner. Det är vad dom säger är skäl för att bosätta sig i Panama. Det är säkert också. Mindre farligt än i många andra centralamerikanska länder, säger dom.

Myndigheterna har precis infört utegångsförbud för ungdomar under 18 år. 2100-0600 på vardagarna ska de hålla sig hemma. 2200-0600 på helgerna. Bryter man mot regelverket så arresteras man och föräldern får böta 50 dollar. Efter första helgen gnälls det. – Jag hade ju bara skickat ut min son för att handla tvärs över gatan! 

Men nog satsar Panama hårt på att locka till sig bofasta utlänningar. Två hav, regnskog, bergslandskap, arkipelag. En arkipelag där 12 länder spelat in sina “Robinson” program. Men det är inte med naturen man lockar mest, det är med skyskraporna. Bo i en Philip Starck designad skrapa! Det är som i Dubai. Starck lånar ut sitt namn till projekt efter projekt. 285 000 dollar för den billigaste lägenheten. Det är som i Dubai, det luktar penningtvätt. 

Panama lockar med en frihandelszon, men den är inte stor. På det största shoppingcentret – Multiplaza – kostar Armaniskjortan 250 dollar. Det är inte billigt. Inte det minsta. Men det är som i Dubai. Räkorna på restaurangen Paladar är stora, vackra men smaklösa. Men vackra. Vackert rosa. Den märkliga butiken EXIT har 80 procent rea på allt. Tre Armani t-shirts för 40 dollar, en Gianfranco Ferre tröja för 30 dollar. Detta skulle kunna locka folk till bosättning här. Inte skyskraporna – utan priserna. 

Och så klimatet  förstås. Det är vinter här nu. Men en vinter som är precis lagom. Läser en bok vid poolen vid fem på eftermiddagen.  Det är varmt. Lagom varmt. Så ljuder en visselpipa. Alla ska upp ur poolen! Alla ska in på  hotellet! Det är åskväder på gång.  Det protesteras. Molnen är ju så långt borta…. Men så brakar det till. Skrik och så är alla inomhus. Underbart väder.