Blogg

Den som varit i Kina känner nog till de små språkfel man ibland hittar på engelska skyltar runtom i landet. Myndigheterna i Shanghai ska nu med hjälp av volontärarbetande studenter rätta till detta inför Shanghai World Expo nästa år.

I en liknande satsning som inför OS i Peking förra året ska nu alltså så kallad Chinglish, eller Engrish (=dåligt översatt engelska, med kinesiska influenser) bort från gatorna för att ge ett mer seriöst och proffessionellt intryck för besökare.

Det är förstås ett rimligt ingrepp i en stad som aspirerar på att vara en världsmetropol, men samtidigt synd, tycker jag.

På något sätt sammanfattar dessa skyltar vissa av de kultur- och språkskillnader som finns mellan Kina och väst. Medan skyltar i väst oftast har som syfte att ge raka och konkreta uppmaningar består kinesiska motsvarigheter gärna av välmenande, längre formulerade budskap, ibland dessutom med en filosofisk underton. När dessa sedan översätts till engelska, oavsett om det görs av hårt arbetande kinesiska översättare eller automatiska översättningsprogram, blir resultatet i vissa fall väldigt roligt. Exempelvis försöker en skylt med texten "I like your smile, but unlike you put your shoes on my face", helt enkelt säga - "Keep off the grass".

Ibland kan man se var det hela gick fel (bilden nedan), men ibland är översättningen strängt taget omöjlig att förklara (bilden ovan).

I Peking, inför OS, ändrade man en skylt som sade "To take notice of safe: The slippery are very crafty", till "Caution - slippery path".

Det är visserligen mer korrekt uttryckt, men inte ett dugg roligt.

Fler exempel på Chinglish:

‘If you are stolen, please call the police at once’ , ‘Please bump your head carefully’, "The toilet has gone bad".

För att se fler skyltar i denna stil, klicka här. 

Bilder: jeremyscala & gregorytaylor

I Yunnanprovinsen i sydvästra Kina ligger den gamla staden Lijiang, som inte bara är en av Kinas mest pittoreska och omtyckta städer, utan är även hem åt Mama Naxi's Guesthouse - i mitt tycke det bästa och mest minnesvärda guesthouse jag besökt under mina resor i världen.

Egentligen är rummen och lokalerna inte något utöver det vanliga med kinesiska mått mätt, så det är knappast standarden som gör att detta guesthouse hamnar på så många resenärers topplistor.

Det är måltiderna. Frukost och middag äts gemensamt på Mama Naxi’s innergård, till ett pris av några få kronor. Till frukost serveras té eller kaffe och alldeles utsökta, jättelika bananpannkakor och omeletter. Mama Naxi själv är en äldre, något eldig kvinna som är den som styr och ställer med allt praktiskt (inom Naxikulturen, en av Kinas många folkgrupper, är kvinnan ofta den dominanta i hemmet) medan Papa Naxi håller sig försynt i bakgrunden.

Alla gäster blir genast en del av familjen och när man efter dagens äventyr återvänder runt 18-tiden på kvällen kan man räkna med att nästan samtliga boende samlats här igen, denna gång för middagens skull - dagens absoluta höjdpunkt. Vid ett antal mindre bord på innergården, under bar himmel, levereras fat på fat av nyskapande, kryddig och vällagad kinesisk mat – kanske den allra bästa jag åt under de tre månader jag spenderade i Kina och Tibet.

Med munnen full av dessa sagolika smaker diskuterar alla nyblivna vänner sina upplevelser så långt i den vackra Yunnanprovinsen, och knyter kontakter inför fortsatta expeditioner bland bergen och skogarna. När alla fat är tomma sitter de flesta kvar och dricker god inhemsk öl eller sött varmt té ända tills solen går ner över Lijiang och den kyliga himlen ovanför blir full av stjärnor.

Näst efter Patras är Igoumenitsa Greklands viktigaste port mot väster. Den lilla stan, med bara 17 000 invånare, som ligger nästan uppe vid albanska gränsen, har på bara några år fått ett rejält uppsving. En anledning är utbyggnaden av hamnen, en annan orsak är att motorvägen Egnatia Odos nu är klar, vilket halverat restiden mellan Igoumenitsa och Thessalonik till tre timmar.

Förutom att det förstås går båtar i skytteltrafik till ön Korfu (en och en halv timmes resa), så kan man också åka till flera hamnar i Italien: Bari, Brindisi, Ancona, Venedig och Trieste. Sent på kvällarna och tidigt på morgnarna, när dessa stora båtar kommer och går, då blir det trångt på gatan som går längs hamnen, trångt av långtradare, personbilar, husvagnar och backpackers.

Igoumenitsa är en typisk genomfartsort, där stannar man inte mer än högst en natt. Men har man bil och lite tid över, så varför inte ta en sväng på vägen som går norrut längs havet, mot Sagiada. Där finns flera fina stränder,som inte är det minsta turistiska, så där kan man ha turen att få uppleva att man nästan är ensam i Joniska havet. Och efter cirka 30 kilometer tar Grekland slut och Albanien tar vid. Gränsstationen är omgiven av kala och karga bergstoppar, som nästan helt saknar växtlighet.

Nu är det dags för alla fotbollsintresserade att informera sig om den italienska ligan som precis startat för säsongen. Redan nu på lördag vankas derby i Milano, och den italienska fotbollshysterin vaknar till liv igen på gator och torg och i media.

Här hittar ni spelschemat för Serie A. Och om ni inte är så insatta i ämnet har jag skrivit en längre artikel om den italienska fotbollen på Backpacking.se, som ni hittar här.

I dag är detta platsen de flesta soldyrkare från Brisbane besöker, främst av anledningen att det är den mest nordliga stranden på Guldkusten och därmed närmast för stadsborna. Men det finns fler anledningar; stranden är öppen för alla, vilket leder till en dynamisk miljö av barnfamiljer, picknickintresserade, mängder av hundar men än fler surfare. The Spit rankas av många som en av de bästa platserna på Guldkusten för surfing, mycket tack vare stenväggen som myndigheterna byggde i slutet på 1900-talet som håller den tidigare opålitliga naturliga floden öppen. Detta ledde till en explosionsartad ökning av byggnationer, främst hus med bryggor inne i Southport som nu har nära tillgång till havet. I området ligger i dag även Sea World, Palazzio Versace och det exklusiva shoppingcentret Marina Mirage.

Invånarna i kommunen har dock börjat protestera mot att myndigheterna är på väg att forma the Spit till att bli en Port Everglades i USA, där naturen blivit ersatt av asfalt och anläggningar. Demonstrationerna har gett resultat. Myndigheternas plan att konstruera en sjöfartsterminal, en stor Marin Stadium och ett pariserhjul har blivit stoppad.

Så i dag är The Spit fortfarande en plats väl värd att besöka, utan backpackers, men väl med barnfamiljer, ett koppel av hundar och en uppsjö av surfare.

Den lugna stranden vid Hampton Bay.

Eftersom jag har varit på semester i Sverige under en del av juli-augusti så har jag hittills missat det som många New Yorkare förknippar med sommaren - nämligen helgerna i The Hamptons.

The Hamptons är ett gäng stränder och småorter som ligger rätt långt ut på Long Island, cirka 15 mil från stan, och här skaffar sig de välbeställda hus under sommaren. De som inte har fullt så feta plånböcker går ofta ihop och delar på hyran. Det kan vara 10 eller till och med 20 personer på ett hus, långt fler än det finns sängar. Men många, speciellt de lite yngre, kommer ändå bara för att ligga på stranden och för att festa så det är inte alltid så noga. I många fall ordnar de inte ens boende i förväg utan tar bussen (The Hampton Jitney) ut på vinst och förlust, hoppas på att dyka på en rolig fest och om ingen erbjuder nånstans att sova så funkar stranden bra som nödlösning.

Fullt så äventyrligt blev det inte på min första tur till de här omtalade stränderna. Vännen jag åkte med hade nämligen både bil och kompisar med ett hus där det fanns flera sängplatser över. Innan jag kom hit ut hade jag fått för mig att det var enbart en ort och en strand där alla höll till, men så är det alltså inte. Huset vi bodde i låg vid Hampton Bay, en djup vik in i Long Island där vattnet är lugnt och stranden rätt tom på folk.

De jag åkte med tyckte dock att det var en bra idé att direkt ta bilen en timme till Sunset Beach på Shelter Island, ett av få ställen där det finns restaurang och barhäng direkt på andra sidan vägen från vattnet. Annars försöker de hålla företagen borta från de här stränderna.

Många som kommer hit har det bra ställt, jobbar som advokater eller kanske nere på Wall Street. En och annan kändis har också skymtats titt som tätt, när vi lunchade vid Sunset Beach dök till exempel Gwyneth Paltrow upp.

Vill du åka till The Hamptons så tar du lättast bussen som kostar 30 USD enkel väg och 53 USD tur/retur. Coopers Beach nära South Hampton är en av de mest kända stränderna och nämns till exempel i båda tv-serierna Sex and the City och Gossip Girl.

Det amerikanska bussbolaget Greyhound, som i 95 år har transporterat amerikaner och kanadensare till låga priser (och ibland rätt låg komfort också), ska inta de brittiska vägarna. Det skriver CNN.com.

Från och med den 14 september kommer en linje att börja köras från London till Portsmouth och Southampton. Ombord finns gratis trådlöst Internet samt andra bekvämligheter som eluttag, luftkonditionering, tidningar och lädersäten. Bussarna, som kommer att ta 40 passagerare istället för det vanliga 50, ska döpas efter kvinnor från populära amerikanska sånger – som Billy Jean och Peggy Sue. Den största delen av bokningarna kommer att ske över Internet.

Greyhound startades redan 1914 av svenskfödda Carl Wickman. Det amerikanska varumärket ägs sedan 2007 av FirstGroup, som är Storbritanniens största buss- och tågoperatör.

Bild: New York Public Library (Greyhound terminal på Manhattan, vid NYPL, 1936)

Det perfekta lördagsnöjet för kulinariska exkursioner och jakt på kuriositeter i Wien, är utan tvekan ett besök till anrika Der Wiener Naschmarkt och det intilliggande Flohmarkt.

Båda marknaderna tillsammans sprider ut sig på en cirka två kilometer lång sträcka mitt i Wien, och här kan man flanera hela dagen om man har tid. Naschmarkt har anor ända tillbaka till 1600-talet.

Kliv av vid U-bahnstation Kettenbrückengasse, strax vid utgången har du Flohmarkt (loppis) direkt till vänster, och över gatan till höger börjar Naschmarkt. Kryssa dig fram genom folkmyllret och upptäck, smaka och köp läckerheter från världens alla hörn. Här finns till exempel stans färskaste falafel (med fantastiska tillhörande såser), den friskaste Sturm (Österrikisk vinbrygd) och helt enkelt det mesta utbudet på kryddor, grönsaker, drycker, prisvärda restauranger, livsmedelsbutiker och mycket mer.

Därefter kan man, om man har ork kvar i benen, gå över till Flohmarkt – ett vidsträckt loppis med stor variation på utbudet. Här hittar du i princip allt – artefakter från imperietiden, sällskapsspel från forna DDR, Austropop på vinyl, you name it.

Flohmarkt ansluter till Naschmarkt på lördagar, öppnar vid gryningen och slutar sent på eftermiddan, Naschmarkt är öppet alla dagar utom söndag. Sätt av en heldag för besöket!

Det finns tillräckligt mycket att göra i Barcelona för att hålla sig sysselsatt i flera veckor. Men blir man less på att bara turista runt i staden och gå på museer och besöka kyrkor och ja, ni vet, se så mycket som möjligt, så finns det en massa stränder att ligga och glassa på också.

Tar man sig en bit bort från Barcelona blir vattnet och sanden lite renare. En resa på 50 minuter med tåg tar en till Sitges. Det är en mysig liten stad nära både strand och berg. Vattnet är rent och stranden fin, men räkna med att du får trängas, särskilt på söndagar är det fullproppat med folk på stranden.

Den största och även en av de populäraste stränderna i Barcelona är Barceloneta. Det är en dryg kilometer lång sandstrand som har nära till tunnelbanan och annan lokaltrafik. Inte lika ren och fin som stranden i Sitges, men en bra plats om man vill ta en liten paus från storstadspulsen. Det är dock ganska livligt här med så man bör hålla noga koll på sina värdesaker!

Det finns flera andra stränder runt om Barcelona och alla har väl sin egen favorit… Det finns då gott om sand till alla!

Det finns fortfarande massor av billiga biljetter kvar, både inrikes och utrikes!

Resperiod: 1 oktober - 15 december 2009

Erbjudandet gäller tom 31 augusti 

Hitta dina biljetter här