Blogg

Läs hela bloggposten här!

"9th St Community Garden" på Aveny C.

Något man är bortskämd med i Sverige är den ständiga närheten till grönområden. Till och med Stockholms innerstad är full av parker.

När jag bodde mina första månader på Manhattan var jag glad över närheten till Washington Square Park, en rätt hyfsad park för att vara i New York. Men knappast någon otämjd vildmark. Jag insåg rätt snart att den enda riktiga oasen på Manhattan var Central Park. Där kunde man nästan glömma bort trafiken och skyskraporna för en stund.

Därför blev jag överraskad när jag upptäckte mängden trädgårdar efter att ha flyttat till East Village. Man behöver aldrig gå mer än ett par kvarter här utan att det är ett gap mellan två byggnader och där växer träd, blommor och andra växter som hålls efter av frivilliga. Min lägenhet ligger faktiskt mittemot en av dem och jag tog en promenad där häromdagen. Det kändes fakiskt som en bit vildmark. Hur det såg ut kan ni se på bilden.

Läs hela bloggposten här

För den som besöker Grekland och inte bara är intresserad av antiken, utan också av den moderna historien, så rekommenderas ett besök på Roupels fästning. Den ligger strax innan man åker över gränsen till Bulgarien vid Promachonas, cirka två timmars bilresa från Thessaloniki.

Roupels fästning byggdes redan före första världskriget men kom till verklig användning under andra världskriget. I april 1941 närmade sig de tyska styrkorna Grekland via Bulgarien. Men vid gränsen stötte man på starkt motstånd, för grekerna hade byggt en lång rad fästningar som försvarade gränsen. Under fyra dar pågick en intensiv strid med stora förluster för tyskarna. Trots det var grekerna till sist tvungna att kapitulera. 

Den största av fästningarna var alltså Roupel och den är absolut värd ett besök. Den ligger högt på en kulle, förstås, med utsikt över floder och bergssluttningar. I fjärran skymtar stan Sandanski i Bulgarien.

Det mest intressanta - och det som gjorde att det lilla landet Grekland kunde hålla stånd under fyra dagar - är det stora underjordiska komplexet som fortfarande delvis är i gott skick. 27 meter under jord hade man byggt ett helt samhälle, sammanlagt sex kilometer långt, med sovsalar, badrum, kontor, läkarmottagning, kyrka med mera. Och en del av detta kan man alltså se vid ett besök på Roupels fästning. Man får gå ett par hundra meter i gångarna och känna på hur det kan ha varit att leva därnere. Men den som har cellskräck bör nog stanna ovan jord... Det finns också ett museum som berättar historien om slaget vid Roupel i april 1941.

 
Det finns ändlöst av vild natur att utforska i San Francisco Bay Area – platser som är förvånansvärt tillgängliga men ändå får en att känna sig en hel värld bortom stadens myllrande gatuliv. Här kommer ett förslag till rundtur på cykel (finns att hyra exempelvis vid Pier 39) på andra sidan Golden Gate bron som garanterat väldigt få turister känner till.

Att hitta till området kring Golden Gate bron är enkelt, oavsett var i staden man startar, och väl där finns skyltar som dirigerar cyklister till den separata cykel/gångbana som leder över. Turen över detta arkitektoniska praktverk är en upplevelse i sig. På andra sidan bron cyklar man rakt norrut förbi parkeringsplatsen till höger, och tar sig därefter uppför den branta vägen till vänster som slingrar sig en bra bit upp ovan havsnivån. Nu börjar det bli lite jobbigt. Men ju högre upp man kommer ju mer andlös blir utsikten över Stilla Havet å ena sidan, och Golden Gate bron och inloppet till hela San Francisco bukten å den andra. När man nått slutet av vägen vänder de fåtal cyklister och bilar som kämpat sig hit nedåt igen. Det är ett stort misstag! Här börjar det roliga.

Fortsätt istället nedför den intilliggande svindlande, enkelriktade vägen som löper längs den skummande, karga kustlinjen. Plötsligt är man mitt i ett helt nytt landskap, där solen skiner, där luften är frisk. Man flyger förbi avskilda stränder och utsikten över Golden Gate bron förändras ständigt. Följer man denna väg till dess slut når man fyren Point Bonita Lighthouse, dit man sista biten får gå till fots först genom en tunnel och sedan över en bro. Ett perfekt crescendo på resan. Strax öster om fyren kan man dessutom cykla upp till en parkeringsplats som överblickar kusten och sceniska Rodeo Beach.

Sedan får man ta sig tillbaka en kort bit, och följa skylten mot den exklusiva kustorten Sausalito. Efter lite cyklande uppför når man en lång tunnel och därifrån är det nedförsbacke hela vägen till Sausalito. Härifrån tar man sig enkelt tillbaka till San Francisco med färja. Det kostar inget extra att ta cykeln på färjan.

Planera åtminstone en halv dag åt denna cykeltur.

   Den här killen var fenomenal att titta på i ringarna.

Efter att ha gjort det jobb jag skulle i Los Angeles hade jag en dag att ta det lugnt. Jag har varit här förut och sett de sevärdheter som finns, som den kinesiska teatern, stjärnorna på gatan, Beverly Hills, Universal Studios och Palm Springs. Nu valde jag en dag på stranden istället.

Det var inte badväder men härligt nog för att gå runt i t-shirt. Jag började med bondemarknaden i downtown Santa Monica. Här såldes organiska grönsaker, naturliga tvålar, blommor och god mat. Nere på stranden är det piren som drar mest folk med sina gatuartister, breakdansare och det lilla tivolit.

Något som mer drog min uppmärksamhet var de olika udda styrkeövningarna man kunde utföra längre upp på stranden. Det fanns ringar som hängde på rad, som den som visste hur man gjorde kunde slänga sig emellan som värsta Tarzan, och lianer som man kunde klättra upp i, något jag testade och efter att stolt ha nått toppen insåg jag att jag bränt bort huden på ovansidan av ena foten. Många valde förstås den något vanligare sporten att cykla eller åka roller blades på den långa strandpromenaden.

Läs hela bloggposten här

En god vän tog mig nyligen med på en spontan helgutflykt, någonstans i Ungern.

Vi klev av vid perrongen i byn Ötteveny, mitt på blanka lördagseftermiddan. En gammal, sliten kåk tornade där upp sig, schablonbilden av ett klassiskt kråkslott, detta var tågstationen. Det var öppet så vi gick in, men där fanns inte en människa i sikte. Utanför huvudentrén fanns inte heller buss, taxi eller informationstavla. Via vårt mobila internet fann vi i alla fall adressen till ett litet "chateau" dit vi ringde, fick en vägbeskrivning och traskade den dryga kilometern genom byn.

Chateau Földváry, stoltserar med fyra stjärnor, och visade sig vara charmant, dock rejält avsides och med oss som enda gäster. Elegant dekorerat, ypperlig service men som sagt ödsligt - och aningens kusligt. Som när vi dinerade i den stora matsalen, då ekade våra röster trots att vi nästan viskade, och hela tiden ivrigt påpassade av en über-artig servitör.

Dagen därpå tog vi en promenad i byn, och det bestående minnet av den promenaden var att vid vartenda hus vi närmade oss och passerade, så ekade och avtog hundskallen systematiskt, likt en dopplereffekt – känslan av att ha deltagit i en storskalig performance var inte för långsökt!

Den samlade pressen väntar på JJ Abrams.

Var precis i Los Angeles på ett pressevent. Det var Paramount som hade bjudit in regissörer, manusförfattare och en massa andra som jobbat med filmerna Star Trek, Transformers 2 och G.I Joe. Journalisterna som var där var en vild blandning av allt från större utländska magasin - några kom så långt bort ifrån som Australien - till lokala små nerdiga sajter som bara läses av till exempel Star Trek-fans.

Det var det första pressmötet av det här slaget jag var på och det stod snabbt klart hur upptagna filmskaparna är. Star Trek-regissören JJ Abrams gav individuella intervjuer och det var strikta fem minuter per journalist. Och jag insåg när klockan tickade ner att på fem minuter hinner man inte komma in på några riktigt intressanta frågor.

För en filmälskare som jag själv var det dock intressant att prata med skaparna istället för att som oftast bara få höra skådespelarnas perspektiv. Man fick en bättre bild av hur filmer blir till, vilket enormt jobb som läggs ner och vilken tid det tar. Mina intervjuer kommer att finnas på svenska filmsajten Moviezine.se.