Blogg

När man besöker Thessaloniki i Grekland bör man absolut sätta av lite tid för att gå in i några av de bysantinska kyrkor som ligger i centrum. En av dem är Agia Sophia (eller Hagia Sophia som det står i vissa guideböcker). Man vet inte exakt när den byggdes, en del hävdar att den är från 300-talet, andra från 700-talet, men i vilket fall som helst är den en av de äldsta kyrkobyggnaderna i landet. Och av den anledningen finns den också med på UNESCO:s världsarvslista.

Precis som namnet säger, så har den en hel del gemensamt med Hagia Sophia i Istanbul, både till utseende och vad den gått igenom under historiens lopp. Den var ortodox domkyrka under hela den bysantinska tiden, men under korstågen på 1200-talet blev den katolsk kyrka. Inte nog med det, när Grekland föll för det osmanska riket på 1400-talet så förvandlades kyrkan till moské. Och som moské fungerade den ända till 1912 då Thessaloniki befriades och blev grekiskt igen. 

Under 1900-talet skadades Agia Sophia av flera jordbävningar, men fortfarande står den där, stor och imponerande, mitt i stans affärscentrum. Så varför inte slinka in där nästa gång och låta dig imponeras av de fina mosaikerna och av att den fortfarande står kvar efter minst 1300 års stormig historia

Jag minns när det i Sverige var gratis inträde till muséerna - och eftersom gratis är gott blev det betydligt mer kulturkonsumtion än brukligt för egen del. Nu passade jag på igen men denna gång till ESSL Museum Klosterneuburg utanför Wien i Österrike. Det är ett museum för samtidskonst och nu firar de jubileum och då är inträdet gratis fram till den 2 februari i år. Även bussarna dit är väldigt gratis och det tar cirka 25 minuter från Albertinaplatz i Wiens första distrikt, direkt fram till entrén.

Jag var nyligen på besök hos en musikförening i Wien - Wiener Musikverein. Låter lite hobbyaktigt eller hur? Men det är betydligt maffigare än så. Det är här som de berömda nyårskonserterna utspelas, och som sänds direkt i TV även i Sverige. Själva kallar de sin förening för the “Eldorado of Classical music”.

När vi var där så gavs konsertkvällen genom ett slags tema som kallas jeunesse, vilket ungefär betyder att det inte är dresscode, biljetterna är inte lika dyra, alla kategorier av människor kommer och lyssnar. Men fortfarande gudomlig musik.

Vår konsert utspelades i den gyllene salen, Große Goldene Musikvereinssaal vilket är precis vad det låter som. En stor konsertsal i guld med fantastisk akustik i världsklass erbjuds besökaren. Man sitter förvisso på obekväma långa träbänkar, modell kyrkbänk, men det spelar ingen roll – man fullkomligt absorberas av prakten runtomkring och musiken som liksom upplevs på ett mer “totalt” sätt än jag någonsin känt. Man glömmer bort sig själv. Huvudet simmar inuti musiken.

Den ena konserten avlöser den andra och det blir till slut paus. Då går man ut och minglar lite och tar sig kanske ett bloss och en skvätt sekt (bubbeldricka). Jag lägger märke till en beväpnad polis/vakt som spatserar i folkvimlet, men han ser föga skräckinjagande ut. Mer som en museiintendent.

Konserthuset ger ungefär 500 konserter om året, mest de stora klassikerna men även kompositioner av modernare snitt. Själv hade jag gärna kommit hit på den där berömda nyårskonserten, men ryktet gör gällande att det är cirka två års väntetid för dessa biljetter...

Det är lite besvärligt att resa med bil eller buss för närvarande i Grekland. I alla fall om man åker stora riksvägen mellan Aten och Thessaloniki, vilket är en av de viktigaste vägarna i landet. Anledningen är att en stor stenbumling rasade ner på vägen ett par veckor före jul, och sen dess är vägen stängd. Och Grekland är mer eller mindra avskuret på mitten.

Den stora motorvägen är bred och bekväm nästan hela vägen de drygt 50 milen mellan Aten och Thessaloniki. Förutom på ett enda ställe där vägen går genom en stor ravin som heter Tembi. Där är vägen smal och slingrig och alla väntar på den tunnel genom berget som snart är färdigbyggd.

Och det var just där i ravinen som stenraset skedde i december. Eftersom man är rädd för fler ras så kommer riksvägen att vara stängd tills hela området undersökts och säkrats. I bästa fall kommer trafiken att släppas på igen lagom till påsk. Den här avstängningen gör att trafiken måste omdirigeras långa sträckor och restiden har ökat med flera timmar. Busstrafiken mellan norra och södra delen av landet har upphört helt tills vägen är klar, medan tågen istället är proppfulla eftersom tågspåren passerar ravinen genom en tunnel.

Boendet är ju en av de dyrare grejerna i New York, både för turister och bofasta. Detta skapar förstås efterfrågan, för besökare att försöka hitta billigare alternativ och för New Yorkare att hyra ut rum i sina lägenheter. En väldigt bra kombination.

Medan det är svårt att hitta ett hotellrum under 150 dollar/natt så kan man hyra gästrum för kanske halva den summan. Du får förstås oftast dela badrum med värden men på de billigare hotellen får du dela med ett gäng andra gäster. Dessutom får man ju tillgång till kök med den om inget annat så viktiga kylen för kalla drycker och nästan alltid också gratis wifi.

Till och med de vandrarhem jag kollat tar 40 dollar/bädd och då delar man ju rum med andra. Är man två kostar det alltså inte mer att få ett privat rum i någons lägenhet.

Det finns ett gäng olika sajter. En som inte är så känd i Sverige men som många i USA använder och som fungerar bra är AirBnB.

Testa också:
Host a Tourist
Vacation Rentals

I New York finns det ju alltid en uppsjö av olika nattliga nöjen. Det senaste jag upptäckt är klubben "Basement Bhangra" som går av stapeln en torsdag i månaden på SOB:s i West Village.

Bhangra är indisk musik och dans från regionen Punjabi. Den innehåller mycket trummor men glider ibland över till hiphop beats. Den viktigaste kroppsdelen för dansen är axlarna som ständigt ska skakas, gärna med händerna lyfta över huvudet. Det är lite svårt att beskriva, men jag lovar - det är omöjligt att stå stilla när DJ:n sätter igång.

Det roliga med den här klubben är också att om man kommer i tid, vid 20.30-21, så hålls en danslektion där man får lära sig några kul grundsteg som man sen kan använda under resten av kvällen. Kommer man före 20 får man dessutom gratis mojitos - och det kanske hjälper när man ska skaka loss sen. Förbered dig på träningsvärk.

För er som tänkt gå Inkaleden under 2010 är det dags att börja planera och boka. Vandringssäsongen till den spektakulära inkastaden Machu Picchu - som aldrig hittades av de spanska erövrarna utan förblev "förlorad" fram till återupptäckten 1911 - startar i mars. Sedan 2001 behöver man speciella tillstånd för att gå leden (för att begränsa skadorna till följd av erosion), och dessa är redan nu ute till försäljning - tidigare på året än vanligt.

Och på grund av att antal personer på leden är begränsat till 500 per dag (inklusive bärare, kockar och guider), är sannolikheten stor att dessa eftertraktade tillstånd tar slut rätt snart för de månader som betraktas som högsäsong, det vill säga runt påsk och juli-september.

För en lista över Inkaledens licensierade operatörer, gå in på http://www.nahui.gob.pe/ och ta er vidare till Agencias Autorizadas.

Läs mer på www.wanderlust.co.uk.

Bild: pedrosz

Mellan den 12 och 15 januari öppnar Florens den internationella modesäsongen med Pitti Immagine Uomo. Hela staden kommer att andas herrmode och trender, och har ni vägarna förbi kan ni inte missa den här berömda modemässan. På  Pitti Immagine´s hemsida (där ni hittar all nödvändig information samt program) kan man bland annat läsa:

It is Pitti Uomo that will open the 2010 international fashion agenda – and it will be filled with exclusive programs and previews.This edition’s special event will be a thrilling fashion show, the first by Corneliani.

Bild från www.pittiimmagine.com

Inte bara jul och nyår är stora helger i Grekland, utan även Trettondagen den 6 januari. Eftersom den ortodoxa kyrkan den dagen firar Jesu dop i floden Jordan, så är vattnet "huvudperson" i Trettondagsfirandet. Det sker ceremonier vid minsta lilla damm, flod eller sjö, för att inte tala om alla grekiska hamnar.

Ceremonin går ut på att prästen slänger i ett kors i vattnet - i dammen, floden eller havet. På det sättet anser man att allt vatten välsignas. Men inte nog med det, när korset slängts i så hoppar småkillar eller yngre män (har aldrig sett nån kvinna hoppa i!) i det kalla vattnet för att få tag på korset. Den som vinner anses få lycka under det kommande året. Ibland kan det nästan bli slagsmål i plurret om vem som ska få tag på korset.

 
Men Trettondagen är också dagen då, enligt folktron, de så kallade "kalikantsaros" - små dvärgar eller elaka tomtar - försvinner ner i underjorden igen efter två veckor i frihet. Där får de stanna tills nästa jul då de kommer upp och ställer till bus på nytt...

Bortsett från de nordligaste delarna av Italien som varje år presenterar ett vinterlandskap, är inte Italien ett land som är van vid snö, än mindre talar man om vita jular.

Sedan 2002 bor jag i Toscana, och jag kan nästan räkna på mina fingrar de gånger jag verkligen upplevt snö. Snö som ligger kvar, och snöfall som bäddar in hus och träd som i Sverige.

Men den här vintern har vi haft en vit vinter, och inte bara i Toscana utan i stora delar av Italien. Som vanligt skapar det kaos i trafiken, gnälliga italienare och problem med snöslask, sandning, saltning och skottning. Men jag kan inte låta bli att jubla som den sanna norrbottning jag är.

När man vaknar upp och finner hela trädgården under ett snötäcke, åker in till stan och ser domen pudrad med snö..då känns det som riktig vinter, som jag vill ha den, men all'italiana!