Belvedere, ordagrant fin utsikt på Italienska, är en seriös underdrift för att beskriva detta makalösa konstpalats i Wiens 3:e distrikt, nära Südbahnhof. Här ställs en imponerande konstskatt ut, det mesta Österrikiskt, från Medeltiden fram till idag. Palatset i sig anses vara en av barocktidens absolut finaste landmärken i Europa. Det består huvudsakligen av Obere och Undere Belvedere, Prunkstall, Orangerie och palatsträdgårdarna utanför. Jag gjorde denna gång ett besök till Obere.

Strax efter entrén finns en Medeltids-vinge till höger som jag snabbt klarade av, det var cirka 100 meter med kristna motiv. På vänster vinge avdelningen Barock. Avdelningen av intresse var dock en trappa upp. En stor puff i foajén väntar i mitten på rummet, där man kan sträcka på ryggen efter konstrundan och från grodperspektiv betrakta takmålningen som känns väldigt Michelangelo.

Sen börjar konstfrossan med Gustav Klimt, Egon Schiele, Edvard Munch, Oskar Kokoschka och andra mästare som trängs om uppmärksamheten i palatset. Mina egna favoriter i samlingen är definitivt Schieles stora oljemålningar (Schiele återfinns även på Leopoldmuseum med en större samling), som har en intensiv lyskraft, en total närvaro i minsta penseldrag. Hans karaktärer ser ut att vara fastfrusna i tiden, stelt fastklistrade på duk, med dova bakgrunder som framhäver personerna bättre. Kanske är Mother and Two Children från 1917 den mest iögonfallande. Även Carl Molls Twilight är benådad med en stämning som liksom går utanför ramarna och framkallar ett tillstånd av behaglig synestesi hos mig.

Många av dessa odödliga konstverk har jag, liksom många med mig, enbart tidigare kunnat uppleva genom referensverk eller skolböcker sen många år. Så initialt inbillade jag mig inte att jag skulle beröras nämnvärt av att se dem ännu en gång. Men det är en oerhört stor skillnad på att uppleva ett konstverk avbildat tvådimensionellt, mot att faktiskt stå framför en bit kanoniserad kulturskatt. Det träffar en, och det är påtagligt.

Utanför komplexet kan man ta sig en runda i trädgårdsanläggningen om vädret tillåter. Man möts där av sfinxer, som liksom i Schönbrunn majestätiskt vilar på marmorsocklar och nogsamt iakttar besökarna. Just nu är det underhåll i den stora bassängen, men annars är allting upplagt för en perfekt söndag / ledig dag, att strosa runt och inspireras av de stora klassikerna i precis rätt sammanhang .

Mer information om priser, öppetider och föbindelser.