Blogg

Dom är för roliga när det gäller kontraster här i UAE. Det största, längsta, mest spektakulära ena och andra jämfört med andra länder läser vi som bor här om ganska ofta. En skidbacke inomhus i öknen är redan väletablerad, precis som konstgjorda öar i en gulf där sanden är för dålig för att själv räcka till för grundkonstruktionen....

Nu öppnar senaste intressanta aktiviteten på detta kontrasttema, nämligen en helt ny vattenpark med.....wait for it......ISTEMA. Mitt ute i öknen ( & bergens visserligen) Ras Al Khaimah, ett av emiraten i UAE ca 1,5 h från Dubai. Parken heter Iceland Waterpark och öppnar delvis sina portar för allmänheten denna vecka, 29 sept 2010. Den kommer innehålla flertalet attraktioner och water slides, samt även flera olika familjerestauranger och annat trevligt. Kanske kommer det även några emiratier som tror sig få se riktig snö utomhus.... Det snöade näligen i Ras al Khaimah för några månader sen, på riktigt (en väldigt södergående släng av den extremt långa & svåra europeiska vintern kanske), den enda gång det snöat där på sisådär 30 år. Då vallfärdade araberna till emiratet för att titta närmare på detta konstiga väderfenomen. Snön i sig smälte ju rätt snabbt, men det var ändå någon lokal emiratier som kläckte idén "Hurra, nu bygger vi ett skidresort".....Det behövs inte så mycket för att få kreativa och högtflygande idéer här nere :)... En av landets mer berömvärda egenskaper kan tilläggas- allt är möjligt här!

Se http://www.icelandwaterpark.com/ för mer info om nya parken.

   

Pingviner dekorerar nya istemaparken i RAK. källa: Iceland

Trängsel bland fotograferna.

Två gånger varje år är det dags för de senaste trenderna att visas upp på catwalken i New York. Vår- och sommarmodet för 2011 fick vi precis koll på under veckan som gick, 9-16 september. Missade du chansen får du en ny den 10-17 februari 2011 då höst- och vinterkollektionerna för samma år visas.

Den här gången var den första som jag jobbade med Modeveckan. Som kameraman för Sofis Mode fick jag chansen att vara mycket backstage och även stå och filma showerna på den omtalade "risern", en bred trappa där fotografer och filmare trängs för att få bästa vinkeln. Jag hade blivit varnad innan men det var ändå en upplevelse att se vuxna människor kasta sig över varandra och knuffas. Två män började till och med slåss efter att någon tagit för mycket plats.

För vanliga dödliga som inte blir inbjuden eller har råd att gå på showerna finns en hel del event runt om på stan också, roligast är kanske Fashion Night Out då många stora butiker har kvällsöppet till sent, bjuder på plockmat och drinkar och där man tex kan få chansen att få håret fixat eller bli sminkad av en expert.

För ca 15 år sen så var byn Agios Athanasios i norra Grekland på väg att dö ut helt. Husen var förfallna och nästan alla invånare hade flyttat därifrån. Men i samma veva började skidåkandet ta fart i Grekland och det byggdes skidanläggningar på höga bergstoppar. Och det blev räddningen för Agios Athanasios (och för flera andra byar i samma situation).

Eftersom byn ligger på 1 200 meters höjd på vägen upp mot berget Voras - eller Kaimaksalan som det också heter - där det 1995 byggdes en skidlift, så var läget perfekt för alla besökare på skidanläggningen. Här skulle turisterna kunna äta, dricka kaffe och även sova några nätter. När idén fått form blev det fart på byggandet.

De fallfärdiga stenhusen renoverades i den traditionella makedonska stilen och det ena huset efter det andra fick liv igen, kanske inte av bofasta invånare men av kaféer, tavernor, butiker och pensionat. Och det byggdes nytt, i samma traditionella stil, vilket gjort byn Agios Athanasios till ett mycket populärt utflyktsmål året om, även om byn lockar mest folk under vintersäsongen. Byn ligger ca 30 km från Edessa och en dryg timmes bilresa från Thessaloniki.

Härom veckan (10-12 Sept) firades den stora muslimska högtiden Eid Al Fitr i Dubai (och övriga muslimska länder). Högtiden firas när fastemånaden Ramadan (se tidigare inlägg från Dubai) är över efter 30 dagars fastande mellan soluppgång och solnedgång. Eid Al Fitr är en högtid som är minst lika stor som vårt julfirande ungefär, och där både privata och offentliga företag har några dagars extra ledigt. Familjerna besöker varandra för speciella Eid-måltider och köper nya kläder och presenter åt barnen etc. Så långt är firandet ungefär liknande vårt julfirande i Sverige. En stor skillnad mot Sverige är dock att man inte är hemma med familjen på kvällen dessa dagar. Man åker till.......köpcentrumen!! Säg den galleria som är öppen (och även full med folk) vid kl 21 på julafton i Sverige.....Det är ett ganska intressant fenomen detta. Jag och maken gjorde den kanske inte helt genomtänkta bedömningen att vi ville åka och fika vid Dubai Mall på kvällen en av dessa dagar. Mallen och restaurangerna där omkring är öppna till midnatt varje dag så det var i sig inte så konstigt. Men herregud så mycket folk.....Långa långa köer in i p-huset (eftersom alla araber måste parkera längst ner närmast ingången, trots att parkeringen är helt tom bara en våning upp och det finns massa hissar....) och folk folk folk överallt...

Det är en fascinerande kulturblandning av människor som var ute denna kväll i Dubai Mall (och alla andra stora gallerior i Dubai också gissar jag). Araber, indier, pakistanier, filippinos, västerlänningar (de var dock inte så många....) och ryska turister knökade ihop sig kring gallerian ända till midnatt (vilken är en bedrift då det är en av världens största shopping malls, och ytorna är enorma). Det intressanta är att de inte shoppar (för det var väldigt få folk inne i alla butikerna), utan de bara.. umgås. Äter, fikar, ser på fontänen, går på bio, åker inomhuskaruseller eller bara vandrar runt runt runt i mallen....Inte direkt som en svensk julafton ute på stan :).

 
 Så här såg det ut inne och utanför Dubai Mall under första Eid-kvällen i sept...

 

Buda, den halvan av Budapest som ligger på böljande gröna kullar, är mer av en meditativ naturupplevelse som jag bloggade om innan här. Pest, däremot är mer själva city med shoppingstråk, basarer och väl utvalda Ungerska restauranger. Vi blev rådda att köpa oss ett budapestkort som gäller för tre dygn. Det inkluderar rabatterade inträden till många sevärdheter, guidade promenader udda och jämna dagar till de flesta sevärdheterna, plus gratis kollektivtrafik. T-bana, spårvagn och busstrafik är väl utbyggt och tillgängligt överallt. Däremot saknas all form av logik när man väl klivit ner i metrohallarna. Färger, skyltar och pilar skapar mer förvirring än upplysning. Se er också för minst tre-fyra gånger innan ni korsar en gata. Första adrenalinchocken kom direkt efter att vi klivit av båten och skulle korsa ett spårvagnsspår. Spårvagnen brölade fram från ingenstans och avlossade en varningssignal som mer påminde om ett grovkalibrigt maskingevär.

Fyra hållplatser för Budapestflanören:

 

1. Saluhallen. “Hall” är lite missvisande, snarare flyghangar modell större med två enorma våningar. Utbudet är mestadels kulinariskt; i synnerhet kryddade korvar, vin och grönsaker. Detta på nedervåningen. Övre våningen; kläder, väskor och traditionellt hantverk. Två saker att tänka på: kommer man in från huvudentrén är det den vänstra paviljongen som är snäppet billigare (ingen skillnad i kvalitet för övrigt), detta enligt vår guidebok. Andra tipset fick vi från en av försäljarna. Att man måste pruta rejält när man får ett bud på en vara. Annars får man skylla sig själv. Ganska uppriktigt för att komma från en försäljare det själv drabbar, får jag säga.

 
2. Äta gott? Sväng in i de gamla judiska kvarteren och välj en sofistikerat stilig och samtidigt bohemisk restaurang - det heter Köleves! Jag har funnit att de bästa ställena jag normalt rekommenderar, oftast är de inrättningar som lyckas locka gäster/besökare från olika generationer, livsstilar eller samhällsklasser. Men att det inte därmed betyder att man samtidigt kompromissar eller profilerar sig allmängiltigt (för att tilltala många), istället har man vågat satsa och lyckats med att etablera ett tydligt koncept och varumärke. Så är definitvt fallet med Köveles och givetvis att man erbjuder bra priser, supergott käk och där personalen är personlig.

 
3. Rookies som vi var i stan hade vi ingen som helst koll på nattlivet, men vi lyckades checka in på en superschysst klubb och bar, som kändes mer Berlin än Budapest. Kuplung, var när vi kom in, relativt “normalt” och med fåtal gäster. En helt vanlig innergård med ölservering och en kille med keps som steker burgare. Efter nån timme väller det in folk, de flesta tycks vara amerikaner eftersom de gärna konverserar några decibelnivåer högre än européer. Jag fick veta att det kommer sig av att hela innergården var ett campus och att studenterna trillade in efter studierna. Mycket livat men aldrig odrägligt.

4. Slutligen: En så kallad fin-de-siécle galleria, som var alldeles alldeles magnifik att enbart befinna sig i: Parisi Udvar. 

Ambiens för dagdrömmare...

I helgen gick Howl! av stapeln i Tompkins Square Park i East Village. Den här parken har ofta roliga saker på gång, gärna med konst och musik och alternativkultur. Howl! är bara en av festivalerna som sker här varje år.

Det som fångade mitt intresse var framför allt ett av konstverken som höll på att bli till längs Avenue A. En målning av ett kvinnoansikte som direkt såg bekant ut, och visst var det Noomi Rapace som Lisbeth Salander som avbildades.

– Hon är en sån kick-ass karaktär, sa konsnären David Greene om sitt val och gav mig ett litet visitkort med samma bild av Salander på framsidan. Stieg Larssons hjältinna har verkligen tagit USA med storm!

 

Så här de sista skälvande sommardagarna, gällde det att passa på att ladda batterierna innan hösten tar sitt stadiga grepp om en. Vi tog därför tåget från Wien söderut förbi Baden och till det välkända Thermalbad Bad Vöslau (Vöslauer är för övrigt namnet på Österrikes mesta mineralvatten). Termalbadet är lite av en vallfartsort för boende i regionen och hälsofreaks i allmänhet. Det märktes, för när vi kom dit var det hyggligt fullbesatt, men det kändes trots det inte ansträngt, då själva området är rymligt med fik och sportanläggningar, upp några etage och in i ett skogsparti.

Vi fann oss en plats i solen och plumsade så i. Man kan välja mellan poolen med enbart mineralvatten och den med klor i. Valet var inte att fundera på. Efter att ha simmat runt lite kom vi fram till ett sidospår där vatten kom ur en nischad tillbyggnad som kom från själva berget. Här, fick vi veta, kom källvattnet ut i sin renaste form. Andra simmare stod på kö för att få badda kroppen med vattnet. Detta görs med en slags andäktig försiktighet, inte olikt en religiös ritual, och även vi deltog villigt i den. Det påstås att man blir yngre av vattnet, så det kändes som bra valuta för inträdet.

 

Duscharna på anläggningen kom också i två olika exemplar. Helt vanliga och så otippade Schwedendusche. Svenskduschen var en serie forsande strålar som kom ur mäktiga pelare. Vi valde, utan längre betänketid, alternativ två. Man ställer sig under forsen och vattnet kommer med ett sånt tryck att man får anstränga sig för att stå stadigt. Kroppen studsar och hörseln försvinner, och en bieffekt var även som att man fått massage av en stadig babuschka. Vi frågade badvakter och informationspersonal om vad det var för särskilt svenskt med duscharna, men ingen verkade veta, eller bry sig. En googling på ordet ger inga vidare upplysningar, snarare tveksamma associationer.

Byn Bad Vöslau, har som varje äkta Österrikisk by, gott om heurigens och biergartens att välja på. Det trevliga med dessa biergartens är att de ofta är familjedrivna, vilket sätter en egen karaktär på varje ställe. Vi hittade ett riktigt trevligt ställe som heter Vöslauer Weinhof på vägen tillbaka till tågstationen. Så nu, kan hösten komma.

 

Indien är som bekant ett mycket religiöst land. Då cirka 80 procent av landets invånare är hinduer är detta den religion som sticker ut mest. Inte minst på grund av sina hämningslösa och glädjefyllda festivaler som infaller titt som tätt. Anledningen till att det finns så mycket att fira inom denna religion kan vara att de tillber cirka 36 miljoner gudar.

Den andra september firade hinduerna guden Krishnas födelsedag med en festival. Namnet Krishna betyder "den mörka" på sanskrit, vilket inte anspelar på en mörk insida utan snarare på en hudton. Krishna avbildas ofta som en mörkhyad eller blå, liten pojke som spelar flöjt. Festivalen i Krishnas ära heter Janmaashtami och många i Mumbai utövar ett spel, Dahi Handi, som går ut på att bygga höga pyramider av sina egna kroppar. Målet är att personen högst upp i pyramiden ska försöka slå ut en lerurna med filmjölk (på hindi heter det curd, en speciell typ av filmjölk som är mycket vanlig över hela Indien). Curden ersätts dock ofta med mindre kladdiga och mer dyrbara saker, exempelvis pengar. Traditionen påminner lite om mexikanernas lek med piñjatas; den som lyckas slå ner urnan tilldelas gåvorna som faller ur den. Överallt på gatorna i Mumbai hänger olika organisationer upp urnor, vars innehåll olika lokala pyramidlag, Govinda, tävlar om.

 

Historien bakom traditionen är att Krishna var väldigt förtjust i curd. Hans familj försökte febrilt gömma curden runt om i huset för att han inte skulle äta upp allt, men Krishna fann den hela tiden. Till slut lyckades de hänga upp den i taket, dit den korte Krishna inte nådde. Krishna engagerade då sina vänner i att bygga just en mänsklig pyramid för att nå sin urna med curd, vilket han naturligtvis lyckades med.

Som många andra hindufestivaler är detta en mycket glad och lekfull festival. Den som besöker Indien bör försöka pricka in en av de större festivalerna. Ljusfestivalen Diwali i oktober/november eller färgfestivalen Holi i april/mars är mina personliga favoriter. Datumen varierar från år till år då de följer hindukalendern.

Om du vill lära dig ett lands kultur och "insider jokes" så är det ett bra alternativ att läsa eller titta på lite serier som är populära i landet. Serier visar ofta på kulturella egenheter, samt ger en bild av vad människor i denna kultur har för vardagsproblem, reaktioner på aktuella händelser och typ av humor/sarkasm i landet. Sverige har dagstidningsserier som Nemo & Rocky etc, USA har The Simpsons & South Park, och Dubai har... FREEJ. Freej är en animerad serie som skapades 2006 av Mohammed Saeed Harib, en lokal emiratier från Dubai. Serien har 4 huvudkaraktärer, som är 4 kvinnor boendes i ett avgränsat område i Dubai: Umm Saaed, Umm Allawi , Umm Saloom, och Umm Khammas. De har all olika personligheter och egenheter och träffas ofta & gärna hemma hos varandra och dricker arabiskt kaffe. De avhandlar ämnen som nya tekniska prylar (mycket populärt i Dubai), lokala traditioner såsom Ramadan, pilgrimsfärden till Mecka och andra muslimska högtider, och tar även upp vardagsproblem med allt som händer i Dubai, på ett roligt och förståeligt sät. Serien är en av få möjligheter i Dubai där ironi och sarkasm avhandlas på liknande sätt som i västvärlden, och med en bra självdistans. De 3 första säsongerna finns även utgivna på DVD, med engelska subtitles. En kul souvenir för att lära dig eller barnen om hur kulturen funkar här i UAE!

 
   
Källa: freej.ae

Om du vill läsa mer om serien och karaktärerna- se www.freej.ae

 

Den 12 augusti frågade min flickvän om jag ville hänga med på en afton i stjärnornas tecken. Alltså åka till en kulle utanför stan och kolla på stjärnfall. För det var tydligen meteoriter som skulle synas extra bra denna kväll.

En astronomisk förening hade ordnat det som en föreläsning i natten, en Astro-Abend. Bara namnet. Att komma dit var egentligen själva äventyret. Vi hade bara en adress från en nättidning att utgå ifrån Dit kom man med Strassenbahn halva vägen. Sen promenad 15 minuter. Vi kom dit men det var adressen till den astronomiska föreningen, inte till själva stjärnföreställningen. Ingen hemma. Bara ett teleskop på taket. Så där var vi mitt i ingenstans, mitt i natten. En annan familj hade också snurrat sig dit, men de hade bil så de kunde lätt att åka vidare utan problem. 

Vi kände lite lätt desperation, men lyckligtvis hade jag nyligen investerat i en telefon med GPS. Vi letade upp den rätta adressen som upplyste oss att det var ca 30 minuters promenad bort. Vi knatade dit med satelliternas hjälp. Vi kom till en kyrka. Kyrkan var upplyst underifrån och såg ut precis som templet från Apornas Planet. Ingen där. Bara mer förvirrade människor som undrade var spektaklet höll hus. Så på måfå gick vi bakom kyrkan in i mörkret.  Efter 10 minuter hittade vi en upptrampad stig i buskaget. Lite spridda röster hördes längre bort. Mysteriet tätnade.

Vi följde rösterna och hamnade på en öppen platå och där var hundratalet människor som lyssnade andäktigt på föreläsaren med laserpekaren. Det luktade dessutom gräs och nu var vibben mer studentikos.

Vi satte oss ner och jag såg Jupiter i horisonten och tre-fyra stjärnfall. Varje gång en stjärna föll hördes publiken: Aaaaah! eller Oooooh! En svensk tjej hördes samtala bredvid mig, hon ringde hem till Sverige och berättade att jag sitter på en jävla kulle nånstans och kollar på stjärnor. Ingen entusiasm där direkt, men vi andra om ooh-ade höll inte med, det var en fascinerande kväll på många sätt, och professorn som förevisade stjärnorna med en laserpekare var en sann stjärnfantast. Vi blev upplysta om att de bästa stjärnfallen ser man runt kl 2-3 men vi hade inte tid att vänta. Men nästa år igen kanske, då eventet på berget är återkommande.