Blogg

 Hubertus utkikstorn

Solen steker, i helgen var det outhärdliga 39 grader i solen. Att röra sig inne i stan känns lika kul som att vada i varmt klister. Och det finns inget hav i Österrike. I huvudstaden finns överfulla badplatser och smutsiga floder, inget mysigt alternativ. Så även om man inte kan svalka sig kan man fly staden och upp i kullarna (det finns inga riktiga berg i Nieder Österreich som Wiens distrikt befinner sig i) som ligger relativt nära och som erbjuder friska vindar och välbevarade kulturlandskap. Det kanske mest välkända är Kahlenberg med sina vingårdar och vildvuxna urskog, Wienerwald. Ett annat alternativ väl värt mödan är Lainzer Tiergarten som man kan ta sig till med allmänna färdmedel. Det är kejsar Ferdinand I:s gamla jaktmarker, grundades anno 1561 och öppnades sedan upp för allmänheten först 1919. 

Här finns vildsvin, gulliga rådjur, kråkor och schmetterlings som hämtade ur en Disneyfilm.

Hermesvilla 

Vi tog oss alltså dit och gick på hederlig hajk. Promenad igenom idyllisk mark och skog. Stannade upp mitt i den kejserliga djungeln för ett restaurangbesök och spisade gulasch och ett krus Zwickl. Passerade senare Hermesvilla, ett utsökt litet palats som kejsar Franz Josef I byggde till sin fru. Vi var aldrig inne, men jag har förtsått att det idag används som konstmuseum och visar där muralmålningar och interiörer signerade av dåtidens konstelit. 

Kort därefter kom vi till ett utsiktstorn som dedikerats för Hubertus, alla jägares skyddshelgon. Först häruppe ser man hela naturlandskapet i sin enastående prakt, en syn för gudarna. Sedan sista sträckan tillbaka till start, och lokalbussen hem igen.

Che mondo sarebbe senza la Nutella? - den italienska nougat och kakaokrämens slogan. En av de stora succéerna i Italien och runt om i världen. Och något de flesta italienare brer på bullar eller skorpor till frukost.

Men nu riskerar deras slogan att bli verklighet, för EU vill förbjuda den pågrund av de höga socker och kalori halterna. Nutellan anses som farlig för att den potentiellt ökar fetman hos oss européer. Nyheten har fått ett stort genomslag i Italien och majoriteten av de sötsugna italienarna fasas. Facebook inititaiv och artiklar  utan hejd, allt för att rädda Nutellan! Och självklart ställer jag mig på anhängarnas sida - för vad vore världen utan Nutella?

Det finns en uppfattning om hur ett äkta Wienskt kafé ska vara för att vara så där pittoreskt "äkta". I klarspråk betyder det att fiket ska vara minst 200 år gammalt, inget underhållsarbete genomfört de senaste 199 åren, helst ska C G Jung eller Egon Schiele haft det som sitt älsklingsfik, kyparna ska vara uppklädda i frack och måste vara otrevliga (eller åtminstone nonchalera gästerna), dimbankar av ogenomtränglig ciggarettrök ska skymma sikten och priserna absurt höga. Då vet du att du hittat till ett äkta café med anor och traditioner.

Däremot, ser jag en släng av ironi komma från kaféet mot fenomenet Österrike, en smocka mot den tykna burgenheten som tyvärr alltför ofta genomsyrar denna metropol. Det kommer nämnligen hit en skådespelare vid namn William Lang, han kommer att läsa högt ur Thomas Bernhards alster här den 25 juni kl 19.30. Thomas Bernhard, en geniförklarad författare som av många anses borde fått nobelpriset i litteratur. Hela hans författarskap gick i princip ut på att attackera Österrikares dubbelmoral, kultursnobbarna och allt negativt han kunde gräva fram om sina landsmän.

För oss som bor i Dubai (och även för turister) finns det en väldans massa restauranger av alla möjliga olika kök att välja bland om man ska äta ute en dag eller kväll. Du kan välja på lyxiga bruncher, bufféer, Michelinkockarmenyer, romantiska ökenmiddagar och massa annat som symboliseras med lyx och flärd och som oftast marknadsförs av de olika hotellrestaurangerna. Men ibland har de som bor här ett helt annat sug. Det kallas populärt för RAVIS-suget. När Ravissuget väl sätter in är det inget annat som duger. Ravis är en pakistansk restaurang i den billiga men mycket trevliga stadsdelen Satwa, som ligger nära World Trade Center i Dubai. Här är det inga linnedukar på borden, inga fina serviser och inga klanderfria servitörer i vita handskar. Här sitter du på plaststolar, iklädd flipflops och med alla möjliga kulturer vid borden bredvid, äter på hårda plasttallrikar, dricker vatten ur frigolitmuggar och ser menyn på ett pappersunderlägg på bordet. Utan förklaringar på vad de olika rätterna och olika currys innebär. Och det är helt fantastiskt. Varje gång. Tror nästan att alla expats i Dubai garanterat känner till Ravis. Annars tycker jag synd om dem för de vet inte vad de missar.

Det är egentligen 3 restauranger bredvid varandra (Ravis, Ravi Palace och Rawis, men med samma meny och liggandes precis bredvid varandra. Ett riktigt kodak moment :). Deras butter chicken curry är legendarisk bland Dubaibor, och en riktig smaksensation. Den smälter helt enkelt i munnen. Vi tar alla våra besökare till detta kulinariska paradis, och det är faktiskt maten på denna restaurang som de sedan oftast kommer ihåg bäst av alla olika restaurangbesök vi gör under vistelsen. Och vi har haft ganska många besökare.....Själv är jag så stort fan av deras butter chicken att jag inte ens kan tänka mig att beställa något annat, även om andra hävdar att resterande menyn också är suverän. Men varför ändra på ett ovanligt bra vinnande koncept....??? :) Det bästa av allt: Det kostar inte mer än max ca 25 AED (=50 SEK) att bli RIKTIGT proppmätt på Ravis. Det är det som är meningen med Ravissuget!

Se denna  länk för en recension av Ravis från tidningen Time Out.

Gudomlig mat på pakistanska Ravis

Okej, det här är ett rätt udda tips. Jag må ha nämnt detta ställe i förbifarten förr, men det är definitivt värt att dras upp till ytan igen. Kanske för att jag nu precis flyttat till ett fräschare distrikt i Wien, det fjortonde, och lämnat det lite mer jordnära och sjaviga femtonde, bakom mig. Jag kommer inte längre kunna kalla artikelns huvudämne för mitt stamhak och detta är mina avskedsord till detsamma. I mitt numera före detta kvarter gjorde jag i början av min vistelse där en liten egenhändig sightseeingtour för att känna av hur landet låg. Och det var ärligt talat inte mycket jag hittade värt att tipsa om. Det var allmänt allmängiltigt och förutsägbart. Så ramlade jag oförhappandes på en fullkomligt osannolik restaurang som heter något så banalt som Pizzeria Mafiosi. Jag menar, bara namnet gör att det rycker lite ofrivilligt i smilgroparna.

Fyra saker kommer för evigt bränna sig fast i medvetandet hos varje besökare till Mafiosi; 

Ett: musiken. Musiken som brölar ur dolda högtalare vid utvalda bord är ett mischmasch av det bästa och sämsta mellan himmel och gjord daterat 1986 och 1999. Besökare kommer ofrivilligt och tvångsmässigt nynna på dessa melodier Gud glömde resten av samma kväll. 

Två: inredningen. Det är något odefinierbart mörkmurrigt träslag som upptar synfältet konsekvent, överallt dinglar barlast från något piratskepp hämtat ur någons bisarra fantasivärld. 

Tre: priserna kommer chockera den mest buttra, inavlade, förstoppade urinvånaren från Wien. Och alla andra du släpar in hit. För det krävs stor övertalning innan man kan få Wienare att ta Straßenbahn till detta skumma distrikt, och än mindre att till fots sedan ta sig till ett obskyrt pizzahak från en okänd parallellvärld. Men priserna på en pizza, på en lasagne, på en äkta importerad tjeckisk Budweiser, kommer få dessa besökare att övertala alla sina vänner att vallfärda hit. Jag har sett det hända flera gånger. 

Fyra: dimensionen på pizzan. Den väller över tallrikarna och över till bordsgrannens tallrik. Slå ihop alla faktorer och ljuv musik uppstår. Ofelbart, oslagbart, obegripligt. Och gott. 

Kom ihåg var ni läste det först, för ni kommer inte hitta det i någon guidebok. Än.

Firenze Gelato Festival är namnet på årets upplaga av glassfestivalen här i Florens. Missa inte möjligheten att smaka på det bästa den italienska glassen erbjuder längs med gatorna och torgen i en av Europas vackraste städer...mellan den 28-31 maj 2010.

På glassfestivalens hemsida finner ni mer information!

Den finner man inte någonstans i Wien. Nej, man får bege sig långt ut på vischan i regionen Salzburg, till Gasthaus Alpenrose. Dit kommer man enbart med egen bil längs slingriga små vägar som letar sig upp genom bergsmassiven, lite som att bestiga Macchu Picchu, man får tryckutjämna på vägen upp. Man parkerar dessutom direkt på den minimalt tilltagna vägen, det finns ingen aviserad parkeringsplats när man väl kommit fram.

Sen kommer man in i vad som känns precis som en extremt typisk Bayersk mysig alpstuga, väldigt likt den som Monty Python-gänget parodierade i sketchen när de skulle beställa för regionen urtypiskt lokala maträtter. Det är enkelt och trevligt i stugan, och det finns såklart en uteservering med oslagbar utsikt över nejderna.

En schnitzel är inte jättebillig, cirka 12 euro, men den är stor som en barnpizza och kommer med en superfräsch sallad till. Det finns även en riktigt läcker variant som heter Cordon Bleu och som har ost under frityren. Makalöst gott. Rekommenderad dryck: det lokala ölet Kaiser, helst en dunkel (mörk) sort. Gasthauset är alltså vida beryktat för sin Schnitzel. Ett besök man sedan kan skryta om för varje Österrikare man möter.

Varför inte prova att äta lunch som italienarna själva? Besök en av de små genuina lunchhak som florentinarna själva äter på. Att ha en grundläggande kunskap i italienska kan behövas då menyn är på italienska, även om personalen såklart kan guida den bortkomne.

Få rätter, pasta och risottos i linje med säsong och mattraditioner. Trångt och folkfyllt. Bra stämning och sann italiensk ljudnivå på lunchprat. Ta en pasta och ett glas husets vin och du kommer undan under en hundralapp svenska kronor. Men undvik, om möjligt, värsta lunchrusningen mellan halv ett och halv två, och du vill vara säker på ett få bord.

I Buongustai - via de' cerchi.

Ett stenkast från via Calzaiuoli och Piazza delle Repubblica. 

Buon Appetito!

Ett måste om ni är i Dubai på semester är komplexet Madinat Jumeirah. Det är ett stort område i gammal arabisk design med 3 lyxhotell (med tillhörande restauranger och barer), en shopping galleria med smakfull arabisk inredning, teater, och även en konstruerad kanal med små träbåtar (abras) som glider fram mellan de s.k. "wind towers", byggnadsdesignen som tidigare användes som den första typen av luftkonditionering. Runt kanalerna finns runt 20-25 restauranger och barer, och området har även en spektakulär utsikt över Burj Al Arab, segelhotellet - ett av Dubais mest välkända landmärken. Komplexet är speciellt vackert på kvällen, när Burj Al Arab lyses upp i olika färger, och du kan flanera runt området och njuta av att vara mitt i det som vi i Dubai ofta kallar för "fejk- men oerhört snygg fejk", något Dubai f.ö. är mycket bra på.

En av restaurangerna i Madinat heter the Wharf. De har nyligen startat ett koncept som kallas för "Friday Affair" (bara på fredagar mellan ca kl 17-23). Detta koncept innebär att du väljer 2 förrätter och en huvudrätt per person från en färdig meny med flertalet rätter (enl s.k." sharing concept", dvs tanken är att alla i sällskapet kan ta in olika rätter och smaka av varandra). Därtill tillkommer en diger dessert buffé (bl.a. med egengjord fudge i olika smaker) och även en ost- & kexbuffé med stor variation. Samt 3 drycker från dryckesmenyn per person (inkl alkohol). Allt detta för 250 AED per person (ca 490 SEK). Det är väldigt bra value for money i Dubai, och framförallt i detta lyxiga komplex där en 3 rätters meny- utan dryck- ofta kostar bra mycket mer. Se denna länk för mer info och kontakt för förhandsbokning.

Efter maten på The Wharf (om ni kan röra er vill säga) så är en drink på Koubba Bar i Al Qasr Hotel en bra rekommendation för att fortsätta kvällen. Uteterrassen med utsikt över Burj Al Arab går inte av för hackor. Det gör f.ö inte deras raspberry martinis heller. Det finns risk för att ni blir kvar på Koubba hela natten :).

Ett land vars stolthet och identitet till stor del ligger i matkulturen kan självklart inte bara rakt av kopiera konceptet med hamburgare och strips. Mc Donalds har sedan länge fått fotfäste i Italien på samma sätt som bilkulturen. Men italienarna har inte satsat på sina egna hamburgerkedjor, utan gjort en italiensk variant på snabbmaten.

Spizzico (som på italienska betyder, "lite då och då") är snabbmatskedjan som erbjuder en pizza slice, läsk och strips till McDonalds pris och med samma upplägg vad gäller restauranger. Van vid seriösa italienska pizzor blir man lätt besviken, men som snabbmats alternativ om man vill undvika McDonalds fungerar det.