Blogg

För er som tänkt gå Inkaleden under 2010 är det dags att börja planera och boka. Vandringssäsongen till den spektakulära inkastaden Machu Picchu - som aldrig hittades av de spanska erövrarna utan förblev "förlorad" fram till återupptäckten 1911 - startar i mars. Sedan 2001 behöver man speciella tillstånd för att gå leden (för att begränsa skadorna till följd av erosion), och dessa är redan nu ute till försäljning - tidigare på året än vanligt.

Och på grund av att antal personer på leden är begränsat till 500 per dag (inklusive bärare, kockar och guider), är sannolikheten stor att dessa eftertraktade tillstånd tar slut rätt snart för de månader som betraktas som högsäsong, det vill säga runt påsk och juli-september.

För en lista över Inkaledens licensierade operatörer, gå in på http://www.nahui.gob.pe/ och ta er vidare till Agencias Autorizadas.

Läs mer på www.wanderlust.co.uk.

Bild: pedrosz

För downtown måste du korsa gatan och använda den andra nedgången.

Det finns alltid ett par punkter där man lätt kan skilja lokalborna från turisterna i en stad. Uppförandet i lokaltrafiken är en sådan när det gäller New York. Det är alltid kul att se folk som går åt fel håll, inte hittar plingknappen på bussarna och inte förstår hur man öppnar bakdörren - vänta på gröna lampan och rör sedan vid den gula plastremsan på dörren.

Det allra första tillfället att göra bort sig här för mig var att jag inte tittade ordentligt på skyltarna i tunnelbanenedgångarna. Det är nämligen många stationer där man måste välja rätt nedgång för att hamna på tåget i rätt riktning. När man väl gått igenom spärrarna och upptäckt sitt misstag kommer man inte in på samma biljett i den andra spärren. Man måste nämligen vänta 18 minuter eller köpa ny biljett, vilket beror på att folk inte ska fuska och dra kortet för sina vänner.

Andra förvirringsmöjligheter är expresstågen. Till viss del kan man läsa sig till att Q är express och N och R inte är det, men exakt vilka stationer de olika tågen stoppar vid är svårare att veta och ibland skiljer det sig mellan vardag och helg. Det kan också vara så att ett tåg som är express i Manhattan blir lokalt i Brooklyn.

Att besöka Florens under julen är något speciellt. När mörkret sänker sig över staden och juldekorationerna glittrar överallt, och de omsorgsfullt dekorerade skyltfönstren vaknar till liv. Strosa längs med de berömda shoppingatorna, beundra Piazza Duomo, Piazza Signoria och Ponte Vecchio. Drick en varm choklad eller varför inte en cappuccino i kylan och shoppa exklusiva julklappar.

För första gången är Piazzan invid Domen stängd för trafik, och mer turist och flanörvänlig än någonsin innan. Och vid Piazza Santa Croce finner ni den sedvanliga julmarknaden. 

Se till att njuta av Florens!

U-bahn, T-banan i Wien, måste ha varit 80-talisternas fantasi om hur framtiden skulle sett ut. Stora delar av linjenätet ser nämnligen ut som interiören från rymdskeppen i de tidiga Star Wars-filmerna, och tunnelbanevagnarna kubistiska maskar som susar fram i plastiga, pastellfärgade kulvertar. Det är inte vackert, men enkelt och lättnavigerat och du kommer fram till alla bezirk (regioner) i Wien.

Vad som skönt är att man slipper t-bane-spärrar motsvarande de man har i Stockholm, man köper själv sin biljett i automater och stämplar i dosorna placerade innan nedgångarna. Ett underligt påfund är dock att om man köper veckobiljett måste de köpas på måndagar, köper man månadsbiljett ska det ske den första i varje månad, köper du i mitten på månaden/veckan gäller de bara till slutet på respektive månad/vecka.

Utöver U-bahn finns det dessutom ett väl utbyggt nät med spårvagn, bussar och natt-trafik. En specialitet värd att nämna som de har här, är något som heter Sammel-Taxi. Man kan få hemkörning nattetid till områden som inte täcks av den reguljära natt-trafiken. Man ringer, de kommer och du visar upp din biljett, vilket nästan aldrig behövs, så det är i princip en gratistjänst. Ypperlig service och imponerar på varje svensk jag demonstrerat detta för.

Italien, landet där alla kvinnor bär högklackade skor och där man kan köpa det elegantaste skorna i världen, har ironiskt nog också städer med kullerstensgator överallt. Det är ett ögonblick och klacken sitter fast, eller att du kliver snett.

Men gator som kan liknas vid fällor hindrar inte italienskorna från att gå runt i högklackat. Och tackolov är skomakare relativt billigt i Italien. Så det finns ingen ursäkt för att undvika att shoppa skor! Men ska man gå runt på sightseeing bör man ha ett par låga skor till hands, och lägga klackarna i väskan för ett snabbt byte precis innan aperitivon..

Om någon hade frågat mig för fem år sedan vad jag tycker att man ska ha med sig när man reser till ett utvecklingsland hade jag antagligen, snusförnuftigt, svarat: desinfektionsmedel, myggspray och bekväma kläder. Om någon frågar mig i dag säger jag; ta med dig dina favoritkläder, ett par högklackade skor, några smycken som du gillar och lite smink. Det låter kanske ytligt, så låt mig förklara.

För fem år sedan bodde jag i en värdfamilj på den kambodjanska landsbygden i tre månader. Jag lämnade alla mina favoritkläder hemma och tog med mig några trista t-shirts istället. Smink och smycken fick också stanna kvar i Sverige, medan ett par fotriktiga sandaler prioriterades i packningen. Jag skulle ju bo i ett utvecklingsland och bland annat arbeta på ett barnhem - inte skulle jag väl tänka på hur jag såg ut när det finns så många människor i nöd. Ack, så fel jag tänkte.

Över hela världen bryr sig kvinnor om hur de ser ut. Detta helt oavsett om de är fattiga eller rika. Ganska självklart egentligen, men jag hade inte riktigt greppat det där då. Jag lunkade alltså omkring där, bland alla vackra kambodjanska kvinnor, i mina sjaviga tröjor och utan de saker som jag trivs i och som berättar vem jag är.

Till mitt försvar tänkte jag nog att jag inte ville ta med mig något som jag var rädd för att förlora. Men istället förlorade jag något mycket viktigare, nämligen min identitet. Inte bara befann jag mig i en ny kultur med allt vad det innebär av färgstarka intryck och kulturkrockar. Jag kände inte igen mig när jag såg mig själv i den lilla spegeln som hängde i mitt rum. Det som signalerar vem jag är var borta och jag hade underskattat hur mycket de, till synes materiella sakerna, verkligen betyder.

Numera tar jag alltid med mig mina favoritgrejer. Mitt tips är alltså: ta med dig några av de där smyckena du gillar, släng ner dina favoritkläder i kappsäcken tillsammans med några bra böcker, lite smink och ett par snygga skor.

Och när du ändå håller på, släng ner plattången också!

(förnödenheter såsom desinfektions- och myggmedel får nog plats ändå - annars finns sådant för det allra mesta att köpa på plats!)

Greklands största hamn är utan tvekan Pireus. Därifrån kan man ta sig med båt till nästan alla öar. Men för den som befinner sig i Greklands andra stad Thessaloniki, i norra delen av landet, så är det betydligt svårare att ta sig till övärlden.

Visst, det finns en stor hamn även i Thessaloniki, men av olika skäl så blir det för varje år bara färre och färre båtar som trafikerar öarna därifrån. Den här sommaren finns det bara tre bilfärjor i veckan att välja på! Och dessa färjor går bara till öarna Limnos, Lesbos, Samos, Chios, Kos och Rhodos. Två snabbåtar går också till Skiathos, Skopelos och Alonnisos, men då kan man inte ta med sig bilen.

Så för de flesta som befinner sig i norra Grekland blir det att åka de 550 kilometrarna till Pireus först, med bil, buss eller tåg, för att sen ta färjan därifrån. Det är långt och det är dyrt.

Folk protesterar så gott det går och deltar i olika aktioner för att öka antalet färjeförbindelser från Thessalonikis och andra städers hamnar i norra delen av landet, men för närvarande är ingen förändring i sikte.

Ja så här efter tågluffen har man väl inte helt oväntat kommit till en del nya insikter. Nu vet jag lite mer om hur vi kunde ha gjort vår resa med tåg aningen smidigare. Allt gick bra och jag är väldigt nöjd med resan, men i efterhand tycker jag ändå att vi hade kunnat göra en del saker lite annorlunda än vad vi gjorde. Lära sig av sina misstag är inte min starka sida, men ska jag tågluffa igen vet jag vad jag vill göra annorlunda. Frågan är om jag verkligen skulle orka. Några snabba tågluffartips:

Res lätt! Jag menar verkligen lätt. Om man reser i södra Europa på sommaren är det varmt, man fryser inte, och behöver därför inte ha med sig särskilt mycket varma kläder. Inte mycket kläder överhuvudtaget  faktiskt. Det är ganska befriande att inte byta kläder hela tiden utan bara ha ett fåtal ombyten med sig. Det är okej att vara lite äcklig, man är ändå svettig och klibbig hela tiden ändå så varför svetta ner mer än nödvändigt? När det gäller tvätt av kläder - gör det i en tvättomat om du inte är alltför lat, det är oftast dubbelt så dyrt om du lämnar in det på stället där du bor.

Boka boende ett bra tag i förväg om du vill bo billigt, eller bo någonstans över huvudtaget. Detta gäller främst populära storstäder som till exempel Paris, Barcelona, London eller Amsterdam, men det är rätt skönt att veta var man ska ta vägen åtminstone första natten i en ny stad var det än är. Boka även tåg till och från storstäder, särskilt om det är helg. Vi höll på att bli fast i Paris eftersom ALLA tågbiljetter var slut, bussen finns som tur är som ett alternativ vid sådana nödsituationer. Satsa självklart på nattåg, det är då man sparar pengar!

En reseguide eller åtminstone en stadskarta kan vara skönt att ha när man kommer till en ny stad. Fixa en på plats direkt annars. Kan man ingenting om staden, eller stället, man kommer till är det bra att bara vandra runt. Gå, gå och gå. Kolla på kartan efter små bilder, det brukar ju vara poppis-ställen som alla bara "måste" besöka.

Jag hade faktiskt några små reseguider, men boka i förväg... Äsch. Men då höll vi ju även på att bli bostadslösa och strandade några gånger. Jag skulle vilja ha lite framförhållning till nästa framtida tågluff, men kommer jag orka? En bra resenär har ju aldrig några planer och är alltid öppen för nya vägar. Då är det väl bra att inte vara förbokad!

Mitt namn är Johan Arnberg och under närmaste åtta månaderna kommer jag att blogga från Australien. För tillfället studerar jag turism vid Lunds Universitet och min vistelse i Australien grundar sig på ett utbyte till Griffith University på guldkusten utanför Brisbane under höstterminen.

Mitt fokus på bloggen kommer vara rekommendationer på platser, allmänna tips tillsammans med hur det är att vara svensk och leva ”down under” under en längre tid.

Jag har tidigare bott utomlands i Venezuela, USA, Spanien och Italien. Att backpacka har jag även gjort exempelvis tre månader runt Sydamerika. Du kan läsa några av mina researtiklar på www.backpacking.se alternativt följa min blogg här på http://blogg.travelstart.se/.

See ya mate!  

Äntligen sommarlov! I och för sig går många, liksom jag själv, direkt till sommarjobbet trots sommarlov. Den här sommaren blir dock lite annorlunda än jag är van vid; jag ska enbart jobba fem veckor, skönt. Ihopsparade slantar från Norge-jobbresan tar mig ner till södra Europa, Spanien, och ut på en interrail-tågresa istället för att jobba tre veckor till. Interrailbiljetterna, som räcker tio resor, inhandlades via SJ och var inte särskilt dyra! 2700 kronor för en student som jag själv och 4000 för min icke-studerande karl.

Flyget är bokat till Spanien, Malaga, och därifrån tar vi tåget vidare och vi håller planerna öppna. Kanske blir staden Nerja första anhalten längs Costa del Sol. Det ska tydligen vara denna välbesökta kuststräckas pärla, en oförstörd semesterort utan gigantiska höga hotell och många småstränder. Här finns stora grottor som ståtar med världens största stalaktit, grottmålningar och där det ibland till och med hålls konserter.

Två stopp som är helt planerade är Cadíz och Barcelona. Jag har länge varit sugen på att åka till Barcelona, men när man åker tåg hit ska man tydligen boka ett tag i förväg för att vara garanterad en plats eftersom sträckan är populär. Många talar gott om den katalanska staden och det ser ju onekligen ut att vara en vacker stad! Gaudís verk lockar, samt att bara strosa i gamla stan, Ciutat Vella, och på gatan La Rambla.

Men jag får väl snart se själv hur det blir! En vecka till och sen är vi på väg!