Blogg

Trots efterverkan av finanskris och ekonomisk nedgång så öppnas kontinuerligt nya hotell i Dubai. Mestadels 5 star deluxe-varianter som är som stora resorts runt om i staden. De är mycket duktiga på hotell här nere. Många av hotellen är bland de finaste i världen inom sin kedja. Ute på palmen, eller Palm Jumeirah som den egentligen heter, har det öppnat 2 riktigt fina som jag varmt kan rekommendera ett besök på om ni gillar trevliga utomhusbarer och fin utsikt. Det ena hotellet är One and Only the Palm, som ligger längst ut på den vänstra delen av palmens "crescent" eller vågbrytare, dvs den halvcirkel som går runt palmen om ni tittar på en karta. Det är ett otroligt läckert hotell, både i design och avs restaurangerna som hittills öppnat. Längst ute vid kanten av crescent ligger deras nyöppnade lounge bar/restaurang som heter 101. Utsikten från bryggan in mot Dubai marina skyline och resten av palmen är helt magisk därifrån, speciellt vid solnedgången. Drinkpriset hamnar klart på övre skalan prismässigt i Dubai, men det är det värt alla gånger. Gå hit med nån du gillar eller vill impa lite på avs dina kunskaper om Dubai :).

Det andra hotellet som nyligen öppnat på palmen är Jumeirah Zabeel Saray (granne med One & Only). Lite mer arabisk stil (hotellet är uppköpt från turkiska kedjan Ottoman hotels) och även här kommer det så småningom  att öppna flertalet restauranger inom olika kök. De kommer även strax öppna ett gigantiskt spa med över 70 (!!) treatment rooms, som även kan bokas om du inte bor på hotellet. Ni kommer definitivt hitta mig ute på palmen mer ofta framöver!

101 lounge på One and Only

 
Entrén till Jumeirah Zabeel Saray hotellet

En av barerna på Jumeirah Zabeel Saray

Det var nog egentligen bara en tidsfråga. Innan byggjätten Emaar öppnade ytterligare en attraktion med världsrekordstatus i Dubai menar jag. Och nu är den öppen- världens högsta restaurang, belägen på 122a våningen i Burj Khalifa, som ju som bekant är världens högsta byggnad med sina 828 meter. Restaurangen i fråga heter At.mopshere och jag har varit där. Entrén till restaurangen ligger i botten av Burj Khalifa-skrapan, via Armani hotel. Restaurangen är belägen på ca 410 m höjd, och har naturligtvis väldigt fin utsikt över downtown Dubai och området runt omkring. Det är en ganska intim restaurang, tar kanske ca 100 gäster + ca 15 st i ett privat rum, och ja ni måste boka bord. I mycket god tid. Temat på restaurangen är grill och kötträtter, även om det finns en del fiskrätter på menyn. Men köttet är det mest imponerande, allt från Japanska kobe steaks, australienska wagyu beef, tenderloins och andra klassiker. Det är inte på något sätt billigt (snarare ungefär den dyraste köttbit jag ätit i hela mitt liv) men ack så gott. Underbar mat, dekorationer,, uppläggning och smaksensationer. Dessutom är servicen trevlig och avslappnad, vilket inte alltid är fallet i Dubai. Finns även en lounge del som serverar bl.a afternoon tea och sunset drinks. Ni kan läsa mer om restaurangen på deras facebook sida, på denna länk. De har även en hemsida, http://www.atmosphereburjkhalifa.com/ (under uppbyggnad i dagsläget).

Mest känt av allt i Mumbai är förmodligen Taj hotel i Colaba. Denna vackra byggnad tornar upp bakom Gateway of India som är en plats som få turister missar. Taj byggdes under den brittiska kolonialtiden. Anledningen var att indierna ofta blev diskriminerade på fina hotell och den store entreprenören Tata valde att bygga ett indiervänligt hotell. Min guide berättar om den europeiske arkitekt som ritade upp byggnaden på plats i Mumbai, och sedan var tvungen att återvända till hemlandet. På den tiden låg Indien mycket längre bort från Europa än vad det gör idag och arkitekten återvände först när Taj redan var färdigbyggd. Hotellet var helt enligt ritningarna, byggherrarna hade endast gjort ett fel. De hade ställt byggnaden åt fel håll. En förskräck arkitekt anlände per fartyg för att se baksidan av sitt mästerverk växa fram vid horisonten. Misstaget var irrevesibelt och oförlåtligt, vilket föranledde arkitektens självmord.

Senare inser jag dock att guidens historia inte är sann. Om än en välkänd urban legend som många mumbaiiter kan återberätta. Istället planerades Taj, av en indisk arkitekt vid namn Vaidya, att ha en huvudingång på baksidan. Detta för att enklare komma in från staden och istället skyddas från havets faror. Många missar att dock gå runt Taj för att se dess baksida (läs: framsida). När jag går på den smala bakomliggande gatan förstår jag nästan arkitektens påstådda dramatiska beslut. Jag blundar och föreställer mig hur det skulle ha sett ut om det var detta som var den kända skylinen på Mumbai. Visst är Taj en imponerande byggnad så som den nu. Men om denna ljuvliga innegård och samtliga torn istället vette mot havet hade den varit enastående.

På senare år har Taj byggt ut. Bredvid det gamla Taj ligger en hög byggnad som istället ser lite utochinvänd ut. Detta är nu hotellets huvuddel, som inhyser en ett flertal populära restauranger. Jag vill rekommendera den San Pellegrino rankade Wasabi, som till utsökt Japansk mat river äkta wasabirot vid bordet. Ett annat måste är den marockanska restaurangen som ligger på översta våningen. Förutom utsikten så serverar de även en fin mezzebuffet fram till klockan 16. Allt inne på Taj är lyx, så räkna med att spendera en rejäl slant för dessa godbitar. Att kliva in från den minst sagt livliga gatan utanför är en kontrast som jag tror är svårslagen någon annanstans i världen.

Boendet är ju en av de dyrare grejerna i New York, både för turister och bofasta. Detta skapar förstås efterfrågan, för besökare att försöka hitta billigare alternativ och för New Yorkare att hyra ut rum i sina lägenheter. En väldigt bra kombination.

Medan det är svårt att hitta ett hotellrum under 150 dollar/natt så kan man hyra gästrum för kanske halva den summan. Du får förstås oftast dela badrum med värden men på de billigare hotellen får du dela med ett gäng andra gäster. Dessutom får man ju tillgång till kök med den om inget annat så viktiga kylen för kalla drycker och nästan alltid också gratis wifi.

Till och med de vandrarhem jag kollat tar 40 dollar/bädd och då delar man ju rum med andra. Är man två kostar det alltså inte mer att få ett privat rum i någons lägenhet.

Det finns ett gäng olika sajter. En som inte är så känd i Sverige men som många i USA använder och som fungerar bra är AirBnB.

Testa också:
Host a Tourist
Vacation Rentals

En god vän tog mig nyligen med på en spontan helgutflykt, någonstans i Ungern.

Vi klev av vid perrongen i byn Ötteveny, mitt på blanka lördagseftermiddan. En gammal, sliten kåk tornade där upp sig, schablonbilden av ett klassiskt kråkslott, detta var tågstationen. Det var öppet så vi gick in, men där fanns inte en människa i sikte. Utanför huvudentrén fanns inte heller buss, taxi eller informationstavla. Via vårt mobila internet fann vi i alla fall adressen till ett litet "chateau" dit vi ringde, fick en vägbeskrivning och traskade den dryga kilometern genom byn.

Chateau Földváry, stoltserar med fyra stjärnor, och visade sig vara charmant, dock rejält avsides och med oss som enda gäster. Elegant dekorerat, ypperlig service men som sagt ödsligt - och aningens kusligt. Som när vi dinerade i den stora matsalen, då ekade våra röster trots att vi nästan viskade, och hela tiden ivrigt påpassade av en über-artig servitör.

Dagen därpå tog vi en promenad i byn, och det bestående minnet av den promenaden var att vid vartenda hus vi närmade oss och passerade, så ekade och avtog hundskallen systematiskt, likt en dopplereffekt – känslan av att ha deltagit i en storskalig performance var inte för långsökt!

I Yunnanprovinsen i sydvästra Kina ligger den gamla staden Lijiang, som inte bara är en av Kinas mest pittoreska och omtyckta städer, utan är även hem åt Mama Naxi's Guesthouse - i mitt tycke det bästa och mest minnesvärda guesthouse jag besökt under mina resor i världen.

Egentligen är rummen och lokalerna inte något utöver det vanliga med kinesiska mått mätt, så det är knappast standarden som gör att detta guesthouse hamnar på så många resenärers topplistor.

Det är måltiderna. Frukost och middag äts gemensamt på Mama Naxi’s innergård, till ett pris av några få kronor. Till frukost serveras té eller kaffe och alldeles utsökta, jättelika bananpannkakor och omeletter. Mama Naxi själv är en äldre, något eldig kvinna som är den som styr och ställer med allt praktiskt (inom Naxikulturen, en av Kinas många folkgrupper, är kvinnan ofta den dominanta i hemmet) medan Papa Naxi håller sig försynt i bakgrunden.

Alla gäster blir genast en del av familjen och när man efter dagens äventyr återvänder runt 18-tiden på kvällen kan man räkna med att nästan samtliga boende samlats här igen, denna gång för middagens skull - dagens absoluta höjdpunkt. Vid ett antal mindre bord på innergården, under bar himmel, levereras fat på fat av nyskapande, kryddig och vällagad kinesisk mat – kanske den allra bästa jag åt under de tre månader jag spenderade i Kina och Tibet.

Med munnen full av dessa sagolika smaker diskuterar alla nyblivna vänner sina upplevelser så långt i den vackra Yunnanprovinsen, och knyter kontakter inför fortsatta expeditioner bland bergen och skogarna. När alla fat är tomma sitter de flesta kvar och dricker god inhemsk öl eller sött varmt té ända tills solen går ner över Lijiang och den kyliga himlen ovanför blir full av stjärnor.

Mitt bland kaffeodlingarna. Uppe i Bergen. Tre timmars körning från Managua. Ett område som härjades hårt av kriget. Ett område som drabbades hårt av regnen efter orkanen Mitch för 10 år sedan.  La Dahlia. Det är i närheten av Jinotega där det fantastiska hotellet “Hotel Sollentunahem” ligger. Men det är ett annat blogginlägg.

Det är berg efter berg efter berg. Kaffebuskar överallt. Magra hästkrankar stapplar fram efter grusvägarna. Det är svårt att klara sig på kaffeodlingar när världsmarknadspriserna hoppar runt. En av kaffefarmarna har byggt ett hotell. Ett trähotell. La Sombra – Skuggan. Det ligger i en sluttning och har man tur – eller lyckas tjata framgångsrikt – så får man ett rum högst upp på tredje våningen. Det är rangliga trätrappor. Det skakar i hela huset när flera människor klättrar upp samtidigt. Men om man tittar på baksidan så är man nära marken – hotellet är byggt på en sluttning. Men det är på framsidan man ska titta. Milsvid utsikt över kaffebergen. Hängmattor. Djupa stolar. Timme efter  timme av fjärran blick.

Kaffet på hotellet är dock en besvikelse. Har odlas något som förmodligen är bland de bästa kaffesorterna (prova Classic’s Nicaraguablandning) men ändå åstadkommer man ett filtrerat blask. Den bästa drycken på hotellet kommer från de hallon som växer vilt efter sluttningarna. Märkligt smaklösa hallon – men när man blandar dem med söta bananer händer det något. Ljuv smak uppstår. Perfekt frukostjuice.

Hotellrummen är inte speciella. Brädväggar och en stor säng och ett badrum i en större garderob. Men det är inte där man ska vara. Det är på terrassen på tredje våningen där utsikten är suverän så länge solen är uppe. Sedan kommer alla stjärnorna. Och alla nattljuden. Det brummar till och helt plötsligt har man något stort och flygande i ansiktet. För en stund.

Natten – i det brädklädda sovrummet – är fylld av ljud. En hummande granne till vänster. En snarkande granne till höger. Något djur som prasslar utanför fönstret. Men det är en bra sömn, när den kommer. Frostbiten nästipp och tjockt täcke garanterar bra sömn.

På sistaminuten.se har jag skrivit ett inlägg om Fritidsresors nya hotellkoncept, Blue Unique. Läs inlägget här.

Fritidsresor har många hotellkoncept och alla heter de något med Blue, detta nya som de lanserar alltså Blue Unique och ska ha något av historik över sig. Hittills har de 16 hotell i världen och 5 av dem ligger på Gran Canaria, 4 på Lanzarote och ett på Teneriffa.
Läs om hotellen på Fritidsresor.

Om de fem hotell som ligger på Gran Canaria skriver Vagabond:
”Gran Canaria dras med fördomar som att ön är sönderexploaterad och alltför turistanpassad. Fördomar som bekräftas om man besöker turistområdet Playa del Inglés på södra delen av ön. Men större delen av Gran Canaria har inte anpassats för besökare och är inte märkt av massturism.
Cruz de Tejeda är ett av 16 naturskönt belägna hotell som Fritidsresor kallar Blue Unique. Fem av dem ligger på Gran Canaria, däribland en före detta hacienda mitt i en bananplantage, medan fyra finns på Lanzarote och ett på Teneriffa.”

Jag var själv uppe i bergen, för ett par år sedan, i ”Tejedakorsningen” som det fritt översatt betyder (Cruz de Tejeda). Eftersom det är en stor korsning där flera vägar möts och en liten mötesplats med restaurang och marknad varje vecka. Hit kommer turistbussar och inhemska kanarier för att se på utsikten och handla kanariska delikatesser. När jag var där så såg jag hotellet som då var stängt och det känns roligt att det nu ska få en andra chans att visa något nytt för de turister som kommer till ön.