Blogg

När man besöker Thessaloniki i Grekland bör man absolut sätta av lite tid för att gå in i några av de bysantinska kyrkor som ligger i centrum. En av dem är Agia Sophia (eller Hagia Sophia som det står i vissa guideböcker). Man vet inte exakt när den byggdes, en del hävdar att den är från 300-talet, andra från 700-talet, men i vilket fall som helst är den en av de äldsta kyrkobyggnaderna i landet. Och av den anledningen finns den också med på UNESCO:s världsarvslista.

Precis som namnet säger, så har den en hel del gemensamt med Hagia Sophia i Istanbul, både till utseende och vad den gått igenom under historiens lopp. Den var ortodox domkyrka under hela den bysantinska tiden, men under korstågen på 1200-talet blev den katolsk kyrka. Inte nog med det, när Grekland föll för det osmanska riket på 1400-talet så förvandlades kyrkan till moské. Och som moské fungerade den ända till 1912 då Thessaloniki befriades och blev grekiskt igen. 

Under 1900-talet skadades Agia Sophia av flera jordbävningar, men fortfarande står den där, stor och imponerande, mitt i stans affärscentrum. Så varför inte slinka in där nästa gång och låta dig imponeras av de fina mosaikerna och av att den fortfarande står kvar efter minst 1300 års stormig historia

Jag minns när det i Sverige var gratis inträde till muséerna - och eftersom gratis är gott blev det betydligt mer kulturkonsumtion än brukligt för egen del. Nu passade jag på igen men denna gång till ESSL Museum Klosterneuburg utanför Wien i Österrike. Det är ett museum för samtidskonst och nu firar de jubileum och då är inträdet gratis fram till den 2 februari i år. Även bussarna dit är väldigt gratis och det tar cirka 25 minuter från Albertinaplatz i Wiens första distrikt, direkt fram till entrén.

Att vandra i Mayaindianernas fotspår var något av de bästa sakerna under resan i Centralamerika. I Tikals djungel finns nästan ett helt intakt Mayarike kvar, i alla fall om man har lite fantasi och kan föreställa sig hur där såg ut för 700 år sedan. Det är ett av Mayakulturens största lämningar i Centralamerika.

Vi tog morgonturen och fick stiga upp klockan tre på natten för att hinna ut till Tikal innan soluppgången. Vandrade genom djungeln i nattsvart mörker med en guide som visade oss vägen. Vi hörde hur djungeln och alla dess inneboende vaknade till liv mer och mer, allt eftersom det blev närmare gryning. 

Efter en timmes vandring på en upptrampad stig hade vi kommit fram till ett av de stora templen och skulle nu klättra uppför det för att se soluppgången därifrån. Det var magiskt när vi väl installerat oss på toppen och det började ljusna. Allt man såg framför sig var ett hav av grönska och några gigantiska pyramider mitt i lite varstans - andra Mayatempel.

Förutom den magiska upplevelsen att vara mitt i djungeln när den vaknar och sitta på en uråldrig byggnad för att bevittna det, var det otroligt intressant att höra guidens berättelser om Mayafolkets historia. Nu sitter jag i Sverige och pluggar på Mayas historia eftersom jag snart ska ha tenta i ämnet Latin Amerikas Realia, och drömmer mig tillbaka till Tikals djungel...

Just norr om den punkt där Highway 1 viker av in mot land i norra Kalifornien finns en kuststräcka som fått det inspirerande namnet ”Lost Coast”. Namnet kommer från att kustlinjen här var alldeles för bergig och svårtillgänglig för att man skulle kunna fortsätta bygga Highway 1 längs havet. Ingen väg innebar att denna del av kusten föll i glömska under en lång tid, och blev då ”förlorad”. Uppenbarligen är Lost Coast inte alls förlorad längre, utan hittad, och dessutom älskad av många som besöker den.

Den mest spektakulära delen når man genom att köra antingen Highway 1 eller väg 101 norrut från San Francisco, och vika av västerut vid Garberville mot den lilla orten Shelter Cove, som har en verkligt speciell stämning över sig och där varje invånare tycks vara ett original, med en förtjusande levnadshistoria att berätta.

Allra bäst njuter man av detta natursköna, kuperade (och ofta dimmiga) område, med berg som reser sig högt bara några stenkast inåt land, genom att vandra. Ödsliga Lost Coast Trail är den mest intressanta vandringsleden enligt lokalbefolkningen. Den går längs havet och ska vara helt oförglömlig. Men den kräver ganska mycket planering och flera dagar till fots. Vill man bara göra dagsturer ska man fokusera på att gå på stränderna, vilket jag ägnade mig åt under mitt besök. Kanske allra häftigast är Black Sands Beach som även har en mytomspunnen surfspot en bit norrut med exceptionellt bra vågor.

I Shelter Cove finns ett gäng motell. Många rum har en egen balkong med utsikt över Stilla Havets obrutna horisont. Tänk på att Lost Coast är populärt på sommaren, så boka motell i förväg om ni planerar att resa dit under denna säsong.

Läs mer om vandringen längs Lost Coast, här.

Florens och en av Italiens mest berömda poeter är Dante Alighieri. Han föddes i Florens 1265 och levde fram till 1321 och skrev ett av de mest berömda litterära verken i Italiensk historia, "den den gudomliga komedin".

"La divina commedia" som den heter på italienska är en av grundpelarna i Italiensk kultur och florentinarna har all anledning att vara stolta. Att besöka Florens utan att komma hem med den grundläggande kunskapen om Dante tycker jag är olyckligt.

Så, besöker man Florens bör man ta möjligheten att besöka hans hem, som ligger centralt i innerstaden, via santa margherita 1, och som numer är ett museum " Museo Casa di Dante".

Öppettider:

10.00-17.00. stängt måndagar.

Jag har några favoritband som, oavsett var och när jag hör dem, får mig att vilja resa bort. Deras musik förmedlar på ett unikt sätt en känsla av en viss plats - och mer effektivt än vilken reseskildring som helst får den bilder och dofter från fjärran platser att dyka upp i mitt inre när jag sluter ögonen.

Ett av dessa band är duon Amadou & Mariam – ett gift, blint par från det utfattiga ökenlandet Mali i västra Sahara. Jag hade nyligen turen att få se dem spela live på en gratis utomhusfestival i Golden Gate Park i San Francisco. Mörkret hade just lagt sig över staden och parken när det fem man starka bandet intog scenen. I färgglada kläder och mörka solglasögon tog Amadou några första toner till fantastiska ”Welcome to Mali” på gitarren, trummorna följde tillsammans med Mariams röst som ropade ”On y va”! – och därefter samma sak på engelska, med en tydlig fransk accent – ”Let’s Go”!

Sedan var showen i full gång, rytmen gjorde det plötsligt omöjligt att stå still. Alla tusentals i publikhavet  började röra sig ohämmat till de svängiga västafrikanska tonerna, under den stjärnklara, amerikanska himlen. Det var en fantastisk konsert, och jag önskade att den aldrig skulle ta slut. Efteråt kände jag en ödmjuk glädje över att ha fått höra deras musik på just denna plats - någon kilometer från Stilla Havet, men ändå i hjärtat av en av världens mest spännande och kreativa städer. Det gjorde upplevelsen ännu större.

Men under den timme som konserten varade, önskade jag att jag befann mig någonstans under Sahara öknens glödande sol.

Vilken musik får dig att vilja resa?

 
Det finns ändlöst av vild natur att utforska i San Francisco Bay Area – platser som är förvånansvärt tillgängliga men ändå får en att känna sig en hel värld bortom stadens myllrande gatuliv. Här kommer ett förslag till rundtur på cykel (finns att hyra exempelvis vid Pier 39) på andra sidan Golden Gate bron som garanterat väldigt få turister känner till.

Att hitta till området kring Golden Gate bron är enkelt, oavsett var i staden man startar, och väl där finns skyltar som dirigerar cyklister till den separata cykel/gångbana som leder över. Turen över detta arkitektoniska praktverk är en upplevelse i sig. På andra sidan bron cyklar man rakt norrut förbi parkeringsplatsen till höger, och tar sig därefter uppför den branta vägen till vänster som slingrar sig en bra bit upp ovan havsnivån. Nu börjar det bli lite jobbigt. Men ju högre upp man kommer ju mer andlös blir utsikten över Stilla Havet å ena sidan, och Golden Gate bron och inloppet till hela San Francisco bukten å den andra. När man nått slutet av vägen vänder de fåtal cyklister och bilar som kämpat sig hit nedåt igen. Det är ett stort misstag! Här börjar det roliga.

Fortsätt istället nedför den intilliggande svindlande, enkelriktade vägen som löper längs den skummande, karga kustlinjen. Plötsligt är man mitt i ett helt nytt landskap, där solen skiner, där luften är frisk. Man flyger förbi avskilda stränder och utsikten över Golden Gate bron förändras ständigt. Följer man denna väg till dess slut når man fyren Point Bonita Lighthouse, dit man sista biten får gå till fots först genom en tunnel och sedan över en bro. Ett perfekt crescendo på resan. Strax öster om fyren kan man dessutom cykla upp till en parkeringsplats som överblickar kusten och sceniska Rodeo Beach.

Sedan får man ta sig tillbaka en kort bit, och följa skylten mot den exklusiva kustorten Sausalito. Efter lite cyklande uppför når man en lång tunnel och därifrån är det nedförsbacke hela vägen till Sausalito. Härifrån tar man sig enkelt tillbaka till San Francisco med färja. Det kostar inget extra att ta cykeln på färjan.

Planera åtminstone en halv dag åt denna cykeltur.

Mitt i centrala Harare ligger ´National Art Gallery of Zimbabwe´. Det kostar bara två amerikanska dollar i inträde och det är bra att ha jämna pengar med sig för växel finns sällan. Lokalerna är luftiga och färgsprakande oljemålningar blandas med fotoutställningar och afrikanska trummor. När jag var där kunde man också rita sitt eget självporträtt genom att titta i en spegel som de hade tejpat fast genomskinlig plast på. Sedan ritade man av sitt ansikte på plasten. Efteråt fick man hänga upp sitt självporträtt bland de andra besökarnas. Rolig idé, tycker jag!

Det finns också en mysig museibutik som säljer bland annat zimbabwisk konst, keramik, tygstycken och smycken samt ett trevligt café med god mat i anslutning till galleriet.

Hemsida: www.nationalgallery.co.zw

Att gå på marknader och shoppa hör till vad man bör göra som turist i Italien, och Florens är inget undantag. Här kommer en lista på en del berömda marknader som staden erbjuder - håll till godo!

Mercato San Lorenzo: Kanske den mest berömda marknaden ligger inne i stan och får sitt namn från San Lorenzo kyrkan som den omgärdar. Här hittar ni främst skinnprodukter, väskor, bälten och jackor, men även smycken, sjalar och halsdukar samt souvenirer. Priserna kan stundtals verka höga, men det är tillåtet att pruta!

Mercato centrale: Via dell'Ariento vid Mercato San Lorenzo ligger stadens bästa matmarknad. Stängd söndagar och under vinter håller den öppet bara under lördagar. Öppettiderna är klockan 7-14.

Mercato "delle cascine": Florens stora och berömda grönområde, le cascine, erbjuder stadens kanske mest prisvänliga marknad varje tisdag fram till klockan 14. Här hittar ni det mesta, och har en hel park att strosa runt i i efteråt.

Sant'Ambrogio: Den här marknaden finner ni vid piazza ghiberti och piazza sant'ambrogio. Främst berömd för mat. Här hittar ni frukt och grönt, kött, pasta, ost och fisk. Men även husgeråd, kläder och skor. Öppen på helger fram till klockan 14.

Mercato delle Pulci: Florens loppmarknad finner ni vid piazza dei ciompi varje dag, klart värt ett besök! Har man öga för fynd och lite tur, kan man verkligen komma hem med guldkorn.

Från och med mitten av oktober kan man besöka konstutställningen som på italienska går under namnet "inganni ad arte" här i Florens på Palazzo Strozzi inne i stan.

From ancient Roman mosaics and frescoes to European masterpieces of the 1300s to today, two hundred works from Italian and international museums and private collections tell the intriguing and spectacular history of trompe-l’oeil. The art of deceiving the eye.

På sidan www.palazzostrozzi.org hittar ni mer information, öppettider och biljettpriser