Blogg

Jag minns när det i Sverige var gratis inträde till muséerna - och eftersom gratis är gott blev det betydligt mer kulturkonsumtion än brukligt för egen del. Nu passade jag på igen men denna gång till ESSL Museum Klosterneuburg utanför Wien i Österrike. Det är ett museum för samtidskonst och nu firar de jubileum och då är inträdet gratis fram till den 2 februari i år. Även bussarna dit är väldigt gratis och det tar cirka 25 minuter från Albertinaplatz i Wiens första distrikt, direkt fram till entrén.

Jag var nyligen på besök hos en musikförening i Wien - Wiener Musikverein. Låter lite hobbyaktigt eller hur? Men det är betydligt maffigare än så. Det är här som de berömda nyårskonserterna utspelas, och som sänds direkt i TV även i Sverige. Själva kallar de sin förening för the “Eldorado of Classical music”.

När vi var där så gavs konsertkvällen genom ett slags tema som kallas jeunesse, vilket ungefär betyder att det inte är dresscode, biljetterna är inte lika dyra, alla kategorier av människor kommer och lyssnar. Men fortfarande gudomlig musik.

Vår konsert utspelades i den gyllene salen, Große Goldene Musikvereinssaal vilket är precis vad det låter som. En stor konsertsal i guld med fantastisk akustik i världsklass erbjuds besökaren. Man sitter förvisso på obekväma långa träbänkar, modell kyrkbänk, men det spelar ingen roll – man fullkomligt absorberas av prakten runtomkring och musiken som liksom upplevs på ett mer “totalt” sätt än jag någonsin känt. Man glömmer bort sig själv. Huvudet simmar inuti musiken.

Den ena konserten avlöser den andra och det blir till slut paus. Då går man ut och minglar lite och tar sig kanske ett bloss och en skvätt sekt (bubbeldricka). Jag lägger märke till en beväpnad polis/vakt som spatserar i folkvimlet, men han ser föga skräckinjagande ut. Mer som en museiintendent.

Konserthuset ger ungefär 500 konserter om året, mest de stora klassikerna men även kompositioner av modernare snitt. Själv hade jag gärna kommit hit på den där berömda nyårskonserten, men ryktet gör gällande att det är cirka två års väntetid för dessa biljetter...

Mellan den 12 och 15 januari öppnar Florens den internationella modesäsongen med Pitti Immagine Uomo. Hela staden kommer att andas herrmode och trender, och har ni vägarna förbi kan ni inte missa den här berömda modemässan. På  Pitti Immagine´s hemsida (där ni hittar all nödvändig information samt program) kan man bland annat läsa:

It is Pitti Uomo that will open the 2010 international fashion agenda – and it will be filled with exclusive programs and previews.This edition’s special event will be a thrilling fashion show, the first by Corneliani.

Bild från www.pittiimmagine.com

Inte bara jul och nyår är stora helger i Grekland, utan även Trettondagen den 6 januari. Eftersom den ortodoxa kyrkan den dagen firar Jesu dop i floden Jordan, så är vattnet "huvudperson" i Trettondagsfirandet. Det sker ceremonier vid minsta lilla damm, flod eller sjö, för att inte tala om alla grekiska hamnar.

Ceremonin går ut på att prästen slänger i ett kors i vattnet - i dammen, floden eller havet. På det sättet anser man att allt vatten välsignas. Men inte nog med det, när korset slängts i så hoppar småkillar eller yngre män (har aldrig sett nån kvinna hoppa i!) i det kalla vattnet för att få tag på korset. Den som vinner anses få lycka under det kommande året. Ibland kan det nästan bli slagsmål i plurret om vem som ska få tag på korset.

 
Men Trettondagen är också dagen då, enligt folktron, de så kallade "kalikantsaros" - små dvärgar eller elaka tomtar - försvinner ner i underjorden igen efter två veckor i frihet. Där får de stanna tills nästa jul då de kommer upp och ställer till bus på nytt...

Bortsett från de nordligaste delarna av Italien som varje år presenterar ett vinterlandskap, är inte Italien ett land som är van vid snö, än mindre talar man om vita jular.

Sedan 2002 bor jag i Toscana, och jag kan nästan räkna på mina fingrar de gånger jag verkligen upplevt snö. Snö som ligger kvar, och snöfall som bäddar in hus och träd som i Sverige.

Men den här vintern har vi haft en vit vinter, och inte bara i Toscana utan i stora delar av Italien. Som vanligt skapar det kaos i trafiken, gnälliga italienare och problem med snöslask, sandning, saltning och skottning. Men jag kan inte låta bli att jubla som den sanna norrbottning jag är.

När man vaknar upp och finner hela trädgården under ett snötäcke, åker in till stan och ser domen pudrad med snö..då känns det som riktig vinter, som jag vill ha den, men all'italiana!

Redan i november börjar man samla grenar och stubbar i skog och mark. Helst ska det vara rejält stora stubbar. Och på julaftonsnatten är det äntligen dags att tända eld på det som nu formats till en stor brasa. Varje kvarter har sin egen brasa, den ena större än den andra. Den här traditionen med eldar, så kallade "kartsiounos", finns på lite olika håll i Grekland.

Förr var konkurrensen stor mellan kvarteren om vem som hade lyckats samla ihop till den största brasan. Numera tar man lättare på "tävlandet", men fortfarande lever traditionen med julbrasor vidare. Kvarterets invånare samlas tidigt på juldagens morgon runt brasan, man dricker vin eller tsipouro, gör i ordning lite smårätter och man grillar korv och kotletter. Enligt traditionen så är anledningen till att man tänder brasor just på juldagens morgon att man vill värma det nyfödda Jesus-barnet i sin krubba.

Att vandra i Mayaindianernas fotspår var något av de bästa sakerna under resan i Centralamerika. I Tikals djungel finns nästan ett helt intakt Mayarike kvar, i alla fall om man har lite fantasi och kan föreställa sig hur där såg ut för 700 år sedan. Det är ett av Mayakulturens största lämningar i Centralamerika.

Vi tog morgonturen och fick stiga upp klockan tre på natten för att hinna ut till Tikal innan soluppgången. Vandrade genom djungeln i nattsvart mörker med en guide som visade oss vägen. Vi hörde hur djungeln och alla dess inneboende vaknade till liv mer och mer, allt eftersom det blev närmare gryning. 

Efter en timmes vandring på en upptrampad stig hade vi kommit fram till ett av de stora templen och skulle nu klättra uppför det för att se soluppgången därifrån. Det var magiskt när vi väl installerat oss på toppen och det började ljusna. Allt man såg framför sig var ett hav av grönska och några gigantiska pyramider mitt i lite varstans - andra Mayatempel.

Förutom den magiska upplevelsen att vara mitt i djungeln när den vaknar och sitta på en uråldrig byggnad för att bevittna det, var det otroligt intressant att höra guidens berättelser om Mayafolkets historia. Nu sitter jag i Sverige och pluggar på Mayas historia eftersom jag snart ska ha tenta i ämnet Latin Amerikas Realia, och drömmer mig tillbaka till Tikals djungel...

Redan i mitten av november började grekiska städer julpyntas. Granar har tänts och det blinkar och glittrar överallt av ljus i alla regnbågens färger. De ljusdekorationer som hänger över de centrala gatorna är också tända - och när det gäller dessa är man väldigt praktisk i Grekland: Man tar inte ner dem, utan de får hänga kvar hela året, sen är det bara att tända när julen närmar sig.
Många städer ordnar en festlig kväll på stan när det är dags att tända den stora granen i centrum. I Thessaloniki arrangerar man sen många år tillbaka "änglarnas fest" i början av december då man på Aristoteles Square tänder den enorma granen, avtäcker krubban med figurer i naturlig storlek samt den pyntade båten.

För i Thessaloniki, som är en hamnstad, håller man på den urgamla traditionen att pynta en båt. Denna tradition som troligen har sitt ursprung i den bysantinska tiden har att göra med att folk på detta sätt ville be havets helgon Sankt Nikolaos om beskydd för sjöfararna. Och fortfarande är traditionen starkast just på öar eller i hamnstäder.

Religiös turism är på uppgång världen över. Enligt Världsturismorganisationen (UNWTO) är den så kallade religiösa turismen den enda som inte drabbats av den senaste tidens ekonomiska kris. Siffror visar att över 300 miljoner människor per år reser till religiösa turistmål över hela världen.
En representant för UNWTO berättade på den stora mässan Philoxenia i Thessaloniki nyligen att det bara i Grekland finns närmare 280 olika platser som kan räknas till religiösa turistmål. De allra flesta är kloster - och populärast av alla är förstås Meteora, dessa fantastiska klippformationer med urgamla kloster på topparna. Populär är också ön Patmos där man kan besöka grottan där Johannes skrev sin Uppenbarelse.

Förutom i Meteora finns det i Grekland kloster av alla storlekar och åldrar precis överallt, både på fastlandet och på öarna. De flesta är öppna dagtid för besök och på många ställen kan man också få övernatta utan kostnad. Lyckas man pricka in den dag då klostrets helgon har namnsdag, ja då kan man få vara med om både processioner och festliga evenemang. Men såna dagar får man räkna med att trängas med tusentals andra, för grekerna älskar sina kloster och är trogna besökare.

Den sista torsdagen i november firas stort i USA. Då är det nämligen Thanksgiving som är en av få högtider som inte är religiös utan har med indianerna att göra och hur de delade med sig av sin mat till de vita som kom. Det handlar alltså mest om att äta!

Det är också en riktig familjehögtid. De flesta av mina vänner i New York har åkt hem till städerna där de växte upp för att fira hemma med föräldrarna. Jag blev inbjuden till en av mina vänner som istället bjöd sin familj till sig i New York. De lagade kalkon, majs, sötpotatis och pumpapaj enligt de amerikanska traditionerna. Jag hade blivit ombedd att göra svenska köttbullar för att vidga deras matvyer lite. Hela kvällen ägnade vi sen åt olika lekar och spel och svenska kubb spelade vi faktiskt i ett gäng timmar.

När föräldrarna dagen efter tillbringade mängder av timmar på IKEA, som de inte har i sin hemstad, kändes det nästan som om den här Thanksgiving innehöll mer svenskt än amerikanskt.