Rotundan i Thessaloniki - Tänk om en byggnad kunde tala...
Tänk om en byggnad kunde tala...Så tänker jag ibland när jag besöker vissa platser och hör om deras historia. En sådan plats är Rotundan i Thessaloniki, som ligger mitt i stan.
Rotundan med sin karakteristiska kupol är ett av Thessalonikis mest välbevarande monument. Stenväggarna är sex meter tjocka och kupolens höjd är 30 meter. Längst upp finns ett litet fönster som låter ljuset sila in. Rotundan byggdes på 300-talet e. Kr och till en början användes den troligen som ett tempel till Zeus.
Men under den här tiden bredde kristendomen ut sig så efter ca hundra år som tempel förvandlades Rotundan till kristen kyrka.Den fungerade som sådan i över tusen år och under en period mellan 1523-1590 fick den till och med fungera som Thessalonikis domkyrka. Men då intog det ottomanska riket staden och genast förvandlades Rotundan än en gång– och denna gång till moské. Då byggdes även den minaret som fortfarande reser sig intill Rotundans kupol.
När det ottomanska riket föll 1912 och Thessaloniki blev en grekisk stad på nytt förvandlades förstås Rotundan igen – till kyrka. Men denna gång inte så länge, för redan 1917 bestämde regeringen att byggnaden ska bevaras som museum. Men Rotundans äventyrliga historia var ändå inte riktigt slut, för under en kraftig jordbävning 1978 blev den rejält skadad. Det har krävt många års restaurering för att få tillbaka den i det skick den är idag. Men nu är den öppen igen för besök och den som anstränger sig lite extra kan säkert höra stenväggarna tala om nästan 1.800 års spännande historia...
Färgglatt och energiskt dansnummer på Joyce Theater.
New York är ju mångkulturellt så det förslår och det syns inte minst på utbudet på stadens scener. I Chelsea ligger en liten intim teater som heter Joyce Theater och här kan man lätt hitta biljetter till föreställningar med smak från jordens alla hörn från endast $25.
Tidigare i år såg jag en fantastisk föreställning av en brasiliansk dansgrupp, Dance Brazil med nummer inspiererade av afro-beats. Något mer upplyftande, energiskt och färgsprakande får man nog leta efter. De flesta av dansarna var duktiga capoeirautövare långt innan de började med dans och vilket ledde till att flera akrobatiska moment som får en att knappt tro sina ögon ingick.
I kalendern har man också kunnat hitta allt från spansk flamenco till dansade grekiska gamla teaterpjäser och tango från Shanghai – samt klassisk balett och olika typer av modern dans förstås.
Byn Alyki på den grekiska ön Thassos södra kust är en liten pärla. I denna pyttelilla by kombineras bad, historia och häftig natur. Stranden är mäkta populär för den ligger i en naturlig vik dit vågorna aldrig når, hur mycket det än blåser. Så det är sällan det är så här gott om plats...
Men det är värt att åka dit även av andra anledningar än att bada i en vik med blått och kristallklart vatten. Miljön skvallrar om att det har bott människor här i alla tider. Precis bakom stranden ligger till exempel några gamla stenhus kvar, varsamt upprustade.
Och bara några meter från stranden finns ett stort arkeologiskt område. Man är säker på att Alyki varit en bosättning ända så långt tillbaka i tiden som 600 år f. Kr. Husrester, pelare, rester av tempel och bysantinska kyrkor vittnar om att Alyki var en betydande plats under antiken. Det är fritt fram att strosa runt bland utgrävningarna, inträdet är gratis.
Men mäktigast av allt är den vy man ser om man går ut på udden, parallellt med badviken. Där slår vågorna in och man kan se hur vit marmor huggits ut ur ett jättestort område. Och detta redan under antiken - från 600 f. Kr till 600 e.Kr.! För arkeologerna är det här en av de viktigaste platserna i landet när det gäller att studera hur antikens människor arbetade med marmorhantering.
Efter en promenad ut till udden med marmorbrottet - där man kan se det höga berget på munkhalvön Athos torna upp sig i horisonten vid klart väder - kan jag lova att det är extra skönt att kasta sig i det blågröna vattnet.
Ön Thassos är Greklands nordligaste ö. Dit kan man ta sig på bara en halvtimme med båt från Keramoti, strax öster om Kavalla. Man kan också ta färjan från hamnen i Kavalla och resan tar då ca en timme. I takt med att biljettpriserna för båtar rusar i höjden har Thassos blivit ett attraktivt alternativ eftersom man faktiskt kan ta sig dit utan att hela semesterkassan går åt till båtbiljetten, särskilt om man har bil. Det finns också något charterbolag från Sverige som har Thassos som resmål.
Det som skiljer Thassos från många av de andra öarna i södra Egeiska havet är att den är GRÖN. Här växer pinjeskog och olivträd ända ner på stränderna och det är lätt att hitta skuggiga platser. Det är kuperat och vägen runt ön är rejält krokig på sina ställen, men när man kommer upp på höjderna är utsikten bedövande vacker.
Största staden heter Limenas och där kan man både bada och strosa på hamnpromenaden. Men det är absolut värt att också ta sig upp några hundra meter ovanför stan till den antika teatern.
Förra året invigdes ett nybyggt och fint arkeologiskt museum i Limenas, med fynd från de bosättningar som funnits på ön i ca åtta tusen år. Det är ett vackert och pedagogiskt museum och inte alltför stort för att man ska bli trött.
Thassos har många fina stränder, en del med sand och andra med sten. Men överallt är vattnet kristallklart och skiftar i blått och grönt. Namnen Paradisstranden, Guldstranden och Fin sand ger en fingervisning om hur några av stränderna ser ut.
Och den som vill köpa med sig något hem kan gärna köpa honung. Många biodlare står längs vägarna och säljer egen nyproducerad pinjehonung.
Nu har popfestivalsäsongen i Wien och Österrike satt igång, och det öppnade starkt med två riktigt trevliga alternativ att välja på. Dels har vi Popfest Wien som är väldigt gratis och är mitt i Wien på Karlsplatz. Många, mestadels inhemska indieakter spelar, men utbudet torde tilltala många . Hela programmet här. Jag fick rekommendationer att inte missa Francis International Airport, Ginga och Gustav.
Andra festivalen som smällde avsevärt högre i mina ögon och öron heter Donau Festival, ligger vid fantastiska Krems och hade i år en riktigt imponerande line-up att skryta med. Mycket elektroniskt, avantgarde, experimentellt, visuellt och cutting edge. Även nyskapande kortfilmer kommer visas. Häromåret bevittnade jag Aphex Twin lira till ett fullknökat dansgolv, och Leila från Warp Records i ett kyrkokapell med magnifikt dedikerad lasershow. Årets uppställning gjorde ingen besviken. Sover man över i Krems finns det mycket vackra vyer och platser att besöka och uppleva förutom själva festivalen. Annars finns shuttlebus från och till Wien, samt bra tågförbindelser.
Stadtfest med pampig bakgrund.
Och snart kommer Donau Insel Fest (Danube Island Festival) att äga rum på en avlång öremsa mitt i Wien, och det är en av de större tilldragelserna varje år, med ett svårslaget erbjudande: största utomhusfestivalen i Europa och allting är helt gratis. 24-26/6 håller det på och det kommer bli full fart med många olika scener, akter, happenings, aktiviteter, festligheter och god mat. Scenen med mest intressanta namn enligt mig är radiostationen FM4:s avdelning. Förra året hade de dessutom en bungyjump som backdrop.
11 dagar, 422 filmer från 48 länder och 280 000 besökare. Det var BAFICI, eller Buenos Aires Festival de Cine Independiente, år 2010. I år börjar denna enorma filmfestival den 6:e April och pågår till den 17:e. Vill man själv delta och se någon av filmerna kan man köpa biljetter online via den oficiella hemsidan. Biljetterna säljs till samma pris för samtliga föreställningar: 12 pesos argentinos. Ca 20 sek. Ett billigt alternativ för att ta del av stadens stora kulturutbud.
För mer information och trailers för filmerna kan jag rekommendera festivalens facebooksida.
I lördags var det World Cup i Dubai. Och då menar jag inte World Cup i cricket som vissa verkar tycka är årets event (framförallt när Indien spelar mot Pakistan....) utan Dubai World Cup horserace på Meydan racecourse. Denna prestigefyllda galopptävling är mest känd som världens dyraste pristävling i sin genre. Och förstapristagarna fick också lön för mödan. Den japanska ägaren till vinnaren, hästen Victoire Pisa, drog in en nätt summa på 10 miljoner USD för sin förstaplats.... Totalt delades över 24 miljoner USD ut under dagen på Meydan.
Men det är inte prispengarna eller loppet i sig som det skrivs mest om i tidningen dagen efter (även om de nog har viss betydelse för vinnaren får man utgå från) utan det är damernas klänningar, hattar och det efterföljande partyt på Meydan som ger spaltmeter för Dubaitidningarna. World Cup är ett av årets största party event, årets tillställning drog mer än 80 000 personer till den spektakulära Meydanarenan. Det finns flertalet olika paket för att följa world cup på plats inkl otaliga rätt snofsiga (och dyra) VIP paket, men de allra flesta "vanliga" människorna följer eventet från Apron Views, Meydans public area med flertalet öltält, champagnebarer och finklädda människor. Och där pågick partyt nog fortfarande när tidningarna gick till press imorse. Se lite bilder nedan, samt länk till Time Outs recension av årets event.
Det var även ett annat event som ägde rum i Dubai under lördagskvällen. Även här firades earth hour, inkl en timmes totalt mörker från de byggnader och hushåll som deltog. Det är rätt effektfullt att se stora delar av en stad släckas ner på kommando får erkännas. Man får utgå från att hästarna på Meydan och de som partajade i området förhoppningsvis hade specialtillstånd för att slippa galoppera alt dricka öl i mörkret :)
MAK - Museum für Angewandte Kunst in Wien. Ett litet palats med samtidskonst, historiska föremål och permanenta samlingar. Ett slags Moderna med attityd. En ljummen lördag är det perfekt att ta sig dit då allting är väldigt gratis. Fritt inträde för alla.
Aktuella samtidskonstnärliga utställningar på MAK just nu är för att nämna några, en konceptuell installation av Eva Schlegel, In Between, en fotografisk exposé över Österrikes f.d. premiärminister och nationalidol Bruno Kreisky, en strandsatt bläckfisk i keramik, skala 1:1 av David Zink Yi, hela programmet här och deras radikala videokanal här.
Huset är nästan ett konstverk i sig, trivsam atmosfär och inte så ansträngt och otillgängligt som jag tycker annars många muséer gör anspråk på. Deras utsökta restaurang är inhyst i samma byggnad och förvandlas på kvällen till ett angenämt barhäng.
Trompe-l'oeil, ("lura ögat") var forna tiders uttryck för att se tre dimensioner i en målning eller bild, här på bilden målat av mästaren och legendaren Andrea Pozzo i Jesuitkyrkan i Wien. Efter att ha sett Tron på bio med 3D-glasögon, föredrar jag nog ändå 3D-känslan man uppnår av att betrakta dekoren på valvet i en 1600-tals-kyrka.
Att promenera i Wiens första distrikt är att omge sig med forntida pompa och ståt. Gör man det varje dag är det lätt att bli blind för det majestätiska som samsas med arkitektur och bebyggelse av modernare snitt. De stora minnesmärkena, i synnerhet Stephansdom, som mer kan liknas vid ett brutalt megamonument i stil med rymdödlornas Concordia, lämnar givetvis ett mäktigt intryck; men man får trängas med gycklarna, pantominclownerna, airbrush-porträttörerna och turisthorderna som alla stampar på samma fläck. Många hobbyentreprenörer och nasare som slåss om din uppmärksamhet. Men det var ju inte det man kom dit för.
Det finns många fler andliga minnesmärken som ger ett minst lika mäktigt intryck, och där man kan njuta av utsmyckning och lugnet utan smattrande kamerablixtar. Normalt ser man bara fasaden på kyrkorna, på väg någonstans, vilket inte avslöjar mycket om innehållet. Tar man sig bara tid att gå in så har man ett magnifikt världsarv omkring sig, helt gratis. Ett sådant är Jesuitkyrkan, eller Universitetskyrkan. Jag var där mitt på dan, inte en enda besökare på plats utom jag. Ett eget litet inkapslat universum, andedräkten bildade små molnpuffar eftersom det är kyligt ute nu, kuslig känsla. Läser man sedan på om historik och tillkomst framträder mängder av fascinerande detaljer. Om till exempel Andrea Pozzo och att första framförandet av Beethovens sjunde symfoni ägde rum intill.
En samlingspunkt för kulturellt begeistrade personer, en underbar liten institution, en hubb av trevliga aktiviteter som tar skepnaden av knasterkonserter, teaterproduktioner, kalsongförsäljning och hela kedjan av produktionsstöd för kreatörer. Utbudet är så allomfattande och ändå ger lokalerna där Brut håller hus ett väldigt ödmjukt intryck. Alltså, första uppfattningen man får är inget speciellt. Hade lika gärna kunnat vara en amatörteaterförening i Flen. Det går inte att riktigt sätta fingret på vad det är de gör, vilket är spännande. Ta en titt på programmet så förstår ni.
Övre plan har en mysig bar, en liten balkong där alla röker och snackar skit, och en DJ som lirar fräcka skivor. Befolkas av trevliga människor som är genuint intresserade av urbana kulturyttringar, inte av att försöka se ut som de är insatta i vad som anses vara inne (läs: hipsters).
Centralt beläget, Karlsplatz 5. Künstlerhaus och Kino intill. Kom som du är!
