Blogg

Gamla stan i Chania på Kreta är ovanligt väl bevarad. De trånga små gränderna är som en labyrint där man går och går och knappt hittar ut. Små butiker, kaféer och mysiga tavernor lockar överallt. Allra bäst är att ta en promenad tidigt på morgonen, innan de stora turistgrupper väller in, för då kan man verkligen studera varje hus och kvarter i lugn och ro.

Det finns många hyfsat bra ställen att äta på, men ett ställe man inte bör missa är Tamam, på Zampeliou 49, en parallellgränd till hamnpromenaden. Den har 30 år på nacken och är inhyst i en byggnad från 1647 som då var ett gammalt turkiskt badhus, ett hamam. Man går ner en halvtrappa och det är nästan så man känner ångan sippra ut från väggarna.

Men under ljumma sommarkvällar vill man kanske helst sitta ute i den trånga gränden. Borden är inte så många så det gäller att vara ute i god tid, för Tamam är populärt.

Här finns många grekiska och kretensiska specialitéer att välja på av alla de slag. Som dakos till exempel, vilket är en grov skorpa med krossad tomat, olja och fårost på. Det är en typisk smårätt från Kreta som man absolut bör pröva om man åker dit.

På matvandringen stannade vi vid trevliga A La Folie att äta god ost.

Miamis turistmagnet South Beach har mycket att erbjuda resenären – en härliga playa, fin arkitektur att titta på och ett ständigt hålligång – men många är överens om att det kan vara svårt att hitta bra restauranger här. Så blir det ofta med många tillfälliga besökare – priserna är höga och kvaliteten kan svikta.

Men... Det finns många bra ställen för den som vet vart man ska leta. Senast jag var i Miami hängde jag med på en mat-vandring. Den gick ut på att vi i grupp gick mellan olika restauranger och caféer som en lokal guide valt ut bland sina egna favoriter. På varje ställe fick man smaka något gott som var en specialtet just här. Det blev starkt kaffe och kubanska mackor på Davids Café, ost- och fruktbricka på franska A La Folie och hemgjord glass på Frieze. Att ta emot tips av en lokalbo är alltid bästa sättet att hitta rätt.

Senare på kvällen följde jag mitt egna råd och valde en restaurang som en kompis som bor i Miami brukar gå till. Att ägaren Brian är gift med en svenska gjorde det så klart lite extra roligt.
– Ja, jag har haft Max Martin och Alexander Skarsgård som gäster flera gånger, berättade Brian medan han serverade baconlindade pilgrimsmusslor och en hällefrundra (halibut) som var så god att den bara smälte i munnen.

Hans Dining Room är relativt nyöppnat och känns som en liten bistro som hämtad från en sydeuropeisk storstad. Hans första restaurang OLA är mer klassiskt stilig. Maten är lika god på båda ställena. Och har du tur kan du alltså stöta ihop med en svensk kändis!  

New Yorkare gillar att testa nya grejer - speciellt när det gäller restauranger. Tidningarna skriver varje vecka om det senaste sättet att äta på och sedan måsta alla springa iväg och prova. Den som väljer att bara öppna en vanlig krog får svårt att synas i mängden här.

Jag testade rätten på Poh32 & Shabu Shabu på St Marks Place, som kanske inte är det mest genuina av ställen, men vi lyckades i alla fall få maten riktigt god samtidigt som det kändes nyttigt. Extra plus för dygnet-runt-öppettiderna!

Det finns därför mycket som jag inte hunnit prova än. Igår blev det dags för Shabu Shabu, en rätt som ingår i det japanska köket. Borden man sitter vid har värmeplattor som man styr över själv och på dem placeras skålen med buljong. Enligt instruktionerna smaksätter man sedan buljongen själv med olika såser som ger styrka och smak och sedan är det dags att börja laga.

I med majs och squash, sedan olika grönsaker, svamp och kött eller fisk. Och den som vill kan kläcka i ett ägg också. Koka lite i taget och plocka ur och ät så fort det är klart. Till sist häller man i nudlar som njuts som en härlig, smakrik soppa.

Jag måste erkänna att de knapphändigt skrivna instruktionerna inte var tillräckliga utan vi gjorde istället nudelsoppa på alltihop samtidigt. Gott blev det i alla fall. Shabu Shabu kanske det inte var, men det betyder ju att jag fortfarande har något att se fram emot att prova för första gången.

När man är på besök i Aten letar man gärna efter caféer eller restauranger som har bra utsikt över Akropolis. Det går ju inte att komma ifrån att den vyn är något alldeles extra.

Och ett av de ställen som har just denna utsikt är det anrika Dionysios Zonar´s. Det ligger lite anonymt just där alla turistbussarna stannar och släpper av sina turistgrupper, det finns inte ens en skylt utanför. Men stället är väl etablerat, möblerna och miljön inomhus ger en smak av 60-tal (man kan t ex slå sig ner i en klassisk läderlappsfåtölj) och stamgästerna är många. Man kan också beundra konst av den kände grekiske 30-talisten Yiannis Moralis på väggarna.

Restaurangen på övre våningen anses hålla hög klass och på kvällarna har den stans bästa utsikt över det upplysta Parthenon. Men smakar det så kostar det, så är det ju. Själv brukar jag i alla fall ta en kopp kaffe som jag dricker långsamt, medan jag njuter av både miljö och utsikt.

Det var nog egentligen bara en tidsfråga. Innan byggjätten Emaar öppnade ytterligare en attraktion med världsrekordstatus i Dubai menar jag. Och nu är den öppen- världens högsta restaurang, belägen på 122a våningen i Burj Khalifa, som ju som bekant är världens högsta byggnad med sina 828 meter. Restaurangen i fråga heter At.mopshere och jag har varit där. Entrén till restaurangen ligger i botten av Burj Khalifa-skrapan, via Armani hotel. Restaurangen är belägen på ca 410 m höjd, och har naturligtvis väldigt fin utsikt över downtown Dubai och området runt omkring. Det är en ganska intim restaurang, tar kanske ca 100 gäster + ca 15 st i ett privat rum, och ja ni måste boka bord. I mycket god tid. Temat på restaurangen är grill och kötträtter, även om det finns en del fiskrätter på menyn. Men köttet är det mest imponerande, allt från Japanska kobe steaks, australienska wagyu beef, tenderloins och andra klassiker. Det är inte på något sätt billigt (snarare ungefär den dyraste köttbit jag ätit i hela mitt liv) men ack så gott. Underbar mat, dekorationer,, uppläggning och smaksensationer. Dessutom är servicen trevlig och avslappnad, vilket inte alltid är fallet i Dubai. Finns även en lounge del som serverar bl.a afternoon tea och sunset drinks. Ni kan läsa mer om restaurangen på deras facebook sida, på denna länk. De har även en hemsida, http://www.atmosphereburjkhalifa.com/ (under uppbyggnad i dagsläget).

Krampus och Nikolaus - elak och god jultomte i Österrike.

Nu är det jul igen, och i Wien märker man av det mest på att det plötsligt finns glühwein- och punschstand i vartenda hörn av staden. Likaså alla julmarknader, basarer och flohmarkts som är trevliga att flanera i.

Första distriktet glimmar och gnistrar alldeles extra, vilket är behövligt nu när mörkret faller på tidigare på eftermiddan. Wien känns mer storstad och faktiskt vackrare på aftonen tack vare all julbelysning.

Är man ute efter att julhandla och hitta originella presenter, kan jag varmt rekommendera ett shopping/promenadstråk som heter Wollzeile. Det ligger mellan Rotenturmstrasse och Dr Karl-Lueger Platz. Speciellt om man gillar mat och böcker. Om man börjar sin promenad uppe vid Rotenturm, kan man svänga in vid Lugeck, på hörnet ligger den berömda glassbutiken Zanoni&Zanoni, här flockas turister året runt. När man gått förbi hörnet tar man höger in på en liten pittoresk galleria som inhyser en lyxig liten restaurang och några klädbutiker. Väl ute på Wollzeile börjar stråket ner till vänster.

Kanske mest kännetecknande är att man finner många antikvariat och bokaffärer här. Ägarna har sin speciella charm och attityd. Morawa är en stor kedja med nya böcker och de har precis allt. Två våningsplan även med engelsk litteratur på ovanvåningen. Går man igenom butiken kommer man först till den bästa pressbutiken jag har hittat, sen ut på Bäckererstrasse och rakt på klassiska bohemhaket Alt Wien. Mycket trevlig atmosfär, gott käk, god öl och kanske det mest urtypiska stället man kan hitta i stan. Tillbaka på Wollzeile och vidare ner; 

Några utsökta hållplatser är: Delikatessen Böhle, Kafé Aïda, Hofzuckerbäcker L. Heiner, BonBons, Restaurang Plachutta och sist ner på gatan, men kanske det bästa stället av dom alla: Café Prückl. Prova köttbullarna där så förstår ni!

Om man orkar lite till, kan man kila in på MAK, Museum für angewandte Kunst, mittemot Prückl. Där finner man, förutom en massa intressant att titta på, även där en restaurang i toppklass.

Sen om det är fint väder kan man slutligen unna sig en promenad genom Stadtpark. En slags Central Park för Wien för att fly julstressen en stund.

Nu i helgen kommer Halloween även till Österrike. Det kommer busas och skrämmas i land och rike runt. Det är liksom i Sverige, en från USA importerad skrämselhögtid och det kommer inte bli svårt att hitta roliga temakvällar denna helg. Det bästa stället om man vill få valuta för kusligheterna, svänga sina lurviga till byns mest begeistrade DJ och imundiga landets enda och bästa Torre Libre (rom, Red Bull och limejuice) eller två, är utan tvekan Riva, som är restaurang, kafé och nattklubb i ett. Det ligger i Hallein strax utanför Salzburg.

Personalen lägger ner mycket energi på att få den rätta stämningen, inredningen smyckas omsorgsfullt med allehanda hemska och groteska attiraljer.

Sen brakar ett hejdundrande partaj igång och årets upplaga kommer inte vara ett undantag, temat detta år är serie- och filmskurkar för de som vill spöka ut sig.

Restaurangen erbjuder en väldans massa gott att äta, så det är värt ett besök även när det inte är specialfester (vilket det ofta är).

 

Om man letar efter kulturella upplevelser i Salzburg, och då menar jag inte klassisk finkultur, till exempel stans guldkalv Mozart, utan ett utbud av mer populärkulturellt snitt, ja då är ARGE Kultur en väldigt trevlig utgångspunkt.

Aldrig tråkigt, med ett generöst tilltaget program som riktar sig till oss vanliga dödliga kulturkonsumenter. Poetry slams, alternativa teaterföreställningar, konserter ges i minimala källarklubben Roter Salon, med indie-akter från hela världen, mediaverkstäder, där bl a stans mest cyberpunkiga IT-klick håller hus, Subnet, en trevlig liten pub och restaurang med gott renommé, och en hel massa annat.

Där huserar även lite småobskyra kulturevenemang som har lite mer akademisk/konstnärlig inriktning, som mer liknar festivaler för smarta bohemer, till exempel kommande Open Mind Festival, temarubriken är "Hide and Seek" och handlar om flykt och frihet, och är igång mellan 11- 20 november.

Står man utanför ARGE-huset domineras skylinen av den feta gamla fästningen, Festung Hohensalzburg, som blickar ner på alla besökare i Salzburg på ett väldigt påtagligt sätt. De inhyser faktiskt utställningar av samtidskonst där varje år, vilket iallafall för mig ger intressanta kulturkrockar :)

Mest känt av allt i Mumbai är förmodligen Taj hotel i Colaba. Denna vackra byggnad tornar upp bakom Gateway of India som är en plats som få turister missar. Taj byggdes under den brittiska kolonialtiden. Anledningen var att indierna ofta blev diskriminerade på fina hotell och den store entreprenören Tata valde att bygga ett indiervänligt hotell. Min guide berättar om den europeiske arkitekt som ritade upp byggnaden på plats i Mumbai, och sedan var tvungen att återvända till hemlandet. På den tiden låg Indien mycket längre bort från Europa än vad det gör idag och arkitekten återvände först när Taj redan var färdigbyggd. Hotellet var helt enligt ritningarna, byggherrarna hade endast gjort ett fel. De hade ställt byggnaden åt fel håll. En förskräck arkitekt anlände per fartyg för att se baksidan av sitt mästerverk växa fram vid horisonten. Misstaget var irrevesibelt och oförlåtligt, vilket föranledde arkitektens självmord.

Senare inser jag dock att guidens historia inte är sann. Om än en välkänd urban legend som många mumbaiiter kan återberätta. Istället planerades Taj, av en indisk arkitekt vid namn Vaidya, att ha en huvudingång på baksidan. Detta för att enklare komma in från staden och istället skyddas från havets faror. Många missar att dock gå runt Taj för att se dess baksida (läs: framsida). När jag går på den smala bakomliggande gatan förstår jag nästan arkitektens påstådda dramatiska beslut. Jag blundar och föreställer mig hur det skulle ha sett ut om det var detta som var den kända skylinen på Mumbai. Visst är Taj en imponerande byggnad så som den nu. Men om denna ljuvliga innegård och samtliga torn istället vette mot havet hade den varit enastående.

På senare år har Taj byggt ut. Bredvid det gamla Taj ligger en hög byggnad som istället ser lite utochinvänd ut. Detta är nu hotellets huvuddel, som inhyser en ett flertal populära restauranger. Jag vill rekommendera den San Pellegrino rankade Wasabi, som till utsökt Japansk mat river äkta wasabirot vid bordet. Ett annat måste är den marockanska restaurangen som ligger på översta våningen. Förutom utsikten så serverar de även en fin mezzebuffet fram till klockan 16. Allt inne på Taj är lyx, så räkna med att spendera en rejäl slant för dessa godbitar. Att kliva in från den minst sagt livliga gatan utanför är en kontrast som jag tror är svårslagen någon annanstans i världen.

1. Saluhallen. “Hall” är lite missvisande, snarare flyghangar modell större med två enorma våningar. Utbudet är mestadels kulinariskt; i synnerhet kryddade korvar, vin och grönsaker. Detta på nedervåningen. Övre våningen; kläder, väskor och traditionellt hantverk. Två saker att tänka på: kommer man in från huvudentrén är det den vänstra paviljongen som är snäppet billigare (ingen skillnad i kvalitet för övrigt), detta enligt vår guidebok. Andra tipset fick vi från en av försäljarna. Att man måste pruta rejält när man får ett bud på en vara. Annars får man skylla sig själv. Ganska uppriktigt för att komma från en försäljare det själv drabbar, får jag säga.

 
2. Äta gott? Sväng in i de gamla judiska kvarteren och välj en sofistikerat stilig och samtidigt bohemisk restaurang - det heter Köleves! Jag har funnit att de bästa ställena jag normalt rekommenderar, oftast är de inrättningar som lyckas locka gäster/besökare från olika generationer, livsstilar eller samhällsklasser. Men att det inte därmed betyder att man samtidigt kompromissar eller profilerar sig allmängiltigt (för att tilltala många), istället har man vågat satsa och lyckats med att etablera ett tydligt koncept och varumärke. Så är definitvt fallet med Köveles och givetvis att man erbjuder bra priser, supergott käk och där personalen är personlig.

 
3. Rookies som vi var i stan hade vi ingen som helst koll på nattlivet, men vi lyckades checka in på en superschysst klubb och bar, som kändes mer Berlin än Budapest. Kuplung, var när vi kom in, relativt “normalt” och med fåtal gäster. En helt vanlig innergård med ölservering och en kille med keps som steker burgare. Efter nån timme väller det in folk, de flesta tycks vara amerikaner eftersom de gärna konverserar några decibelnivåer högre än européer. Jag fick veta att det kommer sig av att hela innergården var ett campus och att studenterna trillade in efter studierna. Mycket livat men aldrig odrägligt.

4. Slutligen: En så kallad fin-de-siécle galleria, som var alldeles alldeles magnifik att enbart befinna sig i: Parisi Udvar. 

Ambiens för dagdrömmare...