Blogg

 Hubertus utkikstorn

Solen steker, i helgen var det outhärdliga 39 grader i solen. Att röra sig inne i stan känns lika kul som att vada i varmt klister. Och det finns inget hav i Österrike. I huvudstaden finns överfulla badplatser och smutsiga floder, inget mysigt alternativ. Så även om man inte kan svalka sig kan man fly staden och upp i kullarna (det finns inga riktiga berg i Nieder Österreich som Wiens distrikt befinner sig i) som ligger relativt nära och som erbjuder friska vindar och välbevarade kulturlandskap. Det kanske mest välkända är Kahlenberg med sina vingårdar och vildvuxna urskog, Wienerwald. Ett annat alternativ väl värt mödan är Lainzer Tiergarten som man kan ta sig till med allmänna färdmedel. Det är kejsar Ferdinand I:s gamla jaktmarker, grundades anno 1561 och öppnades sedan upp för allmänheten först 1919. 

Här finns vildsvin, gulliga rådjur, kråkor och schmetterlings som hämtade ur en Disneyfilm.

Hermesvilla 

Vi tog oss alltså dit och gick på hederlig hajk. Promenad igenom idyllisk mark och skog. Stannade upp mitt i den kejserliga djungeln för ett restaurangbesök och spisade gulasch och ett krus Zwickl. Passerade senare Hermesvilla, ett utsökt litet palats som kejsar Franz Josef I byggde till sin fru. Vi var aldrig inne, men jag har förtsått att det idag används som konstmuseum och visar där muralmålningar och interiörer signerade av dåtidens konstelit. 

Kort därefter kom vi till ett utsiktstorn som dedikerats för Hubertus, alla jägares skyddshelgon. Först häruppe ser man hela naturlandskapet i sin enastående prakt, en syn för gudarna. Sedan sista sträckan tillbaka till start, och lokalbussen hem igen.

Beläget lite i skärningspunkten av Wiens mittfåra, i hörnet av Naschmarkt, efter MuseumsQuartier och en kort släng från Karlsplatz, strosar man som lokalbo inte sällan förbi en märklig byggnad som är utsökt dekorerad, lite odefinierbart inbjudande och mystisk på en gång. Speciellt när denna bilden togs, i skymningszonen, såg det extra spooky ut. Som ett fik för Olymperna, föreställer jag mig när jag dagdrömmer. Det är Wiener Secession, en konstkatedral för samtida konst, grundad bland annat av de legendariska konstnärerna Gustav Klimt och Koloman Moser.

Och det är absolut inte långsökt att beskriva byggnaden som odefinierbar. Enligt deras egna arkiv, som man kan ta del av på deras hemsida, var reaktionerna från allmänheten när byggnaden restes, minst sagt blandade: ”krematorium”, ”en korsning mellan varuhus och växthus”, ”kålhuvud”, ”mausoleum” och andra roliga epitet.

Här visas ett välkurerat utställningsprogram året runt, men om ni är här på besök tycker jag ni framförallt ska ta er en noggrann titt på detaljrikedomen som utanpåverket på Secession stoltserar med, om ni inte går in kan ni ändå få lite gåshud av att bara betrakta det ståtliga byggnadsverket, som är ett konstverk i sig.

Hela grundidén med Secession bygger på konstnärligt oberoende. En sammanfattning av deras ideal finns att läsa här, man kan även bli medlem hos dem och få ta del av deras program, seminarier och ateljéverksamhet på det sättet.

Nu är det dags igen för kulturveckan i Italien - då man kan besöka alla statliga kultur och konst inrättningar runt om i landet gratis! Bibliotek, museer, arkeologiska utgrävningar, uställningar, arkiv osv.

Sammanlag finns mer än 2.900 platser att besöka för de flesta smaker och intressen. Ett utmärkt sätt att lära känna italien och dess kulturrikedom, så befinner ni er här ta chansen!

På det italienska kulturdepartementets hemsida kan man leta evenemang inom varje region (klicka på italienkartan)

Under en frisk vårpromenad nu i påskhelgen, en s.k. wanderung i de Salzburgska bergen, pekar en god vän ut ett berg i fjärran, som enligt utsago inte är vilket berg som helst, utan det mytomspunna Untersberg. Jag har lite sent omsider kommit underfund med att Österrikare omger sig med en hel del legender och spännande mytologi som har med berg att göra. Myterna sätter alltid myror i huvet på mig. Under vår lilla bergshajk fick jag reda på inte mindre än tre häpnadsväckande små skrönor:

1. Kejsaren Frederick Barbarossa ligger och sover i berget, och hans skägg växer stadigt runt ett bord där han ligger. Skägget har hittils hunnit växa runt bordet två varv, och när det rundat bordet tre gånger kommer jorden att gå under. Vart hundrade år vaknar han och går ut för att kolla läget. Om det fortfarande flyger korpar kring bergstoppen går han och lägger sig för att sova hundra år till.

2. Kineserna påstår att berget i själva verket är en sovande drake som förstenats. Och Buddhisternas andlige ledare Dalai Lama säger att Untersberg är speciellt då det ligger på ett viktigt energifält.

3. En saga berättar om fem musikanter som en vacker dag bestämt sig för att bestiga berget. Någonstans på vägen träffar de på ett troll. Trollet ville höra musik och sa att det skulle betala med guldskatter för deras uppträde. Musikanterna gjorde så, men efteråt betalade trollet inte med guld utan vanliga löv. Alla musikanterna hade då uttryckt sitt missnöje med betalningen, utom en. Senare hade de fyra gnällspikarna dött mystiskt, utom den musikant som inte klagat. Hans löv hade istället förvandlats till guld.

Dessa lustiga små anekdoter om bergets inneboende mystik är tydligen bara en bråkdel av alla sagor som lär finnas. Här ska dessutom finnas en underjordisk sjö, märkliga grottor och andra övernaturliga väsen i berget. Jag tänker såklart också på myten om demonen Krampus som jag tidigare bloggat om. Han kommer nerför bergen och hälsar på alla som bor i trakten den 6 november varje år.

Mer info här om hur man tar sig till Untersberg & mer intressanta fakta.

 
 
Våren har nu definitivt landat i Wien, efter några trevande tjuvstarter. Och precis som i Skandinavien så förändras stadsbilden, människorna som vistas i den vaknar till liv och allting känns plötsligt levande och angenämt igen. Grönskan som nu bryter ut med full fart upplever man bäst i stans största och vackraste parkområde, Schloß Schönbrunn, där man kan vandra i timtal om man vill. Området är magnifikt och sådär romantiskt vackert på ett klassiskt manér. Det är såpass stiligt att det titulerats som ett kulturellt världsarv av UNESCO. Man har även också lyckats klämma in ett fullskaligt zoo mitt i alltihop, Tiergarten Schönbrunn. Att besöka parkområdet är väldigt gratis, men det kostar inträde till zoo, 14 euro och neråt.

Det säger sig självt att området är en veritabel turistmagnet, hit kommer inte mindre än 8 miljoner besökare varje år, men låt inte det avskräcka ett besök. Det finns plats för alla. 

Nu kan man dessutom passa på att besöka deras traditionella påskmarknad, Schönbrunn Oster Markt, som är igång mellan 20/3-5/4, dagligen från 10-18.30.

Man saluför traditionellt Österrikiskt hantverk, massor med välsmakande rätter och drycker och erbjuder en gemütlich atmosfär i största allmänhet.

Just nu och fram till 18 juli 2010 kan man besöka konstutställningen De Chirico på Palazzo Strozzi inne i centrala Florens

Såhär beskrivs utställningen:

Few Italian artists had such an important impact on 20th century art as Giorgio de Chirico. His ‘metaphysical’ works were like a pebble thrown into a pond, whose waves rippled through the world of art in concentric
circles, becoming weaker in time, but still felt decades later.

Utställningen är öppen mellan kl 9,00 och klockan 20,00 måndag till fredag. Biljettpriset är 10 euro. Palazzo Strozzi ligger bara några meter från Piazza della Repubblica, alltså mitt i stadens hjärta.

Machu Picchu är helt klart Peru's största turistattraktion, och med rätta. Stället är helt enkelt magiskt. Men när man nu är så långt hemifrån och vill se mer av Peru, vad skulle då kunna vara aktuellt? Jag gjorde precis en bussresa genom landet och det finns mycket att se utmed stora pan-american highway, eller la panamericana som den heter på dessa breddgrader. Några tips:

Lima är ju trots allt den första destinationen de flesta turister kommer till när de landar i Peru. Staden är helt klart värd ett besök på några dagar med besök i gamla stan som är väldigt vacker men förfallen. Under kolonialtiden var detta det spansk-amerikanska rikets huvudstad och därför är det överfullt av fina gamla byggnader, framför allt kyrkor som dåtidens spanjacker var extra förtjusta i och spenderade ett gäng kilon inkaguld på. En av de mest imponerande är San Fransisco som också har välbevarade katakomber där benen från över 70 000 människor finns bevarade. I andra änden av staden ligger stadsdelen Miraflores med massvis av restauranger, klubbar och barer. Kan också rekommendera Miraflores för att bo eftersom centro historico är ganska övergivet på kvällen.

Ett annat mål som ligger lite närmre Machu Picchu är Arequipa, som är lika känd för staden i sig som de fantastiska omgivningarna med världens djupaste canyon - Colca Canyon - där man kan se condorer, puma och annat vilt. Eftersom jag är smart och inte sätter i mitt batteri i kameran så har jag inga bilder, men besök gärna wikipedialänken här för info och bilder. 

Längre norrut ligger Trujillo och den lugna strandorten Huanchaco. Havet i all ära, men det som gör området till riktigt intressant är Chan Chan-ruinerna samt Huaca de la Luna och Huaca del Sol som är lämningar från innan inkatiden.
Stannar man här är det trevligast att hitta något strandnära hotell i Huanchaco och sedan ta taxi till ruinerna, eller ifall man har lite spanskakunskaper hoppa på en buss. Bussarna är dock kaotiska och går när de vill, så enklast är taxi. Förhandla dock pris innan då chaffisarna inte använder taxameter.